Mkt rädd ungkatt (hona)

Hej på er alla...!

Jag är engagerad i ett katthem i min stad och är jourhem åt en ung honkatt jag tog med hem igår. På katthemmet har hon legat uppe på ett rör i ett hörn av rummet, nästan tryckt mot taket och bara kommit ned därifrån när hon skulle äta och gå på lådan. Och hon har varit där i lite över en månad!

När jag igår kväll skulle ta ned henne och få in henne i en transportbur fick jag ha på mig rejäla handskar (sådana som inte går att bita igenom) och så fick jag slita och dra och putta i dryga 10 minuter innan jag fick in henne buren. Hon ramlade ned på golvet heller än att gå in i buren, och sedan flög hon upp på gallerväggen och klättrade runt som en dåre! Tillslut fick vi vara tre personer som hjälptes åt för att få in henne i buren utan att skada henne.

När jag kom hem med henne och öppnade buren satt hon bara där tills jag gick upp på mitt sovloft och lade mig. Jag lade så klart fram den mat jag vet att hon gillar bäst samt en kattlåda så hon såg allt innifrån där hon låg. Nu imorse när jag vaknade låg hon inte där. Maten var orörd, men hon har i alla fall varit på lådan. Har inte sett till henne än så länge, bor i en riktigt lite stuga så hon är antagligen under en soffa.

Mitt "mission" med henne är att få henne till att må bättre och kunna umgås med människor och andra katter i så stor utsträckning som möjligt. Sedan ska hon vid första bästa tillfälle bli utplacerad i ett permanent hem.

Jag skulle gärna vilja ha lite råd och tips, är det någon här som har erfarenhet av något liknande?

Peace, over and out!

problemet är att hon inte gillar att vara i buren?

Mitt råd är att låta allt gå i hennes takt.

Buren är ju öppen så klart, har till och med plockat bort dörren på den, juh.

Men när de lät saker gå i hennes takt blev det inte det minsta framsteg på en månad. Funderar dock på att stänga till under sofforna så hon inte kan ligga där hela tiden och bara äta och gå på lådan när vi sover eller inte är hemma. Har gjort i ordning ett väldigt undanskymmt hörn åt henne där hon lär känna sig trygg ,men ändå ser oss och förhoppningsvis märker att vi inte vill något illa...

Det blir kanske skillnad för henne att vara i hemmiljö mot att vara på ett katthem. Hon kommer nog snart börja känna sig tryggare. Ge henne några dagar bara så ska du se att det kommer.

Blir så nervös när man inte ser skymten av henne bara... Hon skulle lika gärna inte kunnat vara här överhuvudtaget. Har vart vaken sedan 8:30 i morse och nu är ju kloclan 10:30 snart! Har kikat lite försiktigt bakom soffan och så, men inget... Undrar vart hon tagit vägen...

Min nyaste kisse var likadan och jag vände mig hit precis som du. Jag fick vissa galna svar om avlivning som du bara ska undvika. Jag säger nog precis som alla andra, låt det gå i hennes takt.

Med min kisse så gömde hon sig på en kant av soffan på undersidan, så man inte såg henne alls, och kom bara ut för mat och lådan. Dock bara när ingen såg. Efter en vecka ungefär gick hon omkring i lägenheten men sprang tillbaka in under soffan så fort någon tittade på henne eller rörde sig/gav ifrån sig ett ljud. Nästan en månad efter är hon som vilken kattunge som helst. Jag var rädd att hon skulle vara skygg för resten av livet men genom att låta det gå i hennes takt så blev det fint tillslut.

Åh, nej någon avlivning kommer aldrig på fråga i alla fall... Men det tog alltså en månad innan hon vågade röra sig i lägenheten någorlunda avslappnat och inte springa och gömma sig så fort någon rörde på sig åt hennes håll? Ja, ja... Då har jag troligtvis en lång nervös väntan framför mig då. Hittade henne för en halvtimma sen... Hon hade krupit in bakom kylskåpet och krånglat sig in i hålrummet mellan alla köksbänkar/spis/diskho och väggen... Så hon ligger längst in där nu... Ska se till att proppa igen det hålet bara nästa gång hon kommer ut, men annars ska jag väl låta henne kura där hon känner för det... Hoppas det löser sig för henne som det gjorde med din katt!

