Citat:
Ursprungligen postat av Giorgi
Inte alltid, bara de senaste 3 miljarder åren.
Först, dåtiden finns inte utanför våra sinnen. Det finns bara ett enda oändligt långt "nu". Det som händer imorgon igår händer idag, och det som hände igår imorgon händer också idag. Har det någonsin funnits liv, så finns det alltid liv.
Sen, så måste vi verkligen definiera liv. Och det var hela poängen med mitt inlägg egentligen. Ett liv, ditt liv, mitt liv, flera liv, allas liv, allt liv? Kiselbaserade livsformer, artificiell intelligens, ofödda foster, Gaia, Gud, kolbaserade livsformer, sjungande stenar? Potentialen till liv genom kolbaserade livsformer har funnits så länge det funnits kol. Kiselbaserade livsformer kan ha funnits bra mycket längre än 3 miljoner år. Kolbaserade också för den delen, om man nu ändå kan se hela universum som en del av allt. Eller ingår det också i definitionen för liv, att det bara är något som finns på jorden? Då är det en väldigt snäv definition som inte ser till andra former av medvetanden. Då kan man säga att en människa i koma inte är vid liv, att en mongis inte är vid liv, att hundar och fiskar inte är vid liv, bara för att dom har en annan form av medvetande än vad vi är vana vid. Man kan till och med bli så subjektivistisk att det bara finns en som är vid liv, och det är Självet. Alla andra vet man inget om egentligen, och dom tänker helt annorlunda än vad man själv gör.
Samma sak med Döden egentligen. Vems död, din, min, allas, alltets? Är döden en social konstruktion, handlar frågan om det fanns liv innan människor uppfann döden som en snubbe med lie och svart kåpa? Eller är döden an jungiansk arketyp, som finns i alla människors kollektiva omedvetna, då handlar frågan om huruvida det fanns liv innan människor utvecklade detta kollektiva omedvetna genom psykologisk evolution.
Det går ju inte att tala om något med en annan person innan man kommit fram till att man talar om samma sak. Visserligen kan man aldrig förmedla ett budskap utan att en tolkningsprocess förändrar budskapet. Men det ska åtminstone finnas en referensram, en minsta gemensamma nämnare som både sändar och mottagare kan acceptera och relatera till. Annars brister intersubjektiviteten...