En alldeles ofattbar upplevelse på Mephedrone

Substans: Mephedrone
Dos: 200 + 150 + 150 + 125 mg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, svamp, HBW, salvia, 4-ho-met, tramadol, benzo, och ett stort antal lagliga rökmixer och såklart lustgas.
Tidpunkt: Från cirka 21.00 till 05.00
Inköpt av: erille här på Flashbacks forum

Vill påpeka att denna rapport är skriven i väldig hast då jag fortfarande var påverkad, men hoppas att detta endast har gjort den ännu mer intressant och läsvärd för att den är baserad på verkliga känslor till högsta grad

Ojojoj, denna upplevelse är nästintill perfekt. Jag och mina två polare, Jens och Max har varit i farten igen och denna gång provat på Rc:n mephedrone.

Introduction
Jens hade informerat Max om en drog som kallas för mephedrone. Som vanligt behöver han en försökskanin och Max är villig att agera som detta. Första försöket som görs oralt misslyckas och han känner inte av något alls. Jag tappade där förhoppningarna om detta. Har sedan länge varit sugen på centralstimulantia. Några dagar senare provar han igen nasalt. Detta skulle ge ett snabbare och intensivare rus, men dock inte lika länge som oralt. Jag är mycket nyfiken på hur det gick och får snabbt beskedet att det hade fungerat underbart.

Han förklarade hur han och han andra hade gått väldigt långt på väldigt kort tid och att han hade blivit mycket mer social. Detta lovade ju gott men jag var fortfarande skeptisk. Jag som är väldigt lat och tystlåten trodde inte att detta skulle påverka mig så värst, för allt annat har varit samma, sitter helst och chillar.

Set o setting
Max skulle hem till Jens för att hämta godiset och jag skulle hämta honom där kvart över 7. Max ringer sen och berättar att Jens också skulle med för han ville se hur vi blev. Han är mycket för att analysera andra istället för att prova själv vilket Max och jag tycker är en besvikelse för det är så roligt när han är med och leker. Jag fick sitta och vänta på att dom skulle komma till mig och det visade sig ta låång tid. Jag hade sett fram emot detta hela dagen och var väldigt ivrig att komma igång. Också för att klockan närmade sig halv 9 och jag ska till skolan imorgon. Vi körde upp till skolan för att sätta i oss mephet. Vi bökade omkring ett tag för att sedan ta oss tillbaka till bilen.. Tack gode gud att det redan var mörkt!

Here goes
Vi tog fram påsen och försökte dela upp det så noga vi kunde, men ändå på känn. Jag är alltid lite skrämd när ja tar nya substanser just för att jag inte vet vad som kommer. Max drog sin lina först och jag fick då se på och höra hur obehagligt det var. Kände mig mindre manad men tänkte att det skulle vara över på ett kick. Kruxet var att det var så mycket att det flög rakt ner i halsen och kittlades. Sen började det svida och smärta något fruktansvärt. Hade tagit 4-ho-met i näsan innan men detta var värre, och framför allt mer. Max spolades upp till hypervarv och jag såg på honom med gnistrande ögon. Dom sa att ruset skulle komma fort och så rätt hade dom. Man kände en våg av kittel i hela kroppen och att allt spolades upp i varv. Jag tänkte att detta kunde vara placebo i och med jag hade förväntat mig så mycket. Men ganska snart insåg jag att detta var the real thing. Både Max och jag pratade förvånansvärt fort och ingen av oss kunde stå stilla. När man försökte lugna ner sig så var det som att sätta ett finger på en LP-skiva och allt saktades ner. Efter en kort kort stund kunde man inte hålla igen längre och man var tvungen att prata av sig.

