Så här såg min uppväxt ut! Normalt el sjukt får ni själv avgöra

Vet inte varför jag skriver detta men jag älskar min sambo och skulle göra allt!

Tjejer jag undrar om man har varit gravid och sedan fått missfall kan man få ätstörningar för man tycker sämre om sitt yttre. För jag kan inte tänka mig något annat. Men om detta är problemet så förstår jag inte varför hon inte säger något. Jag kommer hjälpa henne och gå igenom med allt då det är lättare om man är 2. Hon älskar mig över allt annat har hon sagt och skulle inte hantera om jag hade lämnat henne för hon har sagt detta förr men om tror jag kommer göra så här så tror hon fel för hon betyder allt för mig och skulle göra allt. Ni ska inte tro att jag förbjuder henne att titta på tv, och använda datan skulle aldrig sjunka så lågt. Min sambo och jag bor ihop och vi köpte stället tillsammans och vi delat på allt. Vårt förhållande har inte byggt på bara utseende och sex, vi har mycket annat också men utseende är viktigt för mig men mycket tack vare min morsa.

Jag hade en mycket hård uppväxt under mina föräldrar. De både älskade mig och gör det fortfarande man kan säga att de älskade mig för mycket. Allting gick igång när jag började 7an och det var då mitt vuxna liv gick igång. Både min far och mor är atletiker och dem tränade hårt då och gör det fortfarande. Min mor tyckte jag var vuxen nog redan i 13års åldern att börja själv träna och ta hand om hälsan och kosten. Min mor la upp ett schema som skulle följas och det var endast mat och träning som gällde. Allt som inte var mat fick inte ätas och om jag gick i mot vad de sa så fick jag straff av morsan. Hon förbjöd allt som godis, glass, chips, läsk och mycket mer. Det var svårt i början men man blev van rätt fort, tog ett par månader sen så var man inte sugen på detta längre. Jag var tvungen att äta 4-5 gånger om dagen och efter skolan så var det läxor och sedan hård träning. Träningen innehöll, Kondition, styrketräning, och mycket hårt arbete hemma. De hade ett eget gym hemma och därför gick det lättare. När jag var ett halvår in i träningen så la folk till mig och då menar jag alla på skolan, både elever och lärare. De tyckte det var något fel då min kropp inte liknade någon annans. Alla var rätt förvånade när man visade upp sig och många av flickorna i den åldern ville få ihop det med mig för man var helt enkelt inte som de andra. Jag var både snygg i kroppen och ansiktet och det var något som man höll sig fast med och i mitt vuxna liv fortfarnade. Min mor förbjöd alkohol då hon tyckte det var djävulens dryck, och cigaretter och snus också. Men jag umgicks med mina 3 bästa vänner men de var inte som mig. De var rädda för mina föräldrar och ville oftast inte vara följa med hem till mig. Men jag fick också veckopeng som de flesta barnen fick. Mina vänner la ofta sina pengar på godis och läsk men jag la allting på frukt och det enda min mor inte förbjöd var tuggummi. Det var något man var glad för att jag fick köpa. Jag höll mig borta från allt men man var ibland svag för alkohol då de flesta drack detta i den åldern. Jag drack inte ofta men dem gångerna jag drack och min morsa fick reda på det så fick jag stryk, oftast flera hårda örfilar, hon drog mig i håret och skrek att jag gick emot henne och farsan och fick oftast straff för mina handlingar men det var endast hårdare träning och mycket arbete i trädgården bla hugga ved men jag tog inte åt mig längre för det var något man fick en vana och jag älskade detta till slut. Men jag älskade morsan men hade väldigt stor respekt för henne. Men hon gjorde det för min hälsa sa hon hela tiden. Mina föräldrar håller fortfarande igång och de är i 50års åldern men deras hälsa är som en 25årings. Nu när jag umgås med mina 3 vänner i vuxna liv då de jobbar på samma ställe som jag gör så pratar de ibland om min morsa och säger att hon är skit snygg och skulle lätt gå en dejt om inte min farsa hade varit vid liv. Men när de var yngre så var de rädda för henne. Mina föräldrar älskar vad jag har blivit och att jag gick i deras fotspår när det gäller kosten och hälsan. Nu för tiden pushar de mig inte längre för jag har detta i mitt psyke. De älskar min sambo väldigt mycket och vill att jag ska leva med henne för alltid. Min sambo älskade också att träna men något har hänt och jag vet inte var det är. Men nu har de inte träffat min sambo sen början på sommaren och har inte sett hur hon har blivit men om de säger något förnedrande till mig eller henne så bryter jag kontaket direkt. De kan driva med mig men inte någon annan som jag bryr mig om.

Fick du aldrig chansen att göra dina egna val?

Okej innan näst gång ni träffar dina föräldrar tillsammans så gör du så här

1. Rök 3 cigg
2. Rök en fet holk
3. Halsa en kvarting vodka
4. Pilla in den största general lös du kan få in
5. Ha en snickers synlig i bröst fickan

Om du följer dessa enkla råd så tvivlar jag ens på att dina föräldrar ens kommer att lägga märke till din sambo!

Lycka till

Ehh?

