Tänk på att även ganska små fönsterspringor kan forsceras av en liten kattunge. Min katt hann sätta sig på fönsterblecket flera gånger innan vi lärde oss. En gång hörde vi henne...hon satt och spann högljutt i kvällsmörkret... 4 trappor upp

Tilläggas bör att hon har både balkong och stor terrass att lufta sig på.
När et gäller leksaker så är det mycket individuellt vad dom gillar. Min stora katt älskar rasslande pälsmöss, hennes halvvuxna dotter sitter i timtal och plockar upp guldfärgade lekalulor ut en skål med samplanterade växter. Min förra katts favoritleksaker var små lösa nystan av grön ståltråd (för växter). En annan katt hade mani på sugrör.
Är man en klok ägare som du verkar vara så checkar man av vilken slags perspnlighet katten har under första veckan och sen förstärker man de goda egenskaperna. Om katten är väldigt orolig och ledsen när den kommer så kan man pröva att bära den mycket. Trivs den med det så kan man stoppa in den innanför tröjan och dra åt med ett skärp i midjan (nagga gärna klorna lite innan, dom kan vara sylvassa - det gör man med fördel när dom sover i början, och bara några klor åt gången.)
Ett stort NO NO är att låta den lilla söta kissen leka med händer. Det är inte fullt så gulligt där den biter dina händer och är vuxen stor och stark. Under en period har de flesta kattungar en stark drift att bita i ens tår när man sover. Jag gick fri, men dottern sov med tofflor en period. Den ovanan försvann på någon månad.
Kalla den vis ditt namn ofta och försök få den att komma när du ropar. Belöna gärna med någon liten godbit så att den lär sig att det är trevligt att komma. Och sen är det det där med rösten. Det låter så fjompigt med de flesta katter älskar när man pratar med ljus bebisröst till dem. För att förstärka samhörigheten med katten så kan man uppmuntra dem att prata, d v s svara och fråga vad de vill, snart blir dom duktiga på att tala om vad dom önkskar om man uppmuntrar dom.
I dag höll vi på att gå bet när vi hämtade hem vår honkatt från en parningsvisit hos en hane i grannstaden. Hon skrek ömkligt när vi lade in buren i bakutrymmet av kombin. Så långt fattade vi, hon var så glad att se oss att hon ville vara med inne i bilen, så vi stannade till och lyfte ur buren. Sen krafsade hon ett bra tag och vi blev rädda att hon var kissnödigt (hon har aldrig haft någon kissolycka). Men efter mycket klurande kom vi på att hon ville "hålla handen". Jag och dottern petade in våra fingrar i buren och hon lade sina tassar på och SPANN ljudligt hela resten av resan hem. Hon fortsatte att spinna förnöjt ett bra tag hemma sedan.
Det ska nog gå bra när ni lär känna varandra.