Citat:
Ursprungligen postat av L.Castel
Om sisådär ett halvår ska jag för första gången se ringen. Jag får nog säga att jag har ganska höga förhoppningar även fast jag hittills hört eller sett ganska lite av mannen. Jag har dock en fundering: hur skulle ni göra, gå till teatern oförberedda och med ett blank sinne (nästan, jag vet att det är folkvandingstid och att vissa dör), eller är det bättre att läsa på innan för att på så sätt lättare kunna följa handlingen på plats och kunna koncentrera sig på musiken? Jag har 'Opera' av A. Batta ståendes i bokhyllan, ska jag lämna den orörd tills efter cykeln är klar eller förbereda mig innan?
Jag skulle aldrig drömma om att läsa på innan jag sett en film t.ex., men det här känns lite som en annan femma, speciellt när formatet är så episkt.
Läs och lyssna in dig skulle jag säga, bekanta dig med Wagners teorier och verk. Tillkomsthistorien för ringen är värd att ha med sig, från början ett gudadrama som under tre decenniers arbete (inkl. pausen för att skriva Tristan & Isolde) succesivt utvecklas till att lägga mer och mer av handlingen i de mänskliga rollernas händer, och därtill sedan musiken som hinner bli en liten värld i sig själv. Det är otroligt mycket att förhålla sig till och samtidigt vill man ju kunna bära med sig allt av ett verk man knappast lär se många gånger i sin helhet, själv måste jag erkänna att jag som operanovis började storkna någonstans i Siegfried. Läs och lyssna säger jag alltså, här finns en sida som förklarar Wagners ledmotivstanke och tar dig genom Rhenguldet som ju mest är ett anslag till det stora dramat (och därmed ändå introducerar viktiga dramatiska och musikaliska temata), en nyttig introduktion till hur operorna kan förstås:
http://www.trell.org/wagner/motifs.html
Själv har jag nu äntligen fått se Tristan & Isolde i Stig Fogh Andersens uppsättning och med densamme som en fantastisk Tristan. En minimalt utsmyckad uppsättning huvudsakligen baserad på ljus/mörker som väv kring sångarna och orkestern där dramat verkligen ägde rum, Köpenhamnsoperans ensemble har verkligen gjort Wagner till sin. Här en artikel som gör den senaste uppsättningen rättvisa, jag kan bara instämma med skribenten:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1298708/Till-sist-raknas-bara-de-tva.html