American Akita

Hej.

Min kära mor har precis köpt en american akita(tik) och har haft den i ca 2 månader vi hämtade valpen när den var runt 2 veckor.

En kanonhund enligt mig verkar modig trofast, orädd och väldigt lugn och stabil och fantastiskt fin.

Tror min mor kommer klara av att uppfostra hunden korrekt men har ändå lite funderingar.

Hunden skäller på mig ibland när jag rättar henne när hon nafsar, men inte på mig utan på min hand hon morrar inte utan skäller på min hand, tolkar detta som att hon tror jag leker med henne?.

Hunden är jätteglad i min mor,mig och min dotter(5 år) som mer eller mindre sover med henne vilket jag tycker är bra och skapar ett band mellan dom.

Har hänt att hunden gör något den inte får göra som tex att få ner mat från köksbänken ett par ggr. Har tagit henne i nackskinnet(inte så jag gör henne illa självklart) och säger nej med bestämd röst. Men nu ett par ggr när hon fått tag på mat och jag sett det så har jag kommit på henne och tar henne i nackskinnet igen men då småylar hon lite. Blir osäker här för jag vill inte göra henne illa på något sätt utan bara markera, men hon är som vanligt när jag tar ner henne. Det mesta rullar på annars, i koppel får hon gå bredvid mig lite bakom så jag låter inte henne dra utan jag bestämmer tempot. Vid andra hundmöten så vill hon gärna flyga på men då har jag bara ryckt i kopplet mot mig så jag kan ha kontroll över henne, har bla alltid kort koppel så att jag styr henne.

Har tvingat min mamma till valp och hundkurs samt att kolla mycket på cesar milan hur viktigt det är med vad man utsrålar för enerigier osv.

Kan man börja markera redan nu vad som är rätt eller fel?? för vi/jag har redan börjat markera för henne, bättre nu än senare anser jag.

Jag tror jag förstått grejen med att uppfostra hundar och att visa vem som bestämmer, doch viktigt att poängtera att jag aldrig skulle uppfostra en hund med våld utan snarare med ömsesidig respekt.

En annan sak med hunden är att den verkar ty sig till mig mycket, gnyr och kissar på sig av glädje av när den ser mig. Min moder säger att hon springer efter mig mer , varför det??.

Tips och råd skulle uppskattas av erfarna hundägare, men jag vill ha seriösa svar tack.

Är mån om att göra hunden till en bra och trygg hund och är väldigt seriös i detta.

Men lite synvinklar om mina ovanstående frågeställningar skulle vara uppskattat.

mvh

Hur kommer det sig att din mor fick hämta valpen när den bara var 2 veckor gammal? Enligt svensk lagstifting får inga valpar tas ifrån sin mamma innan de har hunnit bli minst 8 veckor...

Tyvärr brukar flertalet valpar som inte haft en mamma (och helst också syskon) som har fostrat den och lärt den hundspråk bli knäppa i huvet.

För övrigt ska man inte handskas med valpar så de skriker! Tjuvnyp i nackskinnet, nackskinnslyft och koppelryck är inget bra sätt att fostra valpar på.

Cesar Millan-programmen och hans uppfostringsmetoder är oerhört omdiskuterade i hundägar-/hundtränarkretsar. De metoder han använder i TV-programmen kan funka på vuxna problemhundar men passar definitivt inte småvalpar och ska absolut inte användas av kreti och pleti!

Det finns många bra och tämligen moderna svenska böcker om valpuppfostran. Köp eller låna några såna innan valpen har hunnit bli förstörd och osäker av gammalmodiga ryck-, nyp- och bestraffningsmetoder!

Den var nog snarare ett par veckor, fel av mig.

Har du några bra tips på hur man uppfostrar valpar eller hur jag skall göra istället?.

Skrev ju att jag aldrig eller kommer använda våld mot hunden har aldrig nypt hunden..


Skrev ju att jag ville ha tips och råd, tillvägagångssätt osv inte bara det som är dåligt.

Sen är hunden väldigt stabil och lugn som jag sa.

Några författare av läsvärda böcker om hunduppfostran är t.ex. Eva Bodfäldt, Anders Hallgren, Barbro Börjesson och Marie Hansson.

Ok, tack har redan skickat iväg en beställning på en av Eva Bodfäldts böcker.

Man ska börja tillrättavisa hunden med en gång. Det hör ju till uppfostran. Man kan inte vänta tills hunden är ett halvår gammal innan den får lära sig att det är fel att sno mat eller bita sönder saker.

