Ni som aldrig skolkade på högstadiet/gymnasiet.

Jag har försökt förstå mig på er som gick på alla lektioner på högstadiet/gymnasiet, det ända argumentet jag kan köpa är att man tyckte att skolan var rolig, men många av dom som aldrig skolkade gnällde på att det var tråkigt i skolan.

Är man någorlunda begåvad så behöver man verkligen inte ha full närvaro för att klara sig i det löjliga tempot så varför överansträngde ni er?
Och om man behöver gå på precis allt för att klara sig så borde man överväga om det äns är värt att ta skolan seriöst då man uppenbarligen är ett hopplöst fall för vidare studier ändå. Framtida arbetsgivare skiter ju fullständigt i betygen ändå.

Så hur tänkte ni pluggisar egentligen? Jag har försökt sätta mig in i era tankebanor men lyckas verkligen inte.

Betygen är av lägre rang än viljan att lära.
Idag kan jag ha lite ågrén över vissa missade stunder - men det är som sagt meningslöst att grina över spilld mjölk. Då var jag sjukt trött på allt vad skola innebar, idag pluggar jag dygnet runt för min egen skull och inte för att vara samhället till lags...

Jag trivdes bra i skolan så det var ganska skönt att gå till dit men istället för att jobba så sitter man och surfar eller dylikt.
Min mamma har alltid varit hemma så dom gånger jag egentligen inte haft lust att gå till skolan så har jag ändå inte haft många bra möjlighet att att skolka.
Sen när man väl är hemma så är det ofta ganska tråkigt, man vaknar tidigt och det fanns inget av intresse på SVT 1,2 eller TV 4 sen hade man 56k, dagarna gick snabbare i skolan helt enkelt.

I högstadiet skolkade jag aldrig då jag inte ville att dom skulle ringa hem till mamma. Säga att man var sjuk när man inte var det gjorde man väl titt som tätt.

I Gymnasiet hade jag hur risig närvaro som helst, men det berodde på att 95% av gymnasiet består av föreläsningar som jag redan förstod vad det handlade om eller kunde ta reda på själv på 5 minuter på internet. Så det berodde på en enorm understimulans.

Jag gick hem titt som tätt i högstadiet. Var väl egentligen bara med på matte, NO, SO och engelska.

Fick ändå ganska höga betyg ialla ämnen, utom i tyska. Där fick jag inte godkänt.

På gymnasiet gick jag bara hem när det var "arbetspass" och man skulle jobba med "de ämnen man låg efter i." Jag jobbade på lektionerna så jag behövde inte dessa "arbetspass".

EDIT: Förresten fick jag aldrig något "straff" för att jag inte var närvarande.

Lagen förordar att jag skall vara i skolan och jag håller mig efter lagen. Thats it!

Vad definierar du som att "klara sig", "godkänt" i alla ämnen, "godkänt" i de tråkiga och väl "godkänt" i de man gillar eller "mycket väl godkänt" i alla ämnen?

Jag kan hålla med dig om att de som ändå bara ville ha godkänt kunde ha tatt en del ledig tid (de som är normalt begåvade), men jag förstår dock att de som ville ha många vg eller nästan mvg i allt gjorde helt rätt. De lättaste sättet att få bra betyg är just att vara på att lektioner och bygga en god relation till läraren (smöra). För övrigt så pluggade plugghästarna så hårt just för att de skulle läsa vidare, högstadiet eller gymnasiet var bara ett kapitel i deras bok medans det kanske var slutfrasen i andras, och då behövs disciplin och bra betyg

Som tur var så tog jag det lugnt (läs tog ledigt) rätt mycket på högstadiet och gymnasiet, på så sätt har man motivation nu när man behöver det på högskolan. Jag har sett så många som tog ut sig på gymnasiet och kuggar alla tentor för att dem inte har ork kvar till högskolan. Så till er som vet er komma in på det ni vill: Ta det chill för fasen, ni missar ändå inget på gymnasiet!

Jag skolkade inte i högstadiet då mina föräldrar inte accepterade det. I gymnasiet som var frivilligt ansåg de att jag själv ansvarade för min utbildning och då skolkade jag en del. Lite lagom så jag klarade ok betyg.

Har aldrig skolkat på högstadiet och inte på gymnasiet än iallafall. Vill intyga att jag är 18 år iaf så ingen misstror mig. Jag skolkade inte för mina föräldrar inte accepterade det. Sen så hade jag ingen lust och skolka heller för jag tyckte det var jobbigt när man missade något och så tyckte jag att skolan var ganska okej. Nu går jag Natur på gymnasiet och har bra betyg så jag har inte ångrat att jag inte skolkade.

Jag snittade 25% frånvaro under gymnasiet och gick trots det ut med 17.5, betyg som jag i alla fall tyckte var rätt bra. Så det ena har inte med det andra att göra.

Känner du aldrig att fan, vad gött det skulle vara att ligga kvar och sova? Vad driver dig att inte skolka, är det betygen?

Själv har jag aldrig varit bosatt på den ort där jag läst (högstadie/gymnasie) så själva tjusningen med att skolka försvann väl aningen där. Annars har skolk inte varit speciellt vanligt i de umgängeskretsar jag varit i.

Självklart har man skolkat nån gång då och då men det var knappast något systematiskt. Men orkade man inte med en lektion på gymnasiet var det klart att man inte gick dit, i denna ålder har man trots allt rätt att bestämma själv.

Sedan kommer väl biten med att skolk inte varit direkt accepterat av mina föräldrar, men det har inte direkt varit något jag brytt mig om de relativt få gånger jag stannat hemma.

Vanligaste anledningarna var antingen att man inte orkade sitta och häcka en 2h håla för en 40min Fysik lektion, behövde åka hem o "dagen-innan-plugga" inför något större prov, var bakis eller, ja helt enkelt inte orkade.

Men för det mesta var jag "duktig" och närvarande på mina lektioner.

Får man fråga TS hur det gått med din inställning på högstade/gymnasie och ev. högskola?