Du är Karl XII

Det är den 25 November år 1700. Du har i egenskap av svensk kung besegrat ryssarna vid Narva fem dagar tidigare vad blir nästa steg?

Sett till att ha fått skottat runt tältet. Det hade tydligen snöat rätt friskt.

Jag hade först och främst avrättat alla de ryska krigsfångarna, för att förhindra att de tar till vapen igen. Det hade blivit en stor förlust i manskap för ryssen. Efter det hade jag nog anfallt Polen-Litauen, vilket också skedde historiskt sett.

/Teutonic Warrior

Jag hade avrättat de svenska soldaterna med för att förhindra en eventuell revolution......... Kanske även begått självmord för att förhindra strategiska misstag.......

Men allvarligt talat, tänker du inget eller gillar du att vara en internet-hårding? What goes around comes around, så det är bäst att inte handla överilat.

Jag försöker inte leka Internet-hårding; jag är faktiskt väldigt trevlig, även om det inte märks här. Jag har onekligen en del brutala sidor, men det är endast naturligt. I det här fallet skulle jag hellre avrätta fiender än att låta mina män möta dem igen i framtiden och sätta sina liv till. Enligt mig bör man i första hand ha sina egna i åtanke. Håller du inte med?

/Teutonic Warrior

Med facit i hand så hade man självklart agerat annorlunda och kanske sökt en gynsam fred med Ryssland. Men det är lätt att förstå den unge svenske kungen. Han hade snabbt slagit ut arvsfienden Danmark, och sedan totalt krossat och förudmjukat ryssen vid Narva. Den svenska krigsapparaten stod på sin topp, och aldrig hade läget varit så bra som nu att en gång för alla slå ut alla huvudfiender i ett stort krig och bekräfta Sveriges position som den starkaste nationen i Nordeuropa. Dock så länge Polen hotade i söder så var det riskfyllt att direkt marschera mot Moskva. Det var egentligen ett helt naturligt val att handskas med fienden en efter en. Med en lydkung i Warsawa, skulle det vara ypperligt att sedan samla alla krafter för att göra upp med ryssen.

Jo, jag skulle nog agerat precis som Karl XII gjorde.

Jag skulle bestämma mig för att skita i Norge, och framförallt inte sticka upp huvudet ur löpgravar.

Jag hade intagit Minsk och vitryssland för att ha något att demoralisera ryssen med och förhandla om. Sedan med fred med ryssen hade jag lovat tillbakadragande men istället rustat detta tillbakadragande till en kniptång runt polen samtidigt som förstärkningar kommer via danmark/tyskland. Jag hade kämpat sida vid sida med knektarna för att driva dem till storverk eftersom de har att välja mellan död och vinst vid denna galna manöver, det finns ingen annan utväg. Sedan vid fred med polen så hade jag söndrat och härskat och byggt starka handelsrelationer med polen som språngbräda mot de europeiska hoven och lämnat detta guldläge åt min efterträdare.

vad hade du gjort under de 18 år som sträcker sig där emellan?

Av trippelalliens medlemmar är ju Polen-Litauen kvar, så ett anfall dit är nästa steg, precis som skedde. Misstaget bestod ju att blanda sig i polsk inrikespolitik och ha krigsmål som var både onödiga och orealistiska. Jag skulle ha anfallit och ockuperat Kurland, och gått sen ner med armén en bit ner i Polen och verka jäkligt hotfull, men sedan slutit fred med Polen med det redan ockuperade Kurland som territorialvinst. August den starke skulle ha hållit sig jäkligt lugn efter den näsbrännan, i synnerhet om man hade masserat honom lite om att det farligaste hotet mot Polen geopolitiskt var det ryska, och att det kunde vara bra att ha goda relationer med Sverige, även om han nu hade tvingat oss att ge honom pisk den här gången.

Därefter skulle jag ha slutit fred med Ryssland och Danmark om status quo (möjligen försökt få Bornholm av danskarna) och sedan fortsatt pappas fredspolitik och utvecklat samhällslystem och riksorganisation, men hållit ett vakande öga på utvecklingen i det östra grannlandet. Direkt efter fredsslutet skulle jag vidare ha inlett ett systematiskt sökande efter en protetantisk prinsessa som var tillräckligt söt för att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med henne, och klargjort att ohederlig marknadsföring, både i form av beskrivningar och konterfej, skulle bestraffas strängt. (Karl XII var en utpräglad estet med lika utpräglad rättskänsla, och han blev extremt besviken när tänkbara drottningkandidater under perioden 1697-1699 uppvisades in personam och inte svarade mot marknadsföringen. Om en av dessa skriver han dystert i sin dagbok att hon i själva verket var "ful som fanen, och med en helvetes stor mun".)

Nu är jag ju inget uppslagsverk när det gäller Det stora nordiska kriget, men jag tycker att det är ett intressant ämne att läsa om, så jag har inte kunskaper nog att kommentera varenda besult kung Karl fattade. Men i stora drag:

Avsluta krigen med Polen och Danmark så snart som möjligt. Kanske göra som Teutonic föreslog tidigare och skjutit de ryska fångarna, som en ren maktdemonstration för att skrämma Polen och Danmark till fred om de inte tar sitt förnuft till fånga redan när ryktet om den magnifika segern når dem.

Därefter ta tag i Ryssland. Absolut inte lockas in i deras enorma inre. Inte låta mig utsättas för risken för den brända jordens taktik. Inget Poltava och Bender för mig inte. Jag skulle hålla mig i närheten av civilisationen och förstärkningar från Sverige och krossa varje armé ryssen skickar mot mig. De ska tvingas inse att det kostar för mycket att inte sluta fred.

Därefter skulle jag nöjd och belåten regera i Stockholm, skaffa barn med en trevlig adelsdam och förändra historien för evigt.

Karl gjorde det faktiskt. vitryssland var den största delen (och kanske den viktigaste)av Magnus Ducatus Lituaniae och hur kunde detta demoralisera ryssar?