Norskan, ett fattigare språk än svenskan?

Ja, jag hoppas det för debatten rullar här på jobbet.

Som exempel:
Sv: Versaler No: Stora bokstaver
Sv: Gemener No: Små...

Baggarna sitter just nu och viftar med stora och små bokstäver, alla som versaler, på papper och tycker livet är helfestligt. Allt dom gör är att styrka min teori.

Fler exempel? Och om det nu är så att någon riktigt påläst kan styrka rent vetenskapligt att det faktiskt är så (eller tvärtom). Varför?

Edit:
Fan! Verkar som det bara är så att jag arbetar med obildade baggar som inte vet att dom faktiskt har orden versal och gemen eller majuskel och minuskel . (wiki.no)

Jaja... jag gillar ändå min teori. Någon som har fler exempel?

Norksan?
Va fan är det?

är det samma "brister" i Nynorsk com i Bokmål?

Versal och gemen är ju inte direkt "svenska" heller.

Nej inte svenska. Men diskussionen startade med att ingen trodde att norskan (ber om ursäkt för feslstavningen i rubriken, förstår om den väckte stor förvirring hos vissa läsare) hade något ord för det samma.

Edit: För att förtydliga ännu mer. Med norskan åsyftar jag språket som Sveriges grannar i väst talar.

Korrigerat stavfel "Norksan" —> "Norskan" i rubrik.

/Moderator

I egenskap av att jag själv är norrman och talar och skriver norska flytande vill jag säga att det inte är korrekt att norskan är fattigare än svenska. Just i det här exemplet har du dock korrekt. Vi har nämligen endast ett namn på den stora varianter av våra bokstäver, nämligen "blokkbokstaver" jag vill dock framhäva att detta namn faktiskt är norskt....till skillnad från "versaler" som endast är ett låneord i svenskan.

När det gäller känslor så vill jag påstå att norskan är rikare än svenskan. med en större variation av känslorna t.ex "Jeg er glad i deg" och "jag elsker deg" som i svenskan endast har motsvarigheten "Jag älskar dig". Den första varianten är något som ett barn kan säga till sina föräldrar. Den andra variantes säges oftast av två personer av olikt kön...som även gärna älskar med varann.

Ett annat exempel er det här med att bli skrämd. I sverige blir man bara skrämd i Norge kan man "skvette" eller bli "redd"...som alltså är två olika graderingar på att bli skrämd där förstnämnde är av något lindrigare slag än nummer två.

'Att bli rädd'? 'Att förfasas'? 'Att bli förskräckt'? 'Att skärras'?

Men de där finns ju i norskan också...men de uttrycken betyder ju inte riktigt samma sak som att du blivit skrämd.

Givetvis kan det vara så att min brist i kunskap inom det svenska språket gör att jag ibland tycker det känns fattigare än mitt modersmål. Det är nog ofta så att man känner att ens modersmål är "rikare" än det språk man lär sig sedan, framförallt när det gäller känslor.

Jag är förtjust i dig. Jag är kär i dig. Jag är förälskad i dig. Jag håller av dig. Jag är betagen av dig. Jag tycker om dig. Och. Så. Vidare.

Ett barn älskar sina föräldrar men är (förhoppningsvis) inte kär i sina föräldrar.

Men att vara "glad i"sina föräldrar är en annan gradering att att älska. Uttrycken förtjust, kär och förälskad, håller av, är betagen...osv finns ju i norskan också men betyder inte riktigt samma sak som att du faktiskt älskar.

Nej, de är inte exakta synonymer men det är ju de norska orden inte heller enligt dig. Att vara glad i något finns på svenska också, men då gäller det ofta en förälskelse i exempelvis mat, inte småbarn.