Citat:
Ursprungligen postat av Grijp
Det har inte försvunnit för min del. Tröskeln har blivit lägre helt klart, men det är som att man kan ta hissen istället för att springa i trappor, för resten måste jag faktiskt ta mig själv i kragen. Inget händer av sig själv. :P
Jag tror att du kan försöka lära dig att känna igen när du kommer att tröttna eller inte. Vissa gånger vet man att intresset inte kommer försvinna, men andra gånger kan man ju faktiskt låta bli att säga något i förväg eller bara säga "kanske".
Kanske inte är så smart att exempelvis säga till sin käresta att man vill gå danskurs tillsammans med henne innan man ens är redo att boka plats på kursen...

Ja jag hoppas på att kunna känna igen tecknen om man verkligen gillar nånting eller om det bara är en ren impuls, haha exakt, detta är något som jag faktiskt har börjat göra, säger aldrig nånting till folk som jag planerar förrän jag verkligen tagit tag i det eller börjat med det på allvar.
Just nu pluggar jag, men det har jag inte sagt till så många förutom närstående just för att inte "lura" folk som jag råkar göra annars utifall jag bestämmer mig för att lägga av. Man eliminerar en del besvikelser på det sättet.
På tal om danskurs så fick jag faktiskt för mig för nåt år sedan att börja streetdance, så jag sa till min flickvän, vänner och familj och alla ringde o hörde hur det hade gått och om jag börjat, men dagen efter så kändes det heeelt fel att dansa för det är liksom inte "jag" , hur nu jag är, vet jag knappt själv vid dehär laget. Jobbigt ialf och det är inte första gången jag bestämt att göra saker för att sen skita i det. Hoppas medicin kan hjälpa mig med mina impulser, så man blir mer stabil.