Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland letar sig eget fokus långt bort, tidlöst hängande bortom Neptunus.
Oftast hårt fast i vardagen, undrandes om bussen är inställd.
När omvärlden rör på sig måste man justera, ibland överväga alternativ.
När omvärlden gör på sig, vad gör man då?
Det verkar som olyckan i Japan för nästan sju år sedan kommer att sudda ut minnena från Bophal.
Vi som var småttingar på 70-talet minns Teckomatorp med fasa, vad kommer nuvarande småttingar komma ihåg?
Ni med mindre barn och yngre ungdomar hemma kanske ska hålla koll på vad som stoppas i munnen.
Även om det just nu är framför allt stillahavsföda som kan vara livsavkortande så kommer dessa näringsämnen sluta som foder till kor, grisar och norska laxar, etc när ingen vill ha originalet...
Det kanske blir vardag med en GMR när man handlar (och går på restaurang).
Eller så lever jag i en dröm ännu?
8X---
Från det bästa ur mannens repertoire (repris):
Gary Moore - Hiroshima (1983)
https://www.youtube.com/watch?v=IRycnylgfOU
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Ska vi ta en fika på stan i morgon?