Cormac McCarthy?

I denna tråd finns en del reflektioner över "the Road", även om aktivitet och diskussion avstannade rätt snabbt:

https://www.flashback.org/showthread.php?t=742161

Läste för ett tag sen The Road, mest på grund av att jag uppskattar postapokalyptiska berättelser överlag. Jag är ingen litterär novis, men hade nog förväntat mig något annorlunda, och blev först lite putt över att den var så förbannat avskalad. Efter ett tag började jag uppskatta balansgången mellan det avskalade och det djupsinniga, och när boken var slut hade jag fått tårar i ögonen och rysningar längs ryggraden ett flertal gånger. Den är på något vis ett koncentrat av vad det innebär att vara människa - det närmast banala ligger inte långt ifrån det transcendentala.

Har nu kommit en bit in i No Country for Old Men, och jag tycker den är precis lika lysande. Den är naturligtvis väldigt olik The Road, med en helt annan atmosfär, men känslan för språket känns igen. Återigen balansen: den hade lätt kunnat tippa över och bli A) kioskvältartrams eller B) pretentiös dynga, men den är så jävla fint avvägd! Tänker definitivt plöja igenom resten av hans verk.

Jag är halvvägs igenom No Country for Old Men (engelsspråkiga) och den ligger än så länge väldigt, väldigt nära filmen (eller tvärtom menar jag).
Den är hård men ytterst trovärdig och ruggigt spännande. Hans språk är väldigt enkelt, jag drar mig ifrån att säga simpelt, vilket är en bedrift i sig. Jag blev lite förvånad över det eftersom jag läste i Stehen Kings On Writing skulle jag tro att McCarthys prosa är tillkrånglad - tror han åsyftade just Blood Meridian i den passagen.

Hursomhelst tänker jag läsa The Road efter den här eftersom jag tycker han ger mersmak.

Håller med. Den visar både det finaste och det fulaste med människor.

En stoisk, intressant och evigt amerikansk författare... Traditionellt har vi européer triumferat över jänkarna på litteraturens område, men denna store författare med hans folkliga, amerikanska ur-individualism roar mig ofta; Vägen är väldigt bra, samt hela Border-trilogin. Hans mest kända verk, Blood Meridian har jag inte läst, - dess påstådda svårläshet avskräcker mig - är den något att investera i?

Jag gillade "The road", men jag älskar allt vad postapokalyptiskt heter. Därför var jag såld innan jag öppnade boken. Jag kan enbart ge beröm.
Tids nog läser jag "No country for old men", även den på engelska, ty originalspråk slår översättning, såsom Akilles slår Hektor i handgemäng.

OT: Höhö, vi är avatarbröder, BoC båda två.
Mjäh, tycker nog att amerikanerna har knappat in riktigt ordentligt på oss européer. Visst är kanske den litterära traditionen lite mer mångbottnad här, men den moderna (1930-40 och framåt) amerikanska, folkliga litterära traditionen (som du nämner) är i min mening väl så intressant som den ofta något navelskådande kontinentala "finlitteraturen". Och då ska jag tillägga att jag annars inte har mycket till övers för the land of the free, home of the brave

[quote=Downsued]Jag gillade "The road", men jag älskar allt vad postapokalyptiskt heter. Därför var jag såld innan jag öppnade boken. Jag kan enbart ge beröm.
Tids nog läser jag "No country for old men", även den på engelska, ty originalspråk slår översättning, såsom Akilles slår Hektor i handgemäng.[/QUOTE]

Absolut, och lemlästar och förnedrar liket efteråt. Så att säga.

Apråpå Blood meridian och dess svårhet. Visst är den bitvis rätt krånglig med långa meningar och "and" som substitut för skiljetecken. Men den är så otroligt vacker och brutal att det är värt ansträngningen. Dessutom tål den flera omläsningar.

Läste Blood Meridian under en bilresa mellan Houston och Los Angeles. Tidigare hade jag läst The Road och jag måste säga att jag efter No Country for Old Men har fått en del respekt för hans litterära projekt. Han är en författare som i intervjuer sagt att han inte kan ta författarskap på allvar om de inte på något sätt försöker hantera döden, något han själv ständigt ger sig i kast med. Det är lämpligt att en amerikansk författare ägnar så mycket på att reflektera över död, våld, idéer och ideal.

Sant. Utan att gå in i en namndroppningspiral så kan vi alla enas om att det finns ett flertal amerikanska författare med väldigt intressanta böcker på sin meritförteckning. Det gäller post-WW2 - traditionellt är som sagt "vår" litteratur större, men det är nog bara historia nu.

Har beställt Blood Meridian. Mina förväntningar är höga, må de uppfyllas.

Läser den nu, och jag är närmast förstummad: det är inte ofta man verkligen blir överrumplad av en författares språkbruk, men McCarthy har något speciellt, något otroligt mäktigt i sitt.