Clive Barker-tråden

Coldheart Canyon läste jag i början av nittitalet. Längesen alltså. Minns särskilt en episod där hjälten eller vad man ska kalla honom, har sex med en kvinna. Annorlunda älskogsskildring. I övrigt minns jag inte så mycket av handlingen. Tror det har gjorts film av boken också och minns jag rätt och det är den historien som filmatiserats, så var just den filmen inge vidare.

Angående Barkers seuxalitet så tror jag det står i nån av utgåvorna av Books of Blood, att han som ung tonåring hade gay-tidningar gömda i garderoben eller i nån byrålåda. Man kan väl ana detta också vid läsning av någon av berättelserna i Books of Blood. Särskilt den där där ett enkönat par är nånstans i östra europa och lokalbefolkningen bygger jättar av trä och metall som drivs av invånarna i samhällena där jättarna byggs. Bra berättelse.

Clive Barker är en bra skräckberättare. Men när jag läst honom har det alltid känts som att något saknats. Berättelserna engagerar inte riktigt riktigt så som en del berättelser av Stephen King. Men det är ju bara en subjektiv upplevelse från min sida och egentligen är skräck inte min genre, så det är väl kanske hos mig det är något som saknas, inte hos Clive Barker, han är ju gubevars en enormt framgångsrik författare.

Jag kommer nog inte läsa avhandlingen, men gärna en redogörelse om du orkar med det!

Vad roligt!

Det kommer.

Ge det nån dag bara.

Måste bara skriva ihop det och få det i presentabelt skick. Inte som de kommentarer jag skriver i politikforumet vilket bara är rakt på. Är dock inte litteraturvetare eller nåt liknande så sättet jag skriver på, och beskriver på, kommer inte att likna det som står på våra dagstidningars kultursidor eller det som skrivs i litteraturskrifter.

Ge det nån dag bara.

Fantastiskt roligt att nån vill veta mer om nåt som jag vet nåt om! Lite fånigt att känna så, men ändå väldigt roligt.

Ingen stress men ser fram emot leveransen.

Det kommer. Avhandlingen handlar väl egentligen mest om filmen Hellraiser - lite svårt faktiskt att avgöra vad avhandlaren egentligen skriver om, filmen eller kortromanen - men det är ju berättelsen i skrift som ligger till grund för filmen, så jag tyckte ändå det passade att här nämna avhandlingen.

Ganska kul avhandling men jag vet inte om den gav jättemycket att ta sig igenom. Men det är väl alltid intressant att läsa om saker man finner ..intressanta antar jag

Vilka tycker du bäst om när det gäller skräck? Jag tänkte börja ta upp Barker igen efter att endast ha läst Den stora föreställningen.

Här kommer början på min redogörelse för avhandlingen Clive Barker's Hellraiser Mythology, A critical analysis. Min redogörelse kommer att presenteras här på Flashback i tre till fyra delar. Har inte tid, och orkar inte, skriva allt på en gång. Vill inte heller skriva i förväg emedan det skulle förta den kommenteringskaraktär hos min redogörelse som jag vill åstadkomma. Vidare, tänk på att jag inte kan nåt om litteratur eller litteraturkritik. Jag är en glad amatör som bara gillar att läsa spännande berättelser. Tillrättavisningar emotses visar det sig att jag missuppfattat saker och ting. Och tillrättavisningarna behöver inte ens vara trevliga. För vi är väl på Flashback, eller?

Inledningsvis kan sägas att det verkar vara en licenciatavhandling, inte doktorsavhandling. I nedre högra hörnet av försättsbladet står nämligen nånting på flamländska innehållande ordet licenciaat. I Sverige skulle arbetet alltså motsvaras av ett arbete för att få den akademiska titeln filosifie licenciat. Filosofie eftersom det rör sig om humaniora. Inte för att jag egentligen kan skillnaden mellan doktor och licenciat, men vad jag kan dra mig till minnes är det arbete som här är ifråga att betrakta som ungefär hälften av vad en doktorand förväntas prestera.

Innan jag övergår till själva avhandlingen, så vill jag säga att jag tycker att den är lättläst trots att den är skriven på engelska, bitvis underhållande och faktiskt också till viss smärre del ger svar på en del funderingar jag haft om Clive Barker och lite av det han skrivit, bland annat Hellraiser. Jag håller samtidigt inte med om allt licenciaten skriver men det är inte så viktigt. Den största invändningen mot arbetet är att licenciaten inte nämner någon som tycker annat än honom själv och följdaktiligen inte bemöter meningsmotståndares argument. Andra nämner han dock friskt. Men det finns kanske inga meningsmotståndare? Utom jag. Men jag räknas egentligen inte.

Men så var det val hög tid att ta sig an arbetet ifråga. Jag kommer då inte redogöra närmare för vad licenciaten skriver utan mer hur han skriver, eller snarare resonerar och argumenterar. Självklart kommer jag också att behandla avhandlingen ur ett genusperspektiv.

Men då kör vi väl dårå.


I.

Författaren inleder med det även i Sverige sedvanliga tackandet av handledare och närstående som alla utgjort ett ovärderligt stöd och utan vilka arbetet aldrig skulle ha kunnat slutföras. Denna del är föredömligt kort, rakt på sak och utan all form av sentimalitet. Det börjar således bra, skulle jag säga.

