Citat:
Ursprungligen postat av
Flammarion
Varför finns den känslan? Vilket överlevnadsvärde har den?
Det är en fråga bra som någon. Varför rasar hela världsbilden samman när människor lärt sig tillräckligt med fysik för att yrvaket inse att deras medvetande genereras av en fysikalisk hjärna, som är uppbyggd av neuroner, som är uppbyggda av molekyler, som är uppbyggda av atomer, som är uppbyggda av partiklar som beskrivs av fundamentala naturlagar? Är det insikten om att det i princip är möjligt att beskriva hur människor fungerar som skaver? Går vi att beskriva så måste vi vara maskiner och inte människor?
Marvin Minsky menade att människor tänker sig att hjärnan fungerar som en dator och sedan tycker de att medvetandet är oförklarligt därför att de inte förstår hur en dator fungerar. Och med att förstå hur en dator fungerar menade han inte att man vet hur man programmerar en hemsida, utan att man vet hur man bygger halvledare genom att dopa kisel, hur man bygger grindar av halvledare, hur man bygger processorer av grindar, hur man bygger kompilatorer som kompilerar kod skriven i högnivåspråk till maskinkod, hur man modeller grafik och virtuella världar i datorspel skrivna i högnivåspråk och så vidare. Att projicera partikelegenskaper på den virtuella världen i ett datorspel är abstraktionsfel eftersom den världen skulle se likadan ut även om programmet körde på en dator som existerade i ett universum där datorer byggdes upp av något annat än partiklar.
Människors mentala värld är abstrakt och kan inte beskrivas med partikelfysik eller fundamentala naturlagar. När folk ändå försöker göra det så förenklar de så mycket att vi själva inte längre finns kvar som medvetna varelser. Partiklar är inte medvetna och då kan människor inte heller vara det. Q.E.D.