Vi fick hem en kattunge som var precis sån, låg under soffan i typ sex timmar första kvällen. Till slut lockade vi fram henne med rostbiff

Nu är hon helt klart störigt översocial och får dagliga tokspel och sånt, tog typ någon vecka innan hon var som "vanliga" katter.

Jag hade också en likandan liten kisse hemma hos mig ett tag. Det första hon gjorde var att springa in och gömma sig bakom gardinen i sovrummet när jag släppte ut henne hemma. Det första dygnet varken åt hon eller gick på lådan och så fort någon av de andra 3 katterna kom i närheten för att hälsa på nykomlingen så jagade hon bort dem.

Jag gjorde så att jag ställde fram en extra låda och matskål till henne i närheten av gardinen så hon inte behövde smyga sig ut så långt för att äta och göra sina behov. Efter ett par dagar tinade hon upp mot gammelkissen som också var jourhemsplacerad hos oss och man kunde höra hur hon tassade runt i rummet på kvällen när vi hade lagt oss. Men så fort man rörde sig lite i sängen så sprang hon tillbaka till sitt krypin. Så höll hon på i någon veckan kanske. I samma veva tog vi bort lådan som stog i sovrummet. Troligtvis var hon ute på upptäcktsfärd under dagarna när jag inte var hemma men det märkte ju inte jag något av.
Eftersom alla andra kissarna låg i sängen och sov med mig så började hon också hoppa upp och lägga sig där efter 5-6 veckor. Men då längst ut på kanten och på helspänn.
Efter 2 månader började hon aktivt söka kontakt med mig men då endast för korta stunder och helst om det var mat inblandat. Hon höll sig helst till de andra katterna.
Hon bodde hos mig i 6 månader och på slutet var hon riktigt kelig, men självklart på hennes villkor. Sen skulle hon av någon outgrundlig anledning flyttas till ett annat jourhem och efter det vet jag inte vad som hände med henne.
Hon blev aldrig den där mysiga katten som ville ligga i soffan och gosa hela kvällarna men hon slutade gömma sig så fort man kom in i lägenheten. Jag tror att det hade kunnat bli en riktigt trevlig kisse om hon bara hade fått mer tid på sig. Sen tror jag också att de andra katterna gjorde mycket till för att hon skulle våga ta kontakt med mig. Du kanske har möjlighet att ha en katt till hemma? Som är garanterat orädd förstås.

Det kommer ordna sig, katter är smarta, de fattar så småningom att människor är snälla.
Vi i familjen tog hand om en omplaceringskatt, en hona, som blivit mycket illa behandlad. Hon gömde sig under möbler och bakom blomkrukor. Vi började klappa henne försiktigt när hungern drev henne till att äta. Efter några veckor fick vi röra henne även när hon inte åt. Sen blev det bara bättre och bättre, hon blev kontaktsökande och "pratsam". Efter ungefär ett år vågade hon sig på att "halvligga" i knät. Vi kunde dock aldrig lära henne att bli upplyft utan började skrika direkt. Undrar vad kattstackarn råkade ut för i sitt tidigare liv...

Tid och tålamod. Föreslår att du även går och småpratar högt när du pysslar i ditt hem. Så hon vänjer sej vid en "snäll" röst. Något som kan (har) fungerat är att när du ska t.ex.läsa så sätt dej i lugn och ro på golvet i närheten av henne. Och detta kan ta många timmar. Ta gärna något som smakar och luktar gott med dej som du kan räcka ut handen och lägga till henne nära ibland. Har varit med om sådana här katter som så småningom kommer ålandes fram från gömstället och söker sej till en. Helt enkelt - var på hennes nivå och visa att du inte är farlig, förr eller senare fattar hon det.
Sen sitt där och ha ett snöre och släng ut och dra till dej sakta, som lockar när hon slappnat av lite. När hon väl har upptäckt att du inte tänker fånga henne och göra något kan det sen gå fort. Inte säkert hon blir någon kelig katt men hon kan bli en bra katt ändå.

När du nu fick ta i för att få in henne i boxen - fösökte hon bitas och rivas då?
Om inte - använd inte stora handskar. Dom kan vara mycket skrämmande. Därtill ta man som regel hårdare om man har hanskar på sej och det känns väldigt obehagligt. Använd bara när risken finns att hon bits. Rivsår läker snabbt och som regel utan infektion. (bitsår kräver stelkrampsvaccin och penicillin)
Lycka till!