Efter det obligatoriska tackandet kommer en innehållsförteckning. Därefter en introduktion av ämnet, ett slags inledning, vilken innehåller en summarisk genomgång av Clive Barkers produktion, skälen till att licenciaten valt just Hellraisermytologin som ämne och vilken litteratur han använt sig av. Särskilt intressant är licenciatens skäl för ämnesval. Han skriver att han bestämde sig för att diskutera Clive Barkers Hellraisermytologi ur en litterär synvinkel på grund av det egna intresset för skräckgenren och då särskilt Clive Barkers arbeten. Licenciaten redogör här också för sina källor. I samma inledning kommer därefter en redogörelse för hur licenciaten lagt upp arbetet. Hur han strukturerat detta och vad han avser att visa. Jag återger denna del av inledningen i punktform.

• 1. Domestic horror avhandlas först och hur Hellraiser sluter an till denna del av skräckgenren. Med domestic horror avser licenciaten närmast skräck i hemmet, eller kanske möjligtvis mera skräck i det vardagliga, i familjära situationer och i nära relationer. Här avser licenciaten visa på innehållen av sadomasochism i Hellraiser och hur Clive Barker skapar a sesnse of the Uncanny. Uncanny tror jag här bäst kan översättas ungefär till Det Kusliga.

• 2. Efter vardagsskräcken i Hellraiser behandlar licenciaten Cliver Barkers verk i en kontext av slasher horror. Jag vet inte vad slasher horror heter på svenska, men det engelska ordet slash betyder löst översatt till svenska i en skräckgenrekontext, att vildsint med långa svepande rörelser hugga med en kniv eller annat vasst föremål.

• 3. I den tredje delen av avhandlingen avhandlas hur monstret beskrivs i Hellraiser. Licenciaten har i denna del av avhandlingen för avsikt att visa att Clive Barker i sin redogörelse för monstret avviker för hur monster traditionellt beskrivs. Licenciaten påstår här också att Clive Barker problematiserar föreställningen om gott och ont. Här fångade särksilt redogörelsen för Cenobiterna mitt intresse.

• 4. Efter problematiserandet, kommer licenciatens tes om hur Hellraiser knyter an till berättelserna om Faust och hans avtal med djävulen.

• 5. Allra näst sist avhandlas vad som kallas body horror. Licenciaten avser här visa hur Clive Barker på ett konstnärligt sätt återger splatterpunk på ett annorlunda sätt. Jag kan här informera om att splatterpunk närmast kan beskrivas som våld utan gränser, våld utan hämningar, ett slags totalvåld, i återberättandets form. Med body horror torde närmast avses kroppsmodifikation i olika slags skräckinjagande former; allt från extraordinär piercing till bizarr bröstförstoring och lite till därutöver.

• 6. I den sista mycket korta delen av avhandlingen konstaterar licenciaten att han visat det han avsåg att visa. Och det är här mina invändningar mot avhandlingen är som störst.

fortsättning följer ...

Clive Barkers bästa enligt min uppfattning är Books of Blood. Där är Rawhead Rex min favoritberättelse. The Damnation Game är också bra. Kanske är det den som är Den stora föreställningen på svenska. Vet faktiskt inte om jag läst nåt på svenska av Clive Barker. Annars gillar jag hans något senare kortberättelse Age of Desire publicerad 2009. Riktigt otäck men väldigt bra.

Annars har jag bland skräckförfattare bara läst Stephen King, Lovecraft och Poe. Mathesons berättelse om den sista människan också. Men inte mer. Och än mer, kan de i dag ens kallas skräckförfattare? Vet alltså egentligen inte så mycket om skräcklitteratur.

Vet dock att vill du ha nåt som är over-the-top, ska du leta upp Lee Edwards. Har läst hans City Infernal, som var sådär. Lite av en besvikelse eftersom han inte är bra på att skriva, även om hans idéer sannerligen är annorlunda. Har också läst början på The Bighead, men fortsatte inte efter sidan 3. För mycket för mig. Spekulativt äckleri. Än värre är förmodligen den av hans berättelser som blivit film, Header. Kolla på IMDb. Även vi cyniska dödsknarkarnazister har gränser.

Så tyvärr. Jag kan inte ge några bra tips när det gäller skräckberättelser. Vet lite grand om ämnet, men inte särskilt mycket.

Du bidrog med en hel del nyttig information. Tack för hjälpen!

Här kommer jag att vara tämligen kortfattad.

II.

I alla de delar jag numrerat framför licenciaten sin teori. Han räknar sedan i var och en av dessa delar upp källor, citerar lite från dessa, och konstaterar därmed implicit att han visat det han avsåg att visa. Han tar aldrig någonstans upp något som är av avvikande åsikt.

Detta är ju så klart på många områden ett vedertaget sätt att argumentera. I ett akademiskt arbete är det enligt min uppfattningen inte, vedertaget eller ej, ett ok sätt att argumentera. Det må vara det på Södertörns Högskola till fullo redan i dag, och synsättet vinner onekligen insteg i allt fler lärosäten i Sverige. Men det gör det inte mer ok för det.

Det är inte det att jag tycker att avhandlingen är dålig, men i det avseende jag här behandlat, är det en brist. Detta uppenbara russinplockande. Och visst är jag medveten om att avhandlingen skrivits i en humanioramiljö. Och att det därmed inte går att vare sig bevisa eller vederlägga licenciatens teori på ett meningsfullt sätt. Men avhandlingens avsaknad av andra uppfattningar än licenciatens egna, gör avhandlingen mindre intressant än den kunnat vara. Och vill man vara vetenskaplig, eller i vart fall framstå som sådan, bör man i vart fall bemöda sig om att behandla avvikande åsikter. Och i avsaknad av uttryckliga sådana, i vart fall ställa upp hypotetiska sådana.

... fortsättning följer ...

Kul att få sammanfattningen! Blir intresserad av att läsa delen om cenobiterna.