Ni som lämnat nära & kära p.g.a. droger, varför?

Jaså, du tycker det är chill med stelkramp osv. antar jag?
Hoppas du aldrig hamnar på sjukhus för allvarligare åkommor, då får du svälja dina principer helt! HUVVA

Ser du inte ironin i inlägget du har citerat?

Det vi kommit fram till i den här tråden är väl framförallt att ironi ej borde eller ska användas på internet med framgång.

Jag hoppas att ni alla dör nu. Direkt nu! Bara dö!

Jag ser det som en naturlig sållningsprocess. Skulle någon av mina nära vänner säga "Far åt helvete, jag kan inte umgås med någon som sysslar med cannabis" så är en idiot eliminerad från bekantskapskretsen. Och det är ju egentligen bara bra; då vet man att personen är dogmatisk och opålitlig, vilket i förlängning innebär att det är stor tur att personen ifråga inte sviker mig när det verkligen kommer till kritan.

En sak har jag dock funderat över. Ponera att jag man t.ex. hamnar i ett fatalt heroinmissbruk, och en nära vän uppmärksammar detta. Vem i helvete säger bara "jag kan inte umgås med dig" i en sådan situation?! Vore det inte mer logiskt att försöka hjälpa personen ifråga, som man påstår sig ha som vän, än att bara sticka? Märkligt tänkande.

För övrigt har jag många riktigt goda vänner, och inte en enda av dem har "lämnat" mig sedan jag började intressera mig för hallucinogener. Några har påpekat att de inte gillar vad jag håller på med, men att de vet att jag är intelligent och således respekterar mina val. Så beter sig riktiga vänner, oavsett skillnader i åsikter

En av mina barndomsvänner bröt faktiskt all kontakt med mig (samt en annan barndomsvän i samma sits som mig) efter att han fått reda på att vi hade tagit Tramadol och bensodiazepiner.

Värt att tillägga är att han inte har några andra vänner utanför våran "krets". Han valde alltså att praktiskt taget leva helt utan social kontakt under tre månader pga någonting som vi valt att ta för att förändra vårat sinnestillstånd.

Helt oförståeligt i mångas, bland annat mina ögon. Värt att nämna är att han själv röker CB sporadiskt. Efter dessa tre månader återtog han dock kontakten efter eget initiativ, vi har dock aldrig talat om händelsen igen.

Vänliga hälsningar,
Caution

Han kanske helt sonika odlade och ville inte riskera att folk glappkäftade ut allt. Inte så kul när ens bästa polare sätter dit en för att han blev onykter och började snacka på en fest.

Jag anser att en riktigt kompis aldrig skulle lämna ens sida ifall man kommer fram och berättar att man har/haft drogproblem eller att man som jag brukar droger ibland. En av mina polare gillar inte att jag håller på med droger och det säger han till mig, samtidigt säger han också att det är mitt liv och mitt liv men att han hoppas att jag verkligen inte blir en missbrukare. Att få höra det från en av mina bästa vänner fungerar bra för mig mot att börja bruka droger alltför ofta. Detta eftersom att man får skuldkänslor och börjar tänka efter VARJE gång man får höra det.

Jävla idiot.Svårt och tro att du har bättre vänner än vad nån annan här har

Droger är förjävligt nice, men skulle ändå sätta morsan före dom alla dagar i veckan. Vänner skiter jag i, de skaffar man nya utav

själv har jag sett en klar trend hos mina vänner, att de som söker sig till droger nästan uteslutande är de som haft problem hemma osv...

Åh denna eviga drogförsköning:
Pundare: Nej droger har inga negativa effekter, och jag är inte beroende bla bla bla alla som inte tycker som jag har inte tänkt till bla bla bla....

Som ngn klok person sa: Lite svinn får man räkna med.

Mina föräldrar vet att jag petar i mig det ena o de andra med blandade
åsikter o "erfarenheter" då dom inga har ang narkotika.

Mina vänner som e allt från dyngpundare till hjärnkirurger skiter i
att jag nyttjar. Bara man kan sköta sig så e det ju coolt,skulle nog
inte skotta i mig tjack o flödder på en middag med läkare o poliser.