Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag tycker faktiskt detta är riktigt romantiskt, och de har verkligen äktenskapstycke. Dominka är en snygg och kapabel kvinna som klarat sig bra hittills.
I övrigt måste man medge att damerna i Army of Lovers har något alldeles speciellt, och allt de gör är så dramatiskt och chockerande på ett roligt sätt att följa. Detta är skvaller när det är som bäst!
Jag tänker på en av mina favoritfilmer, En officer och en gentleman, där männen roar sig med kvinnorna runt militärbasen, och sedan sticker. Men inte Richard Gere! Han bär ut sin kvinna från fabriken och alla där på fabriksgolvet, och vi i biosalongen applåderar.
Så det gäller att välja rätt karl om man vill bli behandlad väl och inte dumpad. För en kvinna bedöms enligt männens måttståck och det förtalet de utsätts för av mannen och omgivningen, när de överges.
Är det exfrun du tänker på när du skriver detta?
Jag tror inte att Borgs barn tycker att detta är ett dugg "romantiskt". Undrar också hur romantiskt detta känns för Dominikas ex som efter mycket övertalning gick med på att skaffa ett "kärleksbarn" med henne. Ett barn som nu i 3års åldern får upptäcka att mamman har tröttnat på pappan -vilket väl pappan misstänkte redan från början och därför var tveksam till graviditeten..
Sådana här "kärlekshistorier" - jag skriver inom citationstecken därför att jag inte håller med definitionen - säljer säkert ett och annat lösnummer, men för de inblandade som tvingas vittna om händelsen på nära håll (mot sin vilja) ter de sig inte ett dugg romantiska eller spännande. Bara pinsamma och sorgliga.
Barn behöver trygghet och stabilitet. Och mogna vuxna omkring sig. Inte små barn i vuxenkroppar.
Vuxna människor vet hur man prioriterar. Små barn måste få tillfredsställa sina egna behov här och nu direkt utan att vänta. Det är den stora skillnaden.
För mig är detta inte är romantisk kärlekshistoria utan endast ytterligare en vanlig och sorglig berättelse om människors tillkortakommanden och egoismen bland de vuxna. Givna löften bryts för att man inte "kan styra sina känslor". Man sviker den personen som man hyllar i media och låtsas anser vara den som betyder för en mest av allt.. I media låtsas man att man längtar hem till sina ungar.. I verkligheten längtar man efter omväxling och något "spännande" för sig själv..
Låt oss se nu hur "spännande" detta nya liv blir när Borg skjutsar Dominikas 3åring till dagiset på morgnarna, nattar ungen eller lagar kvällsmåltiden för den nya familjen..
För livet är ju trots allt väldigt likt både på Södermalm och i Katrineholm. Helt oavsett om man råkar byta familj. Vardagen består av förpliktelser. Fast klarar man inte av det, då kan man så klart byta till nästa..
Allt för att undvika verkligheten.