Båda två tog upp våra mobiler och ringde alla som kunde tänkas vilja prata med oss i detta tillstånd, bara man hade någon att prata med. Rastlösheten slog till och jag tänkte prova min uthållighet. Jag började springa eller jogga men det övergick till sprint. Jag sprang så snabbt jag bara kunde och det kändes som jag var oslagbar. Jag sprang och sprang upp på kullar och hoppade omkring. När jag stannade märkte jag att jag inte var det minsta andfådd. Att röra på mig är vanligtvis det värsta jag vet men nu var det motsatsen, att kunna röra sig och använda kroppen men att ändå inte lida av det. Jag kände på min puls att den var skyhög men andningen var normal. Jag började tänka på syrebrist och stannade upp lite och tog några djupa andetag. Det gjorde ingen större skillnad för att min känsel överlag hade försvunnit. Jag ringde och försökte få dit folk att umgås med, och vissa bara för att prata med. En av mina bättre polare störde nog sig på mig för han verkade bli irriterad. Det var kanske för att jag verkligen gnällde om att vi skulle träffas, men han ville inte och lade på. Det blev till att ringa Stina som hade lovat att komma och hälsa på. Hon var på jobbet och det skulle dröja innan hon kom, men on skulle komma. Tittade på klockan och såg att det bara hade gått ca en halvtimme men det kändes som flera timmar. Eftersom allt gick så fort så diskuterade vi allt mellan himmel och jord. Min lillebror var på träning på samma skola och jag som först trodde att det inte skulle vara så farligt ville inte bli sedd, även fast jag egentligen inte kände någon oro över det. Jag hade klarat det för det kändes som jag klarade allt.

Just denna känsla har jag aldrig upplevt innan, jag har drömt om den men förlorat hoppet på. Under alla mina andra drog-rus så finns där alltid en oro bakom att det kan sluta illa ifall jag blir busted eller liknande.

Sinnet hade jag ändå kvar så jag sprang upp för en kulle i högsta fart och gömde mig bakom en liten stuga. Dom ropade snart på mig att komma ner. Dom ville gå förbi de folk som hade kommit ut ur träningsalen eller var de nu kom ifrån men jag och Jens tog ett annat håll. Jag tappade bort Max men visste att det skulle lösa sig. Vi möttes upp vi parkeringen och hoppade in i bilen och körde iväg mot staden. Jens hade lånat sin turbo volvo av sin farsa och använde denna på bästa sätt. Men det var inte så fascinerande som man kan tro. Man ville helst ut och röra sig och hitta på saker. Vi stannade till i ett industriområde och fixade en liten dos till för mig och Max. Klockan hade fortfarande inte gått så mycket och kvällen kändes evig. Vi snortade upp allt, mycket lättare denna gången och blev än en gång väldigt mysiga. Vi åkte sedan för att hämta upp en rastafari-man som skulle hänga med lite. Han var på bra humör och tyckte vi var helt galna, och det var vi i andras ögon.

Vi stannade här ett bra tag men jag kunde inte slita mig ifrån telefonen och cigaretterna. Sedan blev jag väldigt varm och tog av mig jacka, tröja skor och strumpor. Nu stod jag här i slutet av september och det var väldigt kallt ute, det visste jag för ja hade frusit med vinterjacka när jag väntade på att dom skulle komma till mig. Fötterna var det heller inga problem med, stenar och kylan var som bortblåst. Dom sade till mig att ta på mig men jag lovar att det var min kropp som var på högvarv och det producerade värme. Jag såg ett fält bredvid mig med en mur av högre gräs. Jag hatar egentligen blött gräs men jag klev in i det och det kändes helt rätt. Jag tog ett språng och hoppade längre fram. Sedan sprang jag ut på fältet och sprang som en galning. Det var en underbar känsla att röra sig så fort och höra vinden susa. Motvind eller medvind spelade ingen roll, jag kunde hålla på för evigt. Dom kallade tillbaka mig för att åka vidare. Vi åkte nu för att handla dricka och jag gick med in i affären. Man var ändå så pass klar så man kunde bete sig normalt. Det var bara det snabba talet som var misstänksamt så vi höll oss tysta. Jag kände ett behov att av att hälsa och var trevlig mot alla som jag såg och sade små tysta glada ”hejsan” till alla som gick förbi. Denna lycka var total. Jag skulle ha velat prata med alla som fanns där, men av erfarenhet är det ingen bra taktik i denna tragiska stad där alla är så sura. Vidare åkte vi till en annan skola längre bort i stan. Här lämnades jag och Max själva en stund och vi klättrade upp på ett hyfsat högt tak utan problem. Jag såg en spindel och var beredd på att flippa ur för jag har fobi. Men istället störde den mig inte och jag nuddade den till och med. För första gången på säkert 10 år. Känslan jag hade var den jag just har sökt på senaste. Det fixade de grejer jag stör mig på mest i livet. För en gångs skulle var jag verkligen mig själv. Jag berättade massor för Max om hur jag har känt mig (tidigare deprimerad) innan men hur jag nu försöker hitta glädjen i livet genom att vara mig själv. Det var en känsla jag sökt efter väldigt länge och den var så välkommen. Mitt mål var ju att kunna känna på detta sättet även som nykter. Inte med uthålligheten men med den sociala biten och glädjen för att göra saker. Visst var det sociala lite extremt, jag kunde verkligen inte vara tyst en sekund för där fanns alltid något att såga, något som ja har förtryckt under alla dessa år. Äntligen vågade jag stå upp för mig själv och för det jag tror på.

