Fri vilja - samlingstråd

Som en person påpekade så får man se de fri vilja som delad. Man har fri och man har vilja. Med viljan vill man något som i sin tur beror på något, man kan inte vilja något ur ingenting. därför är inte viljan fri. Vi har därimot frihet att välja vad och hur vi tänker göra saker.

På din sista fråga vet jag inte. Och därför finns bara den fria viljan i teorin.

Har inte följt hela diskussionen så ursäkta i förväg om det blir så att jag tar dina ord ur kontext. Men jag är nyfiken på en sak. Om det är så att viljan beror på något och man kan inte vilja något ur ingenting hur kan det bli att vi har frihet att välja vad och hur vi tänker göra saker? Definierar du "viljans frihet" och "frihet av val" helt oberoende av varandra i detta sammanhang?
Sedan, hur kan vi välja vad och hur vi tänker göra saker om det vi väljer i sin tur beror på yttre omständigheter, ja som kultur, uppväxt, media osv?

Om det redan har tagits upp så är det bara att meddela.

Vad jag menar är att viljan inte kan vara oberoende eftersom det alltid kommer i från något och alltid vill uppnå något, därför kan inte viljan vara fri - för då hade det inte varit någon vilja.

Ta t.ex. viljan att äta. Eller viljan att låta bli att äta, vilket som. Är den viljan någonsin anledningslös? Kan jag välja att inte vilja äta utan att vilja bevisa en poäng eller pga sjukdom elller liknande? Du kan däremot välja hur du skall gå till väga för att inte äta eller för att äta. Du kan t.ex. gå på resturang eller så kan du gå och köpa mat i en affär. Vill du inte äta kan du välja mellan att t.ex. låsa in dig och göra dig av med nyckeln eller typ sy igen munnen på dig själv. Där är valfriheten, men viljan att göra något för att få ett resultat är inte fri.

Det må vara så att viljan att äta eller ej aldrig är anledningslös men är valet att slänga bort nyckeln eller sy igen munnen anledningslös? Om vi säger att våra val alltid görs av någon anledning borde det gälla för alla val. Även de som baseras på tidigare val.

Huruvida vi har fri vilja att äta och skita när vi vill eller inte ter sig relativt ointressant för min del: problemet är huruvida vi har fri vilja att vara och bli det vi är. Och jag tror att en Nietzsche svarar nej pa den fragan. Mycket talar för att vi är bundna till vart öde: exempelvis det att vi tenderar att upprepa misstag.

Exempel: Herr X har en tendens att dra till sig 19-åriga sweiziska flickor som får honom att bli olycklig. Herr X lär sig aldrig eftersom det inte går att lära sig: de 19-åriga flickorna kommer alltid att göra honom olycklig, han kommer alltid att dras till dom och låta sig luras och gråta - och när Herr x är död kommer samma sak att ske på nytt för Herr Y vars öde det är att låta sig bedras gång på gång på gång.

Det finns ingen rationell förklaring till sådana här saker och inte går det att välja: x, y,z blir olyckliga.

Detta är enligt min mening en stark indikation på vår blindhet och tafatthet inför ödet, eller fatum. Det finns ingen fri vilja.

En Schopenhauer skulle kanske uttrycka det som så att vi är slavar, i Viljans tjänst. En Sokrates, att vi är slavar i kroppens tjänst. Vad spelar ordvalet för roll när meningen är den samma bland de största av tänkare: determinism, dock ej mekanisk determinism eftersom kausaliteten är en hypotes som ej kan bevisas.

Den fria viljan kommer alltid vara fängslad i hjärnan!


OMG!! Jag = Filosofiproffs?

En mycket tänkvärd sentens, den tackar vi för.

Valen behöver inte vara anledningslösa, man har ändå möjlighet att välja mellan alternativ, man kan dock inte välja vad det är man vill uppnå.


Där menar jag att han har valfriheten att avstå från dessa flickor, men att han ändå kommer att vara olycklig eftersom han egentligen vill ha dem, och han vill ha dem därför att han inte kan vilja något annat för att viljan inte är fri.

Givetvis kan man välja mellan alternativ utan en fri vilja. Men i så fall kan man även välja vad man vill uppnå under samma antagandet att viljan inte är fri. Men om du menat att vissa val kan göras fria men andra inte så ser jag ingen tydlig distinktion i din analys. Om du förkastar viljans frihet på grund av dess brist på anledingslöshet så har jag svårt att se hur man kan återinföra det i situationer där valen inte saknar anledning. Det var därför jag frågade i min tidigare inlägg hur du separerar fri vilja från valfrihet. Frågan är fortfarande: innebär valfrihet ett fritt val?

Valfrihet innebär att man kan välja mellan ett antal alternativ, alltså inte totalt fria val men ändå att man är fri att välja.

Du kan däremot inte bestämma dig för att vilja något utan anledning. Du kan göra saker mot din vilja (beroende på hurdan du är som person) men då är det ändå din vilja att gå i mot din vilja så då borde man följa sin vilja men då går man ju inte i mot sin vilja osv...

Och då har jag ändå inte vidrört mänskliga begränsningar som uppkommer med erfarenheter.

Alla handlingar har sin förklaring... även dem som ej går att förklara. den "fria viljan", ur ett etiskt perspektiv bevisar bara motsatsen till min hypotes... Slumpen är med och styr upp det hela, genom en så kallad "uppenbarelse"... dvs. ju mer man tar desto mer får man... men i det här fallet så yttrar sig slumpen som en "svamp" som suger upp all materia, som försvinner och blir till energi...

Din hypotes är inte falsifierbar, alltså per definition ofullständig och meningslös. Det är så meningslöst med dessa deterministiska fantasier, som ändå bygger utifrån självuppfyllande profetior.