Du skrev också att hunden verkade tycka bättre om dig än din mor. Det kanske är för att hunden "ser upp" till dig mer, för det verkar lite som att det är du som uppfostrar den mest. Eftersom det är din mammas hund är det viktigt att hunden ser henne som alfa, och inte dig.

Sen är det viktigt med valpkurs också. Det är inte så mycket för att lära hunden sitta och sånt, utan för att den ska bli socialiserad. Det finns inget jobbigare än en stor hund som slänger sig efter andra hundar på promenad.

Och inte minst är det viktigt att socialisera med folk också. En akita är mycket lugnare än t.ex en schäfer, men den är lika mycket vakthund.

Korrekt.

Lär hunden "nej" och ta bort möjligheten att sno mat, d.v.s. lämna inte mat tillgängligt så hon kan ta det. Kommer du på henne säger du nej, har hon redan börjat smaska är det försent. Jag hade en riktig mattjuv men beteendet växte bort när jag gjorde detta.


Nu vet jag inte hur hårt du rycker men undvik ryckandet då det kan skada valpen. Kan bli en dålig vana.


Själv tycker jag du ska undvika dessa metoder, speciellt på en valp. Du bör förstå om du läser min signatur eller böcker från författare som Äppelkäck rekommenderar.


Du är helt enkelt en större "resurs" ur hunden synvinkel.

Nevad och detfårinteplats tack för hjälpen det är skönt att få bekräftelse och jag skall ta till mig era råd, vill verkligen att det skall bli en bra hund för allas skull.

Tack

Jag vill tillägga att man bör ta Cesar Millan med en nypa salt. Jag säger inte att han har fel, men många verkar tro att man måste bli en jävla indian för att fostra en hund efter att ha sett hans program.

En hund under ett år tar inte skada av att man tar den i nacken. Det gör den helt enkelt inte, den är robust nog. Inte heller kommer den att misslyckas i livet om man lägger den på rygg när den jävlas.

Det viktigaste är dock att hunden ska veta sin plats från dag ett. När man får hem en valp som väger 6-7 kilo är det ingen risk att man skadar den om man skulle lägga den på rygg, eller ta den i nacken. Om man däremot har en hund som väger 40 kg, och är som jävligast i sin ungdom kommer man att få problem om man inte har slagit fast vissa regler. Man kan inte lägga en hund på 40 kg på rygg utan att nån tar skada, så det måste finnas i bakhuvudet på hunden att ett "NEJ!" kan innebära straff, även om det bara innebär att få ligga på rygg.
För om det finns där kommer man inte behöva skrika och gapa på hunden när den är för stor. Det ska sitta i psyket, inte i musklerna.

Edit: En akita/GJD är en spetshund. Man dresserar den inte på samma sätt som man gör med en schäfer eller labrador. Det är inga lydnadshundar, då de är betydligt mer mogna i sinnet än europeeiska raser.
Mitt bästa råd är att låta din mamma ta mer kontroll, och inte vara rädd för att visa sina känslor inför hunden. Det låter flummigt, men man kan inte hyckla med spetsar.
Jag är själv "delägare" till en tibetansk spaniel, och den är betydligt smartare än min schäfer, men den skulle aldrig lyda mig om jag inte hade köttbullar.

Men va, kan du förklara hur gammal hunden var nu då?

Vad har det för betydelse??? frågade min moder och hon sa att hunden var runt 8 veckor när vi hämtade den??

Förstår precis vad du menar med att visa känslor för hunden och det är nog precis det vi gjort. Har varit väldigt tydlig med att visa hunden vad den får och inte göra utan att göra någon stor sak av det.

Var lite orolig för min moder i början men hon har utvecklats fort, mycket med mitt tjatande med kurser och att visa vem som bestämmer och att klargöra för hunden vem det är som bestämmer i huset. Att tillägga kan vara att jag inte gör någon stor sak av det när ja rättar hunden. Om hon tex hoppar upp på sängen där hon inte får vara så säger jag bara ett bestämt nej och tar ner henne sen är det klart, att stå kvar och gapa tror jag inte på. Är väldigt fyrkantig och enkel...



Men jag tänkte att när jag och min dotter är och hälsar på min moder. Om hunden är på mig så skall väl jag tillrättavisa henne och min moder behöver väl inte lägga sig i om det nu inte är en situation som jag inte klarar av?.

Även om min moder är alfahanne så kommer ändå hunden längst ner i ledet när jag är och hälsar på min mor?

Men hunden verkar ändå stabil och lugn, hunden är bara ca 2 månader nu men har lärt sig att sitta innan hon får mat och hon går ganska bra i koppel redan, i början drog hon hej vilt. Hunden känns väldigt duktig och verkar väldigt pålitlig. Är spännande.

Återigen tack för tipsen..