Richard Wagner - finns det några FB-Wagnerianer här??

Jag är själv Wagnerian och älskar Wagners operor, även när de är tråkiga och långrandiga, så är Wagners musik så jävla häftig. Det är som att uppleva en naturkraft i musik, eller ett explosivt extatiskt rus, som en musikalisk orgasm.
Jag har sett hela "Ringen" och höjdpunkter är ex. "Die Wahlkure" och "Götterdämmerung".

Ingmar Bergman var Wagnerian och har berättat om hur han grät vid Siegfrieds död (i Götterdämmerung):
" inte för att det var sorgligt eller så, utan bara för att det var så in i helvete jävla härligt

Håller med. Wagner var revolutionerande på många sätt; hans "gesamtkunstwerk"-idé inspirerade den symbolistiska dramatiken (många symbolister var Wagnerianer, ex. Mallarmé, Dujardin, Verlaine, m.fl.), vilket också märks i symbolist tidskriften "Die Wagnerienne".

Sedan är Wagner förebild för den nya musikens kompositörer Debussy, Gustav Mahler, Rimskij-korsakov, Skrjabin, Richard Strauss, för att nämna några.
Han har influerat Christian Vander i Magma, Hitler också förstås (fast Hitler favoriserade "Rienzi" som var Wagners första opera och inte typisk för hans senare produktion).

Haha, Wagnerian har jag faktiskt inte hört förut. Men ja, jag gillar Wagner. Lyssnar inte jätteofta på opera alls men Wagner är det jag oftast lyssnar på. Har även lyssnat igenom hela 'Der Ring des Niebelungen' på skiva (skivor), inte helt i sträck men så mycket i sträck som jag orkade.

Wagnerian är man om man kallar sig Siegfried och rödhåriga flickvännen Brynhilde. Skämt åsido, detta uttryck är ganska vanligt.
Jag rekommenderar dig att se Wagner på Operan i Sthlm, du kan köpa en billig biljett på 3.e raden för drygt hundra-200 kr. En stor upplevelse!
Annars kan man se Wagner på dvd.

Har du något tips på vart man kan införskaffa inspelningar av wagners operor med svensk text?
Jag antar att du sett de 2 delar som gått nu av nibelungens ring på Svt 2 och vad tycker du om denna uppsättning? Kanske du såg den "live"?

Wagnerian vet jag inte om jag kan kalla mig, men nog gillar jag Wagner. Såg ringcykeln i Köpenhamn för tre år sen och den uppfyllde alla förväntningar (så till den milda grad att drottningen var där ), även om uppsättningen var snäppet radikal för min smak så kan jag inte klaga på framförandet.

De övriga operorna har jag inte sett live men skulle naturligtvis vilja göra det, eller om man möjligtvis kan få tag på en bra inspelning med bild så man kan stoppa om sig framför en skärm och drömma sig bort till folkvandringstiden eller något. Särskilt intresserad är jag nog av Parsifal som jag hört skall vara höjden av syntetisk, leitmotif-baserad opera, kryddat med lite graalmystik.

Det Kongelige Teater smäller upp Tristan & Isolde i maj, man är ju lite sugen.

jag har inte lyssnat på något annat musikaliskt verk än "ride of the valkyries", och jag gillar detta starkt.

Allt som rör tysk filosofi och kultur, så som schopenhauer, wagner och nietzsche, är värt att studera, men då med kritiska ögon, och inte se på dessa som nazisterna gjorde.

Jag tycker att Wagner har blivit lite oförtjänt kontroversiell, varför skall man vara så försiktig bara för att något förknippats med tysk nationalism? Jag minns att en bekant berättade hur hon mött någon på en konferens som talade stort om sin passion för opera, hon gled in på Wagner varpå han snäste tillbaka "jag är jude", som om det är en legitim anledning att rata en av romantikens största kompositörer. Varför är Wagners sökande efter den tyska folksjälen mer kontroversiellt än Rimsky Korsakovs eller Tchaikovskijs efter den ryska dito?

Nej kritiska ögon överallt säger jag, men nu talar vi musik, och då använder man öronen.

Men jag menar ju att man inte ska se det som nazi-kultur, då det enbart var nazisterna som la den epiteten på dessa herrar.

Jag tycker det är tråkigt att ett så pass diskussionsvänligt ämne som klassisk musik här på forumet för det mesta är reducerat till "Mörk klassisk musik sökes" eller "mäktiga klassiska låter" och dylikt. Vissa av den tankeskolan kanske tycker denna tråd passar bättre i Kultur: allmäntforumet istället för här; man kan väl kanske med viss rätt hänvisa till Wagners operor som musikdrama istället då de mer än det mesta inom italiensk opera flirtar med det rent teatriska, och nog var Wagner ute efter det han kallade Gesamtkuhnstwerk: en blanding mellan lyrikens, teaterns och musikens konstformer. Men det är väl kanske musik Wagner just associeras med först och främst.

