Citat:
Ursprungligen postat av candyflesh
shit, fattar inte hur ens familj kan göra nåt så sjukt... först inte låtsas om någonting och sen erbjuda pengar för att det inte ska komma ut... inte konstigt att berny blev vrickad med sånna föräldrar/syskon..
Citat:
Ursprungligen postat av Antitrinitarian
Satt just och tänkte på samma sak. Berny verkar inte ens ha haft en chans att bli "normal" och må åtminstone hyfsat okej.
Tyvärr har ni nog rätt...
Jag har ofta undrat varför den ena ger upp trots att man verkar få alla chanser, och den andra tar emot hjälp när man erbjuds, och klarar sig. Jag ansåg länge att om jag kunde komma på fötter efter mitt dåliga mående, så kan andra, men det säger jag inte längre. Ang. Berny är det nog inte så enkelt att avfärda hennes destruktiva liv med att hon "inte vill ha hjälp" eller "får skylla sig själv". Gränsen mellan att inte orka hoppas ytterligare en gång, och att våga ta emot hjälp är hårfin. Tro mig, jag vet hur lätt det är att ramla på den ena eller andra sidan om tilliten till att hjälpen verkligen ska hjälpa just den här gången, när man har misslyckats några gånger tidigare. Det handlar inte om att inte vilja ta chanserna samhället slänger över en. Ja, jag vet att hon har fått chanser som en del andra inte har kommit i närheten av. Men jag vet också om tillfällen då hon har nekats hjälp när hon har bett om den.
Som jag brukar säga: "
Du vet inget om den andre, förrän du har gått en mil i hans trasiga mockasiner..." Den tanken tänker jag om alla som av ena eller andra orsaken hamnar i "må dåligt-branschen".
Sedan finns det ju, för att tala psykologi, nåt som kallas sjukdomsvinst. Man kan tycka sig ha nåt att vinna på sin destruktivitet och sitt mående. Och något att vinna har hon ju haft, eftersom det var just detta som intresserade bokförlag och media för henne. Det är så lätt att i den situationen vika ut sitt liv lite för mycket, i synnerhet när det dåliga måendet gör att man inte inser vilka konsekvenser offentligheten kommer att få. Och... Var skulle Berny ta vägen den dag hon verkligen försöker på allvar ta sig upp? Vem skulle lita på henne? Ingen anställer henne, ingen ger henne dräglig bostad utöver att kanske soc fixar nåt tillfälligt som hon ändå inte kommer att kunna sköta i sina dåliga stunder. Då kommer hon ge upp, igen och igen... En del av oss orkar av olika orsaker inte ta sig ur "identiteten" som den som ständigt misslyckas.