En 13-åring som efter ett halvårs träning höjs till skyarna för sin bländande fysik? Dream on.

Förstår inte ens frågeställningen. Det kan ha att göra med bristen på STYCKESINDELNING.

Är frågan "Varför har min flickvän slutat leva sunt?", eller vill du diskutera om huruvida din uppväxt var normal eller sjuk? Du beskriver inte ens vad problemet är med din flickvän, bara nämner ätstörningar i en parentes, sen blir det en självbiografi.

Angående det första är det väl en god idé att fråga henne, och angående det andra skulle jag säga att det är ganska ovanligt, sjukt vill jag då rakt inte påstå. Jag önskar att det vore mycket vanligare när jag ser alla fettklumpar till ungar som hasar omkring och äter glass dagarna i ända.

Men...Det var bara roligt första gången...

Uhm, så dina föräldrar har levt ett helt liv med bara träning och inga laster eller nöjen? Du är enda barnet kan jag tro??

Den här killen borde du lyssna på. Se till att inte glömma snickers-biten så ska det här gå smärtfritt skall du se.

Just detta är svårt för mig för jag vet inte vad som ligger bakom hennes ätstörningar. Man kan inte ändras från någorlunda träning till något man aldrig velat va. min sambo var som mig förr, alltid mån om sin kropp och sin skönhet och nu har hon lagt ner allt. Jag har frågat henne gång på gång vad som ligger bakom hennes problem men inte fått någon respons alls. Jag grubblade tidigare på jobbet och fick detta för mig att hon kanske var gravid men fick missfall och då förstår jag allt men hon vill inte berätta för mig vad som har hänt. Det är något hos henne som tror att jag skulle lämna henne för minsta lilla, jag har drivit henne till mycket men sånt här skulle jag absolut förstå. Vi kan prata om det mesta men just viktökningen har inte gått som jag har tänkt mig.

Jag har drivit henne sen i lördags med hård träning och kost precis som mina föräldrar gjorde med mig i yngre dar men jag skulle släppa allt om hon har större problem. jag vill inte göra så här mot henne att tvinga henne till träning för jag är inte som mina föräldrar. Att tvinga henne att lägga ner tv tittandet och förbjuda henne till all onödig mat är inte min grej men jag måste få reda på hennes problem. Ett förhållande går ut på att man litar på varandra. Vi inga problem med sexlivet fast jag har nekat henne flertal gånger men om man är slut så måste hon förstå mit dilema. vi gör mycket tillsammans under helgerna men under vardagen hinner jag inte med lika mycket för man har mycket att stå i.

Jag kan säga det rakt ut jag kommer aldrig sluta med träningen och kosten för min egen del men om hon verkligen inte vill så får jag förstå henne och aceptera detta men jag tillåter inte att hon äter ner sig för hon har ett problem som hon vill ta upp med mig. Vi är vuxna både två och man måste kunna lösa dessa på ett vuxet sätt utan att blanda in fler människor. Det är hennes psyke som satt allt spel här. Jag kan inte fatta att hon håller på så här. HELVETE, kvinnan är riktigt snygg på alla sätt o vis och finns människor där ute i världen som skulle falla som säck potatis framför henne. Går knappt att hitta någon mer atraktiv kvinna där ute därför älskar jag henne över allt. Hela hennes perosnlighet är på hög nivå också. Visst hon har gått upp ett par kilo men det är rätt mycket faktiskt 10kg på 2månader därför är jag mycket orolig men de flesta skulle säkert inte märka något men jag lever med henne och jag märker minsta lilla fel och speciellt när det gäller fett för detta är stora skräck hos mig och jag kan inte ändra på detta.

Wall of text...

Asså du bör söka hjälp för egen del, den här tråden och den som hamna i papperskorgen ger en ganska tydlig bild om vilket behov av proffessionell hjälp du behöver å det hittar du inte på FB.

Sluta trolla eller gå i terapi.

Det är inget trolleri här alls, fullt blodigt allvar när jag menar allt jag skrev igår och idag. Gå i terapi, har faktiskt lutat åt detta men skulle detta hjälpa. jag vet inte, varför skulle hon berätta där och inte hemma för mig. Gå till psykolog är förnedrat för mig för om det skulle komma ut bland mina vänner och kolegor så vet jag inte vad jag tar mig till. Mina föräldrar skulle tycka synd om mig också, vad jag har blivit. Sånt här inget man går och talar om för främmande människor. allvarligt problem men hur skulle sånt hjälpa oss båda.

Vi är vuxna både två jag är 26 och hon blir 26 i november. Så inget dagis nivå här då det gäller vuxet liv i största allmänhet.

Allt som har med skräpmat att göra har jag inte ätit sen 13års åldern. Snus och ciggaretter har jag inte rört vid ens. Alkohol blir då och då när man tar sig en Hennesy eller Johnny Walker eller något annat drickbart men som sagt endast vid tillfällen.

Jag förnedrade henne rätt mycket i lördags då jag slängde allt som var i kylskåpet och skafferiet. jag gjorde det framför henne då jag menade allvar. Jag vill inte ha skräpmat i mitt hem och det blev en hel del handlat för hennes del i söndags.