Jag tänkte att detta kunde bli en tråd om både mästarens liv och (musik)verk. Det tidigare kan helt klart hjälpa till att belysa hans musik och bidra med intressanta tolkningar. Solida frågeställningar är knappast svårfunna, och som TS kanske jag skall föregå med gott exempel och börja. Vad har ni för favoritverk av Wagner, och varför? För min egen del har nog alltid Parsifal stått som favoritverket. Första gången jag hörde de långsamma, tysta och för att inte säga mystiska stråkarna med träblåset som inleder verket (som dock börjar först efter en paus; Parsifal ska alltså börja i och med absolut tystnad) ville jag bara höra mer, och på vilket sätt kan man egentligen inleda ett verk bättre? Men fungerar preludiumet till Parsifal bara som en introduktion åt de olika leitmotifen, eller är det något mer än så? Och hade Nietzche rätt om Wagner i denna fråga, dvs. att Wagner faktiskt nu hade fallt under kristendomen och försökte uttrycka kristna värderingar?

Nazism, eller kanske nationalsocialism, associeras också ofta med Wagner, och Wagner hade tillsammans med Beethoven och Bruckner viss särställning i Nazityskland. Finns det något i Wagners musikaliska verk som är inspirerade av just nationalsocialism? Så tydligt är det inte tycker jag i sådana fall, men jag kanske har missat något?

Det är lite sent för ett längre utlägg om herr Wagner, men jag kan bidra med http://www.youtube.com/watch?v=cNl1ykMm1X0 där Daniel Barenboim visar en härlig tolkning av Walkürenritt. Den övertydliga dramatiken är genial.

Även om jag tvekade på att skriva något i tråden eftersom jag, även om jag uppskattar klassiskt musik mycket, inte varit så inne på just Wagner.

Dock är det sant att Wagner skrev en bok, eller kortare text snarare, om judar i musiken och hur de förstör kulturen. Jag har inte läst texten, men min uppfattning av texten jag fått beskriven är att den skrevs av honom relativt tidigt i sin karriär och i en tid där det var "lätt" att skylla på judarna om något gick fel. Kan ha fel med detta, så om nån vet mer om det är det bra om dom rättar mig.

Att han ändå har en relation till nazisterna är inte så konstigt eftersom de värderade kultur högt och Wagner är onekligen en man av "stora" och pompösa verk, som passade deras "stil". Han värderade ju uppenbarligen även den då gamla kulturen av norra Europa, och har som ni säkert vet, skrivit verk om de fornnordiska gudarna.

Nej, Wagner var inte nazist av den enkla anledningen att de nazistiska ideérna uppstod betydligt senare. Det är som att påstå att anarkister är talibaner eftersom de också sprängde bomber.
Judehat vid den här tiden var legio i Europa och Ryssland (glöm inte att "progrom" är ett ryskt uttryck). Att Wagner tyckte att judar inte kunde få fram "det sant tyska" i sin musik får stå för honom, själv är jag en beundrare av Mendelsohn. Man kan undra, vad är tysk musik? Eller svensk? Eller engelsk (vars store kompositör Handel var importerad tysk). F ö var "den svenska musiken fader ", J H Roman också tysk.
Tillbaks till ämnet, Wagnerianer. Jag sket totalt i Wagner fram till att jag såg Patrice Chéreau's iscensättning av "Valkyrian" på en svartvit mini-TV med monohögtalare (!). Jag hade precis fått min första dotter och plötsligt FÖRSTOD jag hur svårt det skulle vara att förlora henne. Jag grät floder. Sen dess har det varit kört. Jag är Wagnerian.
Var med min fru, som är jude (sant!) och såg Ringen nu på Operan. T o m hon fick ge sig för den starka och enormt vackra musiken. Som nygifta såg vi "Tristan och Isolde". Kan rekommenderas till alla kärlekspar.
Det speciella med Wagners musik är att den talar direkt till känslorna som få andra kompositörer mäktar med. Dessutom är det alltid en idé i botten och ett kompromisslöst genomförande av den idén genom hela verket som gör att allt känns påbörjat,pågående och avslutat när "the fat lady sings". Utan Wagner hade vi aldrig haft t ex Bruckner,Strauss,Debussy eller John Williams.