Min givmildhet var enorm och jag kände kärlek till allt jag lade ögonen på eller kunde tänka ut. Nu var ja tvungen att ringa Stina igen för att höra hur det gick för henne. Hon jobbade fortfarande och var tveksam om hon kunde komma ut. Förmodligen för att jag var så speedad när jag pratade och möjligtvis jobbig. Men jag bad henne att det skulle vara en stor tjänst om hon träffade oss.

Max har lite problem med sin flickvän och jag tänkte ge mig på att prata med henne när jag övertalade Max att jag var klar nog. Jag kände sympati för båda sidor och förstod problemen till det innersta. Jag gjorde ett samtal som jag inte trodde jag kunde. Det fanns djup i det jag sa och hon märkte att det var på riktigt. Jag började helt plötsligt berätta om min egen situation och jämförde det med deras. Jag kunde förklara och uttrycka mig på bästa sätt, vilket är min stora svaghet annars. Vi pratade och pratade när jag såg två figurer gå nere på gatan. Dom skrek till att vi skulle gå ner och jag gick för att hämta Jens. Men vi kom överrens om att vi kunde lösa detta utan problem, på ett sätt eller ett annat. Som tur var så var det bara Rastamannen och Jens som skojjade med oss. Dom började tröttna på våra telefonsamtal och att vi klättrade och kröp runt. Dom var helt plötsligt borta och jag o Max hoppade ner för att leta rätt på dom. Dom hade redan börjat köra lite för att snabba på oss, men det behövdes inte precis. Nu åkte vi hem till stranden där der fanns en stor brygga. Tidigare på kvällen då jag sprang runt på fältet så ville jag verkligen bada, men när vi kom till vattnet så hade jag fått tillbaka lite känsel, och också oro. Jag ringde nu Stina som var hemma och packade för att åka någonstans. Jag bad om en snabb träff och vi bestämde det. Dom andra misstolkade mitt samtal och trodde att vi skulle köra hem till henne, men jag protesterade inte, jag ville verkligen prata med henne.

Vi kom dit och fick ut henne, och ut kommer också en av mina gamla klasskamrater från grundskolan som jag inte kände särskilt bra. Men jag blev mycket glad över att se henne och började genast en konversation. Orden bara flög ur mig mun på ett sätt jag inte visste att det kunde. Speciellt i ett sånt här läge är jag som mest tillbakadragen annars och vet inte vad ja ska säga men nu kändes det så naturligt. Det slutade med att vi gick en bit bak och pratade och pratade, även fast det var jag som stig för den största delen. Hon verkade ta till sig allt jag sa för det var vettiga saker jag pratade om.

Vi gick en ganska lång promenad och när vi kom tillbaka bestämde vi oss för att köra en bra bit för att hämta lite till. Man kan inte få nog, men ja tänkte vafan. Nu hade klockan blivit mer för tiden snabbades på avsevärt efter peaken. Jag funderade på om det var smart gjort men ja tänkte att detta var en bra kväll och det kan vara värt att vara lite trött i morgon. Sagt och gjort körde vi hem till Jens för att hämta mera. Vi körde sedan tillbaka till skolan där vi först började. Klockan var nu 02.10 det vet jag för min mamma ringde. Dom sa till mig att inte svara men jag kände mig väldigt säker. Hon tyckte jag skulle komma hem för det var skoldag imorgon men jag sade då att jag hade sovmorgon och att det var lugnt. Hon blev lite vresig men jag brydde mig inte speciellt mycket. Inget kunde få mig på dåligt humör. Vi drog en liten lina till men denna slog inte så bra. Vi hade väntat för länge och kunde inte längre bli så speedade, men lite slog det till ändå. Vi gick upp och spelade lite basket och sparkade lite fotboll, men nu var tempot avsevärt neddraget gentemot den första peaken. Vi pratade ut ordentligt och gick små promenader, allt annat än att sitta still. Man ville verkligen inte gå hem utan fortsätta hela natten lång, men det kunde vi såklart inte göra. Vi drog oss hemåt vid 03.38, ja tiden hade gått så fort nu. Till skillnad från innan så tyckte jag inte att vi hann med något på väldigt lång tid.

