Fri vilja - samlingstråd

Well, jag har haft utomkroppsliga upplevelser så jag vet att jag kan existera och uppfatta omgivningen utan kropp. Så jag skulle nog påstå att jag och min hjärna är olika saker, ja.


Precis.

Du kan inte dra den slutsatsen från den erfarenheten.

Varför då?

Metafysiken kan se annorlunda ut från dina antaganden.

Ursäkta men det där begrep jag inte.

Om jag förstår dig rätt så placerar du med nödvändighet en utomkroppslig upplevelse utanför kroppen, men om du ser din upplevelse av världen som en världsmodell som uppstår från hjärnans aktivitet, är en utomkroppslig upplevelse en upplevelse som är lika mycket i kroppen som en upplevelse av att vara i kroppen är.

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Om man ser sig själv från en annan punkt i rummet så använder man ju inte ögonen iaf.

Du kan inte dra den slutsatsen från den upplevelsen.

Jo. Om jag kan se mig själv från en annan punkt i rummet så använder jag inte ögonen. Vid två tillfällen har jag befunnit mig utanför kroppen, dvs jag har sett mig själv och omgivningen från en punkt utanför mig själv. Första gången snett bakom och ovanför. Mina ögon var riktade framåt, men jag uppfattade rummet från en punkt bakom mig själv. Jag såg alltså min egen rygg.
Vi satt och pratade några stycken och plötsligt ser jag allt från en punkt snett bakom till höger, kanske 2,5 m upp. Jag registrerade klart och tydligt allting, min kropp satt kvar och verkade opåverkad och ingen av de närvarande fattade vad som hände med mig. Jag vet inte hur länge, men en väldigt kort stund, max 10 sek. SEdan såg jag genom ögonen igen. Det var en väldigt stark upplevelse och jag kan fortfarande framkalla minnet av den.

Andra gången var jag själv och låg ner, då uppfattade jag mig själv rakt ovanför.

Nu är inte detta en tråd om utomkroppsliga upplevelser, men min infallsvinkel är ju att det finns en icke fysisk "dimension" som skulle kunna påverka den fysiska och således dirigera hjärnan till de val som sedan uppfattas av medvetandet.
Så det är alltså inte OT.

Småpotatis.

Jag vet. Men det räcker för att övertyga mig om att jag inte behöver en kropp för att uppleva existens eller för att registrera omgivningen.

Jag vet inte. Du gör väldigt tvärsäkra antaganden om upplevelsens fundament om du drar så snabba växlar från sådana typer av upplevelser. Men det är ungefär likadant som att tala om att när man drömmer så besöker man "andra platser" eller "andra världar" och placerar drömmen i ett geografiskt "annat" område.

Istället för att göra nya antaganden om andra dimensioner kan du göra nya antaganden om tid, rum och din normala upplevelse av världen samt möjligheten till transcendens som inte är helt meningsfull att tala om i termer av tid, rum eller en kroppsligt bunden upplevelse, men som likväl inte nödvändigtvis säger något nytt om ur vilket fundament som upplevelsen är möjlig. Att du går utanför mjukvaran som du är van att arbeta inom talar inte om att du nödvändigtvis har klivit utanför hårdvaran eller datorn, däremot blir du medveten om att du arbetade i ett mjukvaruprogram som har en viss möjlighet att ställa in upplevelseparametrarna och t.ex. eliminera möjligheten till lidande genom att förstå att programmeraren inte plågas av att programmet exekverar en bugg. Analogin är inte den bästa och det är tråkigt att reducera livet till en "dator", men se vad jag försöker säga och att även om du inte håller med om att det låter rimligt, så kan du inte dra slutsatsen som du har gjort, mer än som en spekulation eller som ny data om vad som är möjligt att uppleva. Även en upplevelse där du ser dig själv utifrån kan behöva ögonen och andra sinnesorgan för att kunna konstruera din upplevelse av världen mer eller mindre överensstämmande med din vanliga upplevelse, men att upplevelsens upplevandefokus har skiftat i upplevelsen kan tolkas på många olika sätt om du frågar den andligt lagde, den neurovetenskapligt lagde etc. etc. Sedan kan du försöka lyfta fram mer konkreta "bevis" som du anser vara övertygande för din tolkning, men troligtvis säger du ingenting nytt som den som själv har funderat på saken inte har bemödat sig med att ta in i beräkningen för hur man själv väljer att ställa olika hypoteser och förklaringar mot varandra.

Troligtvis kan vi utveckla en mängd olika paradigm för att tala om den här typen av upplevelser. Om vi talar ur olika paradigm riskerar vi att tala förbi varandra. Vad är vi intresserade av och vad är viktigt i livet? Det borde avgöra vilken angreppsmodell vi väljer att främst fokusera på. Upplevelser utanför den vanliga erfarenheten och möjligheten för dem och att de integreras i kulturen på ett bra sätt är förstås högst relevant för ett dynamiskt och expansivt liv som "ser möjligheter och har stordåd i sinnet".