Barn till hemmamammor lär sig bättre än daghemsungar

Du har nåt där. Dessutom är undersökningen ts hänvisade till brittisk. Där är klasskillnaderna ännu större än här, och det är också så att de dagis som finns tillhands inte på något sätt är på den svenska nivån.

Tvärtom har jag läst i en bok av Cecilia Hagen (journalist) att svenska barn som fått gå på dagis har ett stort försprång socialt och kunskapsmässigt när de börjar skolan. Själva grundundersökningen har jag inte källan till, men ni kan ju mejla Cecilia om ni vill fråga, hon jobbar på Expressen har jag för mig.

När jag började skolan i början på 80-talet var vi en handfull ungar som redan kunde läsa. Gissa hur många av oss som varit hemma och som varit på dagis? 100% hemma, 0% dagis. Det hade inte med klasskillnader att göra; jag växte upp i en hyreslänga, likaså två av de andra hemmaungarna, medan flera av dagisungarna bodde i fina villor med två heltidsarbetande karriärsföräldrar.

Ungar som har en förälder hemma får mer vuxentid, mer uppmärksamhet, och mer respons än ungar som på dagis får ungefär 1/6 av den vuxentiden. Att hemmabarnen utvecklas snabbare och presterar bättre är väl inte särskilt anmärkningsvärt.

Däremot - det finns absolut ingenting som säger att det är mamman som måste vara hemma. Man är alltid två om att göra barn och det går precis lika bra att pappa är hemma. Reell jämställdhet kan vi bara uppnå med förändrade attityder. Uppfattningen att barnavårdande är en "kvinnlig" sysselsättning kommer inte att förändras bara för att vissa kvinnor får betalt för att ta hand om andras barn - för hur många män arbetar egentligen på dagis?

Och det bevisar? När jag började plugget var det precis tvärtom. De som gått på dagis/annan barnomsorg låg långt före de som varit hemma, både kunskapsmässigt och socialt. Det är inte alla hemmamammor som ägnar sig åt just moderskapet, vet du. De kan vara städdårar, bingoberoende eller sitta med en cig och kaffe hos grannfrun också. Själv började jag på dagis när jag var 1,5 och läste flytande vid fyra.

Det jag själv har noterat är att barn som har gått på dagis har mycket lättare att agera i grupp och samsas med andra barn. Ibland i sandlådan kan man se ett barn sitta själv och snarare vakta sin saker än leka med andra barn. Då vet man att det är fråga ett barn som uppfostras hemma ofta utan syskon.

Det är väl gott och väl! Eller är det det? Jag kan inte lägga mig i den diskussionen. Men jag undrar, när ska någon uppmärksamma oss små nyckelbarn?

"Far jag tror jag såg din fru i trappen"

trams, du e bara en arg kvinna. du kommer ingenstans.

Tjohilda:
Och om du inte hade hamnat på dagis kanske du precis som jag hade lärt dig läsa vid tre års ålder?

Men du kan inte använda ett undantag, i det här fallet hemmaföräldrar som inte är intresserade av föräldraskap eller inte låter sitt barn leka med andra barn som argument mot en företeelse i sig. I så fall kan man lika gärna säga att det är farligt för barn att gå på dagis eftersom det förekommer att pedofiler söker sig till yrken där de kommer i kontakt med barn.

Vad gäller nyckelbarn så är det en mognadsfråga. Vissa barn är mogna att få en egen nyckel och tillbringa några timmar ensamma väldigt tidigt; andra har behov av konstant vuxennärvaro långt upp i tonåren. Själv fick jag egen nyckel när jag var åtta och jag tyckte att det var väldigt lugnt och skönt att få vara ensam hemma ett par timmar timmar på eftermiddagen och att kunna välja om jag ville leka med andra barn eller inte. Hade jag varit tvungen att gå på fritids och vara bland andra människor hela tiden hade jag blivit sönderstressad. (Vänta lite; är inte stress och t o m utbrändhet ett vanligt problem bland tonåringar nu för tiden? När grundläggs det tro?)

Jag är rätt säker på att detta är överdrivet. Själv blev jag satt på dagis vid 10 månaders ålder, och jag har rätt god koll på vad som blev av mina dagispolare sen. Några kanske inte blev några skolljus, andra litesådär mittemellan och så fanns det folk som läste tunga utbildningar på högskolan sen. Vad jag vet mår alla bra och ingen har tagit livet av sig. Överlag ett ganska bra snitt på befolkningen skulle jag vilja säga.

Å så roligt jag hade på dagis förresten. Jag utvecklade intressen då som jag sedan behållit hela livet och haft mycket glädje av. Kreativa intressen som inte mina föräldrar har, och som jag kanske inte skulle ha upptäckt som hemmabarn. Så jag tror att dagis kan upplevas olika, men för min del är jag bara glad över den erfarenheten.

För feminister är det ointressant vilket, så länge kvinnan knegar lika mycket som mannen så att vi har råd att bygga ett fantastiskt samhälle där alla barn har webbkameror som sänder i HD när de tar livet av sig i direktsändning, samtidigt som föräldrarna kan titta på när Max Hardcore får en stackare att spy på kuken på deras nya fina plasmaskärm. Ack du sköna nya värld!

Att samhället tjä
nar på att båda föräldrarna arbetar är en myt. Sanningen är den att förändringen i familjepolitiken på 70 talet där man förändrade skattessystemet då att det blev omöjligt att leva på en lön i stället har lett till att vår ekonomi förstörts. Kostnaden för en Dagisplats är i genomsnitt 113000 per barn. Dessutom tillkommer kostnaden i form att uttag av tillfällig vård av sjukt barn. För att ekvationen ska gåihop krävs det att den förälder som tjänar minst betal skatt+ avgifter som täcker den kostnaden. Hur många gör det?

Feminister vill att det skall bli fler hemmapappor ditt pucko.

Om nu barn blir så smarta av att vara hemma med mamman, så måste ju barnen bli ännu smartare om de får möjlighet att umgås mer med alla smarta män!

Ovan ställs tvivel till att undersökningens resultat beror på huruvida mor/far är hemma istället för vilken socialgrupp där det är vanligt att mödrarna är hemma.