Jag bestämde mig för att kontrollera uthålligheten en sista gång och sprang ett 60 meters race. Jag märkte att jag blev väldigt andfådd och det höll i sig ända hem. Det var till och med jobbigt att bara gå. Jag började svettas igen när vi kom in jag kände mig fortfarande pigg. Max satte på tv:n medan jag började skriva här. Han somnade in ganska fort men jag sitter kvar här och klockan är 04.57. Börjar bli lite trött nu men ändå pigg. Det känns dock att kroppen behöver vila efter denna extrema ansträngning eller rättare sagt jag vet att jag behöver vila. Men sen samtidigt kan jag inte låta bli att leka med tanken att jag inte kommer att vara sliten eller trött imorgon. Det känns som om jag har använt en energi reserv som kan användas i nödfall. Jag tror dock att man behöver ett ganska långt mellanrum mellan intagandet för att inte förstöra sina dagsrutiner då vi ändå körde på ganska hårt under en vanlig vardagskväll. I fortsättningen får man nog nöja sig med ett kortare rus, även fast detta är det ända som är deprimerande då man är hög på mephedrone, att komma ner och avsluta dagen.

Lite känslor:
Jag hade hört att det skulle vara svårt att sluta förlänga peaken genom att ta mer och mer hela tiden, men naiv som jag är trodde jag inte på det. Jag har detta problemet på cannabis till och med, och denna känsla var inget jämfört med cannabis. Man mådde så otroligt bra och kände att man kunde göra precis vad som helst. Konsekvenserna var små i förhållande till hela livet. Om jag hade hoppat från ett hustak och kanske skadat mig lite. Visst hade det varit dumt men jag hade klarat mig bra. Det är just sådana grejer man vill prova på. Man vill trycka sig till det yttersta som faktiskt kan vara farligt i vissa fall. Jag hade kunnat skada mig allvarligt eller till och med slagit ner någon som kom och sa till oss. Jag vet dock inte på den punkten om glädjen var större än behovet att slåss, men jag är säker på att jag hade kunnat plocka dom flesta. Kanske var detta bara en vilseledande känsla, men saken var ju faktiskt att jag hade utökade sinnen och uthållighet till tusen.

I min eufori trodde jag mig vara extra snabbtänkt också, så jag bad Jens vid ett tillfällde ge mig ett matteproblem att lösa. Detta fanns ingen stans att hitta i huvudet och min slutsats var att det inte var lika viktigt då i det stora hela. Man såg hela världen med ett helt annat perspektiv, ur en annan synvinkel där det var min uppgift att hjälpa personer till en bättre värld. Det var mycket serious talk som jag har hållit inne och det kändes som en sten lyftes från mitt bröst. Jag sade verkligen vad jag tyckte på ett sätt som inte var nedlåtande på något sätt, utan jag fick folk att förstå vad jag menade med tal för första gången på länge.

Detta har varit det underbaraste jag har upplevt i mitt liv, euforin var så perfekt att jag inte kunde föreställa mig någon skönare känsla. Det är just detta som är det farliga med drogen dock. Jag kan lätt se hur den kan missbrukas och vändas till något ont istället. Det krävs självdisciplin och goda vänner för att hantera detta. Även fast jag tvekar att känslan någonsin kommer att kännas lika underbar så är det lätt att hamna i ett beroende och det är verkligen inte det jag är ute efter. Som tur är ska det inte vara fysiskt beroendeframkallande men jag tror att den psykiska påverkan är tillräckligt stark. Om jag hade kunnat få den känslan varje dig i resten av mitt liv så skulle jag ha tagit det, men man ska inte förvillas av att denna drog ger dig det. Det ska bli intressant hur denna drog kan användas, jag tror till exempel att den hade varit perfekt att festa på och umgås med människor efter att det värsta har lagt sig, men man lär sig kanske kontrollera det som med så mycket annat. Jag kan tänka mig att använda den för att klara av svåra frågor och då man verkligen vill visa sitt bästa. Sen är frågan om det inte hade märkts för mycket på mig som person, som annars är tystlåten och lat. Kanske är det en riktlinje över vad jag borde sträva efter, och en trygghet att jag faktiskt kan vara mig själv och bli accepterad.

Dagarna efter
Nu sitter jag här igen och det har gått ett par dagar sedan händelsen. Andledningen till att jag gör detta tillägg är för att varna folk om detta preparatet. Inte till den mån att det är skadligt eller så men för att avtändningen var den värsta jag någonsin upplevt.

