Skaffa mig en Amstaff! Hjälp mig med råd.

Hej alla hundälskare där ute!

Nu behöver jag erat råd här i min situation.
Kan börja med att presentera mig själv. Jag är en tjej på snart 21 år, bor själv i en etta. Planerar på att börja plugga nu i vinter. Skulle vilja gå högskolan här i min stad. Jag som person tycker jag är en sportig tjej. Jag är ute och går väldigt mycket och gillar att röra på mig i överlag. Tycker om att jobba med en hund, agility och lydnad är jag intresserad utav. Särskilt agility! Dock mer som fritidsintresse än tävling, om ni förstår hur jag menar. Gillar även att ställa ut.

Jag är inne på tankarna att köpa en amstaff!

I min familj finns det redan två hundar sedan tidigare, små hundar. En av dem äger jag, har ägt den sedan jag var 9 år gammal. En liten toypudel, och han har varit min lilla ögonsten i väldigt många år nu, vi har kört rätt mycket agility och spenderat många timmar på kennelklubben.. Men åldern har nu börjat tagit ut sin rätt. Iofs så har han aldrig varit riktigt energisk. För att komma till ämnet. Som jag skrev så har jag ägt han sedan jag var 9 år gammal, då skaffade vi honom i familjen. Vem tror ni bestämde rasen? Mamma, för det är ju en sån gullig liten ras. Javisst är det de och självklart älskar man sina djur. Det gör man!

Men jag har nu på senare år (flyttade hemifrån för snart fyra år sedan (pudeln följde då inte med mig utan bodde kvar, för jag ville inte rycka med honom från hans hem). Iofs så var det då inte heller så aktuellt att ta hand om en hund, då jag pluggade och hade full fokus på gymnasiet. Sedan nu för någon månad sedan har jag flyttat till en ny stad, cirka en timmes bilfärd till min hemstad där jag bodde först innan jag flyttade och började gymnasiet.

I vilket fall som helst så har jag saknat mer och mer det här med hund. För mig är en hund det bästa sällskapet man kan ha! Ens bästa vän helt enkelt. Jag som person är väll inte direkt "festtypen". Klart jag kan gå ut en fredag, någon lördag i månaden men mer än så är det inte. Träffar kompisar som vilken ungdom som helst, men dock så är jag mycket hemma. (är för tillfället arbetslös, och har starka planer på att börja plugga i vinter) eller jobba. Får se hur det blir.

Hur som helst så har jag tänkt mer och mer på att skaffa en hund. Em amstaff har jag inriktat mig på och jag vet att jag kommer att klara det. Men största anledningen till varför jag skriver här är för att jag vill att ni ska ge er syn på saken. För min familj (min mormor bland annat) där min pudel för övrigt bor. Hon totalt HATAR ideen om att jag ska skaffa mig en mastaff. Så här låter det: "Men herregud, det förstår du väll att du inte kan skaffa en -sån där- du ser väll hur elaka dom ser ut, mördarhundar pitbull som man ser i tidningarna" "Nej, det där kan bara misslyckas"."Satsa istället på din utbildning än att skaffa dig en sån där hund... uscha" . Ja såna kommentarer får jag, lika från min morfar. Efter detta så har dom helt vägrat pratat om det. (Men det roliga är att hon aldrig skule säga så om jag till exempel tänkte köpa en papillon. det lovar jag er, eller ännu hellre en hund som hon tyckte om. då skulle hon aldrig säga allt det där)

Och jag blir så ledsen av att höra sånt här. Jag är en rätt bestämd person som vet hur jag vill ha det. och jag VET att jag vill ha en hund. Jag vill inte leva ett liv utan hundar, då vi har haft hundar i familjen i 20 år. Men samtidigt så vill jag att dom ska "stå bakom" mig bakom mitt beslut. Jag är seriös och jag skulle ta ett ansvar. Har tänkt en del på vart jag skulle ha hunden när jag jobbar/ pluggar och det finns ett hunddagis här och det måste väll kunna funka?? Varför inte lixom?

