Mår skit och skolan går dåligt.. ska jag snacka med skolan?

Mår skit och jag sitter uppe på nätterna och bara funderar och stirrar och har ångest. Jag har svårigheter med att prioritera skolan. Jag har i princip inte läst en enda sida i någon av kurslitteraturerna, och har inte gjort en enda övningsuppgift alls hemma. Det enda jag har gjort är att ha varit på några föreläsningar och labbarna.

Bör man kanske snacka med skolan? Jag har labbar som måste in, jag har missat tentor och prov... ska jag sluta upp med skolan eller bara se till att repa upp mig, vilket blir jävligt svårt och kommer att ta ett tag...?

Vad är det du läser till?

Högskolor och universitet är ju inte obligatoriska egentligen, så det beror väl på om du själv verkligen vill det eller ej. Du skall ju sikta på dina mål...

Jag hade tatt ett snack med skolan och berättat exakt hur det ligger till, dem vet säkert hur du kan få hjälp!

/Ave

Du kan ju prata med skolan om att kanske ta ett sabbatsår, där du bara tar det lungt, jobbar lite och funderar vad du vill göra. Sedan när du är mer fokusserad kan du återvända till skolan. känns bättre att vänta ett år och få ordentliga betyg än att du slarvar dig igenom nu. Lycka till

Prata med skolan eller någon sjuksköterska så kanske du kan sjukskriva dig.

Ja, låter som om det är en bra tanke att snacka med skolan. brukar finnas något som heter typ "Studenthälsan" som kan vara en bra utgångspunkt. Låter som om du är i en svacka men det betyder ju inte att skolan är körd liksom. tycker du ska höra dig för så snart som möjligt

Det är ingen poäng att bara låta dagarna gå och må dåligt, så nu måste du göra något. Ifall du har gjort några misslyckade försökt att "ta dig i kragen" och börja plugga redan och det inte gett resultat så är du inte inspirerad av studierna och då ska du antingen jobba eller så läser du fel saker.

Men det är svårt att hjälpa någon ifall man inte vet ifall du går på högskola, komvux eller gymnasiet. Att prata med skolan kan du försöka med men min fördom är att skolornas vägledningspersoner och lärare är oerhört tröga och av föga värde i sådana här situationen. Själv hade jag tagit en lugn funderare på vad jag vill göra i framtiden, och vad jag vill göra nu.

Kan ju glädja dig med att du inte är ensam...

Har studerat ca 2år, inga omtentor bakom mig och bra betyg över lag. Däremot känns allt skit o de har de gjort sen första dagen, och tro mig! Du är knappast ensam. Börjar kännas lite som att de e lite av hela grejen, vissa visar de mer eller mindre.

Kämpa på o försök få klart skiten!

Vad sägs om att ta ett studieuppehåll?

Det här med att ta ett fritt år och jobba.. vad skulle det hjälpa ? Att jobba gör knappast att man blir av med sin ångest.. om den inte förstärks så trycks den bara åt sidan för stunden. Nejdu , snacka med skolan och försök komma fram till någonting.

Det som är bra med Studenthälsan är att den ofta har nära kontakt med CSN, det är bra ifall det skulle bli problem med studiemedlet. Annars är ju vårdcentralen ett alternativ, där kan du börja och kanske slussas vidare inom sjukvården för att hamna rätt..

Självklart ska du snacka med skolan.. Antingen så kanske det finns någon lärare som du har förtroende för eller så kan studievägledaren vara till hjälp.

Tyvärr så sätter man ofta studierna före sin egen hälsa, men första prio för dig bär väl vara att bli av med ångest och må bra.. Sätt dig själv som prio #1.

Då kommer det visa sig att TS kanske trivs bättre i arbete, inga tentor eller inlämningar som måste göras. Bara att gå dit och göra sin grej och få betalt.

Annars så kommer det ju ge motivation till TS att faktiskt fortsätta plugga och finna det mer givande.

Det är ju en win win situation

Det finns ju speciella kvällsgrupper för personer med tentaångest, eller studieångest överhuvudtaget. I alla fall på det universitetet där jag läser. Det kan ju vara ett sätt att träffa andra som känner likadant och hitta på roliga fritidsaktiviteter som får dig att tänka på annat.

Annars skulle jag ta studieuppehåll och se till att få ordning på mitt psyke innan jag hoppas på skeppet igen. Låter mest jävligt jobbigt och tråkigt.