Varför fick vi känslor istället för att bli 'mekaniska' robotar?

Vi skalar av lite av den komplexa människan och går ner till mer primitivare liv.

Skalbaggen. Den kan lida, vara motiverad, och njuta. Varför "gav naturen", eller valde evolutionen så att säga, att denna skalbagge ska känna känslor istället för att reagera som en robot på olika betingelser? Och hur kommer det sig att att detta fenomen är möjligt, dvs finns i vår fysiska, låt säga atomiska värld, så att säga, ?

Min gissning på första frågan är att alla gående arter funnit nytta av detta fenomen. Men.. här kommer topicfrågan: vad ska dessa känslor vara bra för? kan inte atomerna reagera precis lika dant utan att känslor uppstår?

Klargörare för er som inte förstått min ganska usla förklaring:
Vad har känslor för betydelse för de fysiska processer som ÄR själva människan: människans handlingar? Skulle avsaknad av känslorna påverka människans(atomernas) fysiska processer "eller vadå, vad är dealen?"

Jag tror att känslor är ett mer primitivt sätt att tänka. De är levade organismers guide för att navigera i tillvaron. Utan känslor stannar utveckligen vid en viss punkt. jämför växter och djur. Atomerna skulle således inte röra sig på samma sätt om inte värdorganismen hade känslor, varför skulle dem? En rad olika företeelser skapade "intelliget" liv, en av dessa var känslor.

Människan har på något sätt tillskansat sig en större, mer välutrustad hjärna som kan reflektera över sig själv genom logiskt tänkande. Vi kan t.o.m försöka styra våra känslor, för att skaffa oss fördelar gentemot andra.

Utan känslor hade vi enbart fått förlita oss på att någon manövrerar oss rätt, likt robotar. Vi hade inte kunnat ta egna initiativ eller upplevt att vi gör egna val. Därmed har jag inte sagt att vi på riktigt gör egna val. Förmodligen är vi helt deterministiskt styrda . Men vi äger iaf upplevesen av att kunna välja.

haha! Vad flummigt det blev Fridens

Insekter är ju i närmast som "mekaniska robotar" (de reagerar ju slaviskt på feromoner) rent mentalt, så varför valde du just en skalbagge att jämföra med?

Hade jag valt en larv så hade man kunnat ställa samma fråga. Var tvungen att välja något. Jag valde en insekt just för att dessa förmodligen har känslor, men ändå är så simpla. Vår art började simpelt, redan då hade vi känslor, och allt annat extra vi människor har, så som slutledningsförmåga etc är relativt överflödigt när det gäller att komma till en slutsats om känslornas funktion.

Som du sa, insekter är väldigt robotiska.. faktiskt helt robotiska. Det är väl få insekter som kan lära sig nya saker, om ens några.

Lika dant med datorprogram och leksaksrobotar: helt robotiska (bortse ifrån att vissa delar av ett datorprogram kan lära sig (memorera input) och handla efter det i längre skalor). Varför gjorde inte naturen leksaksrobotar istället för robotar med känslor? Allt här i världen (tror vi?) är fysiskt: vad tjänar då känslor för fysisk funktion?


dvs, varför händer "ååh där är en hona.. xxx!", istället för bara "fasettögat tar emot elektroner som bildar en rubbning i atom a som bildar elektricitet av rubbningen och hänger ihop med en kisel atom som .. ja, en elektrisk ledning ända till neuron B, som ... *fysisk process för att analysera om det beskådade är en tjej-bagge (vilket en dator skulle kunna göra känslokallt.. så omöjligt är det inte)*... den fysikaliska kedjereaktionen gör tillslut så att benen börjar röra på sig.. suck.: ja en massa kedjereaktioner som gör att insekten gör precis allt det den gör. Varför inte bara det, utan även känslor?

Därför att det; bara är känslor. Du uppfattar ju dessa "händelser" som känslor. Vi människor har valt att kalla en viss förflyttning av atomer för ilska och en annan för kärlek etc..

livsformer behöver känslor för att kunna leva i naturen. känslor behövs för att kunna leva på ett intelligent sätt. robotar kan aldrig bli intelligenta om vi inte kommer på något sätt att ge dom känslor. utan känslor finns ingen motivation att göra något. maskiner gör bara det som vi programmerar dom till att göra.

den rådande filosofin i världen (speciellt i sverige) är materialismen, och därför jämförs människor ofta med robotar. men egentligen borde vi jämföra robotar med oss människor. vi borde jämföra det som vi kallar icke-levande med det som är levande. för att ingenting är egentligen dött, och det finns inget som inte har känslor. alla livsformer har förstås inte lika avancerade känslor som människor.

Om man emulerar en mänsklig hjärna i ett datorchipp (anta att vi har den teknologin att vi kan få ner tillräckligt med lagringsutrymme och processorkraft för att emulera en människas alla hjärnceller och ämnen innanför skallbenet.. tillfoga ett elektroniskt öga med ett chipp som emulerar hjärnsignaler)... vi har ett datorprogram på ett chipp, ihopkopplat med ett virtuellt fullt mänskligt öga, ihopkopplad med en mekanisk kropp väldigt lik människan.