Det började med att jag inte klarade av att sova en enda sekund den natten. Jag låg vaken i min säng, rastlös och utsliten. Dagen efter då jag gick till skolan som ja hade gjort klart innan jag tog mephedronet var en mardröm och jag ville bara springa iväg och sova. Alla dessa glada tankar som hade florerat under gårdagen var som bortblåsta och allt som fanns i mitt huvud var problem. Jag visste att det berodde på mephedronet och kämpade mig igenom såväl lektioner som fyspass.

Jag fick inte tillfälle att sova förens sent på kvällen, och då gick det såklart inte. Fick dock några timmar denna natt men vaknade många gånger och var vaken länge. Avtändningen innebar också psykiska svårigheter för mig. Det blev lite av en personskildring och jag pratade med mig själv under nästan två dagar på grund av rastlösheten. Jag började känna ångest och depression över att jag möjligtvis hade förstört mitt liv på en jävla RC som jag var så dum att ta.

Nu är jag totalt återställd, och allt flyter på som vanligt. Saknar faktiskt lite den pigghet som jag hade nu de sista dagarna då jag kunde sova gott men sen vakna upp pigg och alert. Rökte en holk av bra gräs i helgen och det känns som om det balanserade ut mitt sinne.

Rekommenderar jag då denna drog som ja i mitt rus beskrev som mitt livs bästa händelse. Ja, om du har styrkan att klara av konsekvenserna. Saken är den att det är fortfarande min bästa upplevelse, under själva ruset. Men jag vet nu också och vill belysa detta att det har en väldigt mörk baksida också. Jag beskrev innan i rapporten att jag ville utforska denna drog i olika miljöer, men sanningen är nu när jag är nykter och klar att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att bruka denna drog igen.

Jag är glad att jag gjorde det för jag fick uppleva världen på ännu ett sätt. Men jag anser att jag kan använda det jag fick ut av den enda gången för att kunna använda det i mitt liv i fortsättningen, och behöver inte använda mig av någon substans för att hitta glädjen.

Betyg: 4,5/5 , oslagbart rus men ett minus på grund av avtändning

Skumt att du fick så bra effekt av meph?? Men testa kola eller MDMA så får du en ännu bättre upplevelse. Dom lagliga alternativen når ju aldrig hela vägen fram så att säga

lät gött de där, meph e finfint, håller med snubben här uppe pröva mdma eller kola, eller ploppa e, perfekt om man ska va hemma å bara flumma med polare eller på en härlig o go ravefest

Till fyrkantig boll: Om du hade varit lite insatt hade du vetat att Mephedrone är en relativt ny drog och det är därför den fortfarande är legaliserad. Att det är en RC betyder inte att den är SÄMRE. Jag fick grymt rus på Meph och skulle välja det en gång till framför många andra olagliga alternativ.

och till dig: Skön rapport, kan sätta mig in i dina upplevelser och det du beskriver, speciellt AT:n, bara letade efter någon annan som kände likadant då mina kompisar inte kände av det alls. 4/5

Bra rapport!

Måste bara säga angående AT:n så funkar det väldigt bra för mig i alla fall att slänga i mig ett gäng clementiner!
Märkte efter att jag hade slängt i mig runt 5-6st att jag mådde så mycket bättre blev glad till och med när jag innan hade mått skit!

Jag blev lite förbluffad över att läsa denna tripprapport. Mina MDMA-pulver upplevelser har aldrig varit i närheten av det där! Låter som rena drömmen för nån som har social fobi tex. Kommer avtändningen även om man håller sig till lägre Mephedrone doser?

har testat både E, tjack o cola och måste ändå säga att inget har fått mig att peaka i sådan total eufori som meph, dock krävs det mer än 200 oralt+150 nasalt för att peaka så hårt...

Dra i er en bomb på 300mg sen när den börjar slå 25-30 min senare drar man 2 linor på 100mg styck (en i var näsborre ) Effekten blir totalt urfuckad beyond all recognition.

måste säga att kola är det mest överskattade skräp som finns, det är bara för att det är så dyrt som okunniga tror att det är bra. Och jag vet vad jag talar om har sålt kola själv och tvättat och kollat renheten osv.

nej jag har tyvärr inget att jämföra med, men det behöver jag ju inte heller. Euforin blir ju större då jag har mindre att jämföra med.
och att detta skulle vara dyrt har jag inte lagt märke till, billigt som tusan enligt mig :O

tog allt mitt nasalt, delat på båda näsborrarna