Min mormor tycker att jag ska vänta ett par år tills jag kommer på "bättre tankar". "det kanske är annorlunda då"
VAD är annorlunda skulle jag vilja fråga? Hela livet kommer man att jobba/studera eller vad man nu sysslar med. Man måste ju kunna kombinera detta på ett bra sätt.
Det tycker jag och jag vill verkligen satsa på det här.

Hur tycker ni att jag ska göra?
Kommer amstaffen passa mig? (jag vet, inte världens enklaste grej att svara på)

Men mina krav är absolut dessa:
- Den ska orka följa med mig när jag är ute i svängarna. Jag rör på mig en hel del, promenerar så fort jag får tid över ( 2 timmar per dag? ibland 3....) Låter kanske överdrivet, men att promenera är min grej! De hundar vi har nu orkar inte det på samma sätt, helt förståeligt... men bara grejen att cykla med hunden, gå en riktig långpromenad med hunden, ja sånt där, det lockar mig!
- kunna få åka till kennelklubben en kväll och träna. det är så otroligt kul! Älskar agility och träna inkallningar, ja se framsteg helt enkelt.
- ha en kamrat helt enkelt, ett riktigt intresse, det tycker jag hundägandet är.
- robust och glad, sammarbetsvillig hund och uthållig. kunna hålla igång när det behövs (inte behöva springa flera mil direkt, men iallafall gå ut och gå en hel del) men gärna också kunna koppla av i soffan med mig.. ja ni kanske förstår vad jag menar!! =)

Vad tycker ni att amstaffen passar för ägare?
tänka på innan man skaffar en amstaff just?


Tacksam för alla svar!!!
/Tjejen med stort frågetecken

Det som jag bör tillägga är att jag aldrig har uppfostrat en hund själv helt från grunden. Eftersom jag var så ung när vi inskaffade våra hundar så känner jag mig en smula osäker på den biten.

Har man tid med hund om man pluggar? Eller har du någonstans den kan vara och träffa folk? (missade om du skrev det)

Och sen är det såklart en Italiensk Vinthund du ska ha!

Känner igen det där med mammas åsikt, iofs tyckte inte hon jag skulle ha hund alls. Men när jag skaffade min amstaffkorsning (amstaff/staff.. inte så stor skillnad på raserna så..) så gick hon i princip i taket. Men det visste jag redan innan att hon skulle göra. Men sen va vi hemma 2 veckor över jul och då kröp det fram lite känslor skulle jag tro för sedan ändrades mitt situation och jag fick tyvärr bestämma mig för att omplacera honom för att han inte skulle behöva lida av att vara ensam. (tack den härliga regeln som säger att man måste ta jobb även om det blir pendlign 2 timmar enkel resa..) Ringde min mamma för att som jag sa "göra henne glad" men när jag sa jag skulle omplacera kröp det fram att han kunde ju få flytta dit.. Så nu bor han där och är mer familjemedlem än någon av våra tidigare hundar varit. Dom är älskvärda hundar, hur fula dom än må vara. Man måste bara lära känna dom. Så strunta i vad hon säger, är ändå DU som ska ha hunden. Inte hon.

Sen tror jag nog en amstaff skulle göra dig nöjd. Kan hålla igång till tusen när man väl vill de men även ha en riktig slö soffdag om man bestämmer sig för en sån dag också.
Enda är att jag kan ju tänka mig att det blir lite annorlunda att uppfostra en pudel och en amstaff. Aldrig haft pudel men hört att dom är väldigt klipska och lättlärda. En amstaff får du ha en väldigt bestämd uppfostran med. Inget mjäk. Dom har även en tendens att hålla sig längre i valptiden. Vilket kan bli ganska drygt faktiskt. Så skaffa INTE någon amstaff om du fort vill komma ifrån den "dryga" valptiden och vill ha något simpelt att uppfostra. Det är hårt jobb som gäller.

Det är ju som sagt ännu inte helt klart om jag ska studera, men med största sannolikhet ska jag det, och då tänker jag ha hunden på hunddagis! om det nu inte går och fixa på annat sätt, genom att kunna komma hem på någon rast. Bor nämligen centralt och högskolan ligger väldigt nära Men hunddagis tror jag dock blir det bästa lösningen isåfall.