Denna skulle ju bete sig precis som en människa, utan motivation och känslor.. chippet bara beräknar (vad hjärnan skulle ha gjort) och gör. Hjärnan består endast av bits och bytes i ett microshipp: hjärnan existerar inte, det är bara emulerat, fullt spridd som "på eller av"slagna grindar i ett kretskort.

Denna skulle bete sig precis som en människa (kan man anta faktiskt),
och börja tjura om den inte fick en glass eller en sticka i foten osv.
Hänga på gym, baka bullar, plugga.. (beroende på vems hjärna man emulerar).

Eller inte ens det.. en kopia av verkligheten i en superdator (ungefär.. och teoretiskt.. emulerar en hjärna, en hel kopia av en människa, i en fysisk miljö, där atomerna beter sig som om de vore i verkligheten, och är i verkligheten representerade som av/på strömmar i en kiselbricka.. men en fullt motiverad människa presenteras på skärmen (från siffror till bilder)).



lite evolutionsteori..
Vi släpper lös muteringsbara robotar.. de har till en början förmågan att kopiera sig själva helt efter sina egna ritningar.
Det kryllar av dem i skogen. De lever på solenergi och hittar materia lite överallt.
Till en början är de programmerade att överleva: "ladda batterierna", samla mer materia och fortsätta reproducera.
Lite som virus och datorvirus... helt känslomässigt omotiverade.. "det bara går".
Vid reproduktionen är varannan individ muterad en aning i sina ritningar.
Det kommer att skapas nya "arter" av detta metalliska (t.ex.) slag; (tänk evolution).
De känslolösa robotar som inte reproducerar; det släktet dör ut.
De känslolösa robotar som reproducerar, ibland till det bättre och effektivare, förtsätter som art utan känslor, till skillnad från oss människor som har känslor. Dessa robotar skulle kunna utveckla empati för varandra, utan några som helst egentliga känslor: det är ren maskineri.

Någonstans började vi utveckla känslor; det kanske var den enda utvägen, eller den enklaste, eller bara just den slumpen av alla alternativ när vi var tvåcelliga?

Nej, den skulle bete sig som en människa, med motivation och känslor. Om din hjärna hade flyttats över på ett sådant chip när du sov så skulle du inte märka någon skillnad när du vaknade. Troligtvis.

Tror du att jag skulle "känna" något eller att roboten bara emulerade mig?

För om man funderar över var "känslorna" ligger så kan man tänka sig att det är typ, hmm.. typ flera vattenmolekyler som vibrerar i hjärnan i samma takt som några salt och järnmolekyler, och då "känsla". En kiselbricka innehåller inga vattenatomer. Kan logiska grindar ge upphov till känslor likadant som neuroner (man kan tänka säg att det är dem som på något sätt skapar känslor) kan?

När jag tänker på ditt svar tänker jag att den fysiska världen är fullt medveten och att en gående robot eller spelande bandspelare är något medvetet av universum, och att vara människa med allt vad det innebär "inuti en människa" är ett medvetande. Allt som sker är psykiskt och fysiskt är ett medvetande.. allt fysiskt är bara ett medvetande.

Eller.. vad grundade du att man har känslorna kvar på? och att det enbart inte bara är en iskall emulering?

Fysiken i verkligheten till skillnad från teoretiskt är dock en annan historia. Men relevansen i frågeställningen var tänkt att klura kring vad känslorna spelar för funktion... är det bara ännu en lösning som evolutionen kommit fram till av många av någon anledning (jämför med mina robotar ovan) eller var det bara den enda lösningen i brist på möjligheter i ett pressat läge under livest uppkomst eller är fysiken medveten?

Vi är sociala varelser som inte kan leva utan känslor.
Svårare än så är det inte.

Medvetenhet har med känslor att göra också.
Intersubjektivitet är mest baserad på empati till exempel.

Det viktiga här tycker jag är att,
VARFÖR skulle någon göra något överhuvudtaget?
Snackar biologer så handlar det om sexuell reproduktion eller instinktuell överlevnad,
men VARFÖR skulle någon bry sig som att att reproducera sig eller att överleva?
Vi skulle lika gärna lägga oss ned och dö.
Utan känslor skulle vi sluta handla överhuvudtaget.
Det enda som skulle fortsätta skulle vara våra reflexer,
att andas och att ha ett hjärta som slår,
men att äta eller att ha sex skulle vi inte känna något inför.
Vi skulle förmodligen bara ramla ihop och dö.

Det är inget vi "fått",
det är något som hör till oss lika mycket som vår biologi.
Vi kan inte gå utan att lära oss,
vi kan inte tala utan att lära oss.
"Feral children" är mentalt handikappade
och kan aldrig lära sig vissa sociala förmågor
som är nödvändiga för en människas överlevnad.
Dom "rumänska barnhemsbarnen" klarade sig bättre om
dom låg närmare dörren där den gick förbi människor,
dom som inte gjorde det blev mentalt handikappade.
Det sociala är en del av oss som varelser.


edit:
"gav", "valde", "nytta" är extremt antropocentriska ord.
om man ska använda djur som exempel bör man nog undvika såna ord.