Bakfylleångest

Önskar med jag kunde tänka så (då)

Ah, bakfylleångest är den värsta typen av ångest. Kasta all din rationalitet överbord och fundera på att ta livet av dig. Så funkar det för mig iaf. Blir så känslokall och seg, ibland, dagen efter men även på/i bussen/taxin hem från stan kommer obehagskänslorna krypandes. Man skall dock aldrig lyssna på sina tankar då de alltid är baserade på en kemisk obalans i hjärnan. Bästa tipset för kropp och psyke hade ju vart att inte dricka alls.

Passande tråd, jag har bakfylleångest nu, utan någon större anledning. Känns lite som att oavsett vad man tar till för berusningsmedel så kompenserar kroppen välmåendet under ruset med nedstämdhet efter att ruset övergått... Säkert beroende på dopaminet...

alla gör bort sig på fyllan ibland. personligen händer det mig ofta

senast gjorde och sa jag också så jävla mycket dumma saker. blir paranoid efteråt och tänker att folk kollar snett på en hela tiden... usch

Bakfylleångesten man känner som "vanlig" helgkonsument är ingenting jämfört med den ångest en alkoholist känner efter flera veckors supande. Fråga en som vet! Jag längtar verkligen tillbaka till den tid då jag kunde begränsa mitt drickande endast till helger och kände "vanlig" bakfylleångest som alla andra. Att känna ett sug att dricka varje helg är också alkoholism, om än en lindrigare variant och nerverna och signalsubstanserna i hjärnan tar lika mycket skada, om än långsammare.

Jag känner mig sälan bakfull men själva ångesten känner jag nästan jämt. Brukar alltid vakna runt klockan 6 på morgonen dagen efter och känna mig helt nere hela dagen. Inget illamående eller huvudverk etc bara riktig nedstämdhet. Brukar kunna ta promender i timmar och bara lyssna på lugna "ledsna" låtar. Effekten blir extra påtaglig under hösten, kanske inte jätte konstigt men så är det här.

Det blir tyvärr värre med åren. Jag hade en kanonkväll igår, alla var bra i gasen och det var en trevlig fest. Men likförbannat slog den där ångesten till idag.
Men jag brukar dra i mig några bira, eller röka något trevligt. Känslan när molnen skingras är obetalbar.

Nu mår man faktiskt skapligt igen.

När jag drack mycket, nästan varje dag, så blev jag inte bakfull. Men nu när jag dricker, kanske några gånger i månaden, så blir jag det.

Jag mår hemskt dagen efter, mår faktiskt skit i skrivande stund. Jag brukar inte dricka så pass mycket att jag inte kommer ihåg vad jag har gjort, men igår lyckades jag göra det. Har absolut inget minne, och har inte pratat med polarna än heller (jag vaknade för ca 3 timmar sedan)
Det är hemskt att få reda på vad man har gjort under fyllan, tycker inte alls om att prata om det. Desto roligare är det dock att prata om vad andra gjorde .
Och inte klarar man ju av att behärska sej heller när man börjat dricka, man satsar på att bli lite "salongsberusad" men det slutar med att man däcker i ett hörn medans dom andra fortsätter festa.

Nä fy fan säger jag bara, bakfylleångest är hemskt!

Jag som är annars ganska reserverad och pratar när det behövs sägas något blir väldigt framåt i takt med att alkoholnivån ökar. Jag trivs dock med att vara lite tystare eftersom man då inte säger massa dumma saker. Så min ångest består mest av att jag på fyllan säger de dumma grejer jag inte säger annars

Brukar bli riktigt jävla paranoid ifall jag har större minnesluckor från dagen innan. Brukar fantisera ihop om hur jag har knivhuggit/våldtagit/nitat nån jävel.

Ångesten. Fan . Nu förtiden brukar jag få ångest efter nästan varje fylla. På ångesten blir jag en snällare person. Vågar mer. Tänker alltid på småsaker som t.ex. "Varför hälsade jag inte på henne..?" osv osv.