Norskan, ett fattigare språk än svenskan?

Men att vara "glad i " samt "elsker" är ju faktiskt synonymer på så sätt att båda uttrycker att man faktiskt älskar. Att vara "glad i" uttrycker att du älskar någon på det sätt som förälder och barn, bror och syster osv älskar varandra. Sier man att man "elsker" någon innebär även det att du älskar, men på det sättet som man älskar sin pojkvän, fru, sambo osv

Svenskarna är särskilt glada i synonymer till etanoltoxikos. När svensken är
glad i hatten, så behöver han inte ens ha någon hatt att älska. Det räcker
med att han är rund under fötterna, bra i gasen och allmänt stagad.

Ett språk som begåvats med ordet spröllika är rikt.

I flera dialekter i Sverige existerar faktiskt "skvette", däremot oftast böjt i preteritum: Oj, vad jag skvatt! Jag trodde länge att det var ett allmänt spritt svenskt ord, men det är tydligen långt ifrån alla svenskar som förstår det.

När det gäller rika och fattiga språk är jag av åsikten att alla språk är rika, nyanserade och kan uttrycka det som behöver bli sagt. Givetvis finns inte alla ord och företeelser i alla språk, men att påstå att ett språk är fattigt, det köper jag helt enkelt inte!

"Skvätta" i angiven betydelse finns ju hos Gustaf Fröding i dikten Tre trallande jäntor, strof 3:
"Men när som de kommo till kröken
av vägen vid Lindane Le,
de ropade alla: "Hör göken!"
sen skvätte och tystnade de"
Det finns alltså i den värmländska dialekten, kanske också i andra svenska dialekter.

MVH

Petter Eremiten

Någon som vet hur jag kan hitta information om hur många ord ett specifikt språk innehåller?

Precis på samma sätt som ordet används i norskan!


Visst är det ett mycket användbar ord som alla borde förstå ?


Givetvis har du rätt. Jag tror alla tycker att ens eget språk är mest rikt, just därför att detta är det språk de själv behärskar bäst och därför vet hur man kan utrycka sig för att förmedla det man önskar.

Eftersom nynorskan byggdes på dialekter som talades i Norge för inte så länge sedan, tror jag att nynorskan har ett större antal ord för topografiska och geografiska företeelser än svenskan. Likaså har den nog fler ord som berör fiske och fåravel än svenskan.

Är ju förstås inte någon språkproffessor varken i skrift eller språk men är norskan ett äldre språk ?, som inte har utvecklats i samma "fart" ?

Ger några exempel :

Syltetöy = sylt
Leketöy = leksaker
skitentöy = smutstvätt
verktöy = verktyg

Ett annat snabbt ex :

Rolig = lugn på Norska

Men på Svenska kan man även säga : roa ner dig lite (dvs lugna ner dig lite)


Sen, när man kan tala med en Norrman/Norsk kvinna så kan de (men långifrån alltid) gå upp i själva tonläget på ett sådan sätt som skulle kunnas uppfattas provocerande/aggresivt därifrån jag ursprungligen kommer ifrån.

Vad tror ni ?

P.s Skall tilläggas att jag lever o bor i Norge och trivs, innlägget är inte provocerande menat, utan helt enkelt undrande.

Ja, i varje fall om man betraktar engelskan som en fornnordisk dialekt, och om
man leker lite med orsak och åtgärd.

Översatt till engelska kunde »skvätte« måhända översättas till "squatted".
Det betyder bland annat att huka sig ner för att inte bli sedd. När djuret blir
varse en fara eller ett möjligt byte(!) så hukar det sig och tystnar.

Det stod nämligen tre studenter vid grinden.

– That’s why they squatted, blushed and went silent; those tra-la-la-ing lasses.

Norskan är väl iprincip bara en barnsligare verision av Svenskan.

Strikt taget så är ju alla språk lika gamla, eftersom de alla har utvecklats från en föregångare ända tillbaka i förhistoriens dimmor. Undantaget är ju konstruerade språk, som esperanto och interlingua.

Sen är det likväl sant att vissa språk (under en viss historisk period) har förändrats långsammare än andra. Man kan se isländskan som exempel på ett mycket 'konservativt' språk, eftersom det ligger - i grammatik och fonologi - närmare det urnordiska språket, än vad de andra moderna nordiska språken gör.

Vad gäller norskan och svenskan känner inte jag till huruvida det finns nån egentlig skillnad i grad av konservatism. Även om det inte skulle vara så, hindrar inte det att enstaka ord har ett mer ursprungligt utseende eller betydelse i norskan (som ditt exempel med "rolig"), liksom svenskan i andra avseenden kan verka "äldre".