Fri vilja - samlingstråd

Du kanske förstår att något styr dig, men jag är lyckligt ovetande om att något skulle styra mig.

Blanda inte samman styra med påverka. De är två olika begrepp.

Alla antaganden kräver bevis. Utan bevis kan man inte anta något.

Varför måste det ens finnas en anledning för någonting öht om allt är förutbestämt sedan Big Bang som du tror? Du resonerar ju som att du ändå faktiskt tror på fri vilja. Det är också därför du är så ilsken på alla som inte håller med dig: Vi väljer ju att "tjafsa" trots dina övertygande (?) argument om att vi bara ljuger.

Vem som står ut med vad kan ju också diskuteras. Sanningen (dvs du ljuger om du inte håller med...) är ju att motståndare till fri vilja inte står ut med att de själva har det fulla ansvaret för alla sina beslut, inkl alla felsteg de råkat göra. Det är ditt eget fel, och det står inte du ut med. Eller hur?

Helt bakvänt.

Nej, man måste givetvis börja med att anta något. Sedan är det precis så enkelt som Martin Butler säger i den här frågan. Jag tryckte på fjärrkontrollen för att inte skärmen skulle stänga av sig själv för att spara ström, men kausalkedjan "tryckte" på mig för att jag skulle göra det.

Det var ett skämt

…och en dag så står du ändå där med en flickvän och har befruktningsframkallande sex, trots alla dina pessimistiska tankar, citat och länkar.

Fast återigen, om dina val inte är styrda, var kommer de ifrån då?

Du förstår väl mycket väl att de kommer från någonstans, och inte från ett magiskt "du"?

Och även fast du tror på ett "du" så måste ju även duet i slutändan vara styrt av något?

För att göra vadå? Var hamnar man? Vilken värld lever man i ifall den vilar på antaganden?

"Ska man hitta sanningen måste man börja med en saga." Följer man den typen av råd så är "tillbaka" den enda riktningen som kan leda framåt.

Det många gör är att identifiera med det som valen kommer från, typ hjärnan. Då finns det plötsligt ett magiskt "jag."

Problematiken är att avskiljaren görs godtyckligt. Följer man dina förslag så är det big bang som är the prime mover och ingenting annat existerar. En helt ok tanke men jag tvivlar på att ens du köper den? Detsamma gäller om man godtyckligt tänker "jag utgörs av min hjärna och kropp." Tittar man ens fem centimeter längre så inser man att sinnet (inuti hjärnan) och kroppen är hämtade från jorden, som föddes ur stjärnor som föddes ur big bang och man måste återigen identifiera med allting.

Fullkomligt rimligt. Problem uppstår bara när man gör godtyckliga separationer. Allt eller inget. That's the deal, vare sig man vill eller inte.

Vad tror du själv på? Inget du?

Ja, jag personligen kan ju inte göra några separationer, allt hänger ihop. Mina "val" kommer i slutändan från universum i sin helhet. Inget "jag", bara alltet.

Likaväl hamnar jag i big bang som en start, men som du säger, jag köper det inte som en magisk start heller. Kanske pågår något helt annat, där tid och kausalitet inte är som vi tänker oss. Men i den värld och kunskap vi har just nu, så lyckas jag inte göra någon separation av något från något. (Annat än som användbara abstraktsnivåer givetvis, det går att tala om en bil och en människa, men i grund och botten...)