Exakt! det är då verkligen sant... jag har ju en heeelt annan livsstil än min mormor! men jag blir endå lätt osäker när folk avråder en och blir nästan arga när jag berättare det här med hundinköp.

Ja det är sant, han är en lättlärd hund, men d o m i n a n t. och tyvärr ibland lite aggresiv. Ibland tar jag på mig skulden för att han är det, det får mig också att tänka på om jag verkligen klarar av att uppfostra en amstaff? Men samtidigt så tänker jag på det faktumet att det är svårt och kunna uppfostra en hund som jag bara träffar kanske en gång varannan vecka? Utan istället skulle jag vilja säga att det är min mormor och mamma som klenar bort våra hundar. När min mamma går ut med den andra handen så ligger hon tusen meter före, drar så hon håller på och kvävas, gapskäller åt andra hundar, men när jag går med henne, så gör hon inte ett ljud. och att dra skulle hon aldrig ens fundera på.

Så på något sätt tycker jag att jag tycker att jag kan uppfostra. Men det gäller ju att vara konsekvent, det är det aldrig pudeln till exempel får lära sig när djävulen jag kommer hem då och då och ställer regler också i andra sekunden så går min mormor och hämtar pudeln när han inte ens kommer på inkallning på kissrundan?? Jag tycker inte det funkar. Just därför så skulle jag på ett sätt tycka det vore riktigt kul och få stå för heeela uppfostran själv.

Förstår att man måste vara bestämd i uppfostran. Men hur är dom mer till sättet?

Har träffat två stycken amstaff och dom hundarna var då väldigt glada!!! riktigt energisk och full av liv.

Det här med lång valptid gör ingenting! så det är lugnt

Men en sak som jag tänkte på, i överlag.
För jag tänkte när jag väl får hem valpen, då hade jag självklart tänkt vara hemma med den första tiden, så jag tycker det vore lämpligt och skaffa den innan jag börjar och plugga så jag kan vara hemma med den iallafall en månad, eller så. den viktigaste tiden!
Hur gjorde du med din valp?

och kul att din mamma tillslut gav med sig! Det är inte lätt att erkänna att man har fel alltid=) Jag ska lyckas övertala min mormor jag också! I will!

Klarar du av kostnaden för hunddagis (några tusenlappar i månaden) om du ska plugga? Studielånet är väl ganska magert?

Dessutom är hunddagis hursomhelst ingen vidare bra lösning att bollas mellan för ett flockdjur som en hund faktiskt är. Enligt hundgurun Anders Hallgren och andra etologer bör man hellre avstå från hund än att sätta den på dagis. Många dagis tar för övrigt inte emot amstaff/pitbull och liknande raser/blandraser.

Man kan inte heller sätta en liten valp på ett dagis, de flesta hunddagis har (gudskelov) nedre åldersgräns.

Om du ändå skaffar hund så se till att du har både dagisplats och ekonomi klar innan du tar hem den. Ska du inte studera så ska du väl jobba - har du då råd med att inte jobba heltid? Orkar du åka med hunden till dagiset (som kanske inte alls ligger så nära), jobba och sen åka och hämta hunden igen för några timmar tillsammans innan det är läggdags. Många hundar är för övrigt ganska trötta efter en dag på dagis...

Uppriktigt sagt verkar det inte som om det är dags för dig att skaffa hund än på ett bra tag.

Ja dåså, då tycker jag du ska välja The Itallian Greyhound som jag sa

Om ekonomin, så är det ingen fara med för min del... Så pengar har jag, har aldrig levt riktigt studentliv och kommer nog aldrig behöva även om jag skulle börja plugga nu... så pengar är minsta problemet, tack och lov.
Har även egen bil, så det skulle inte vara någon fara och åka och hämta/lämna hunden, parkera hemma. och sedan gå de få minuterna till högskolan (om det nu blir så att jag kommer börja plugga där)

Men jag tänker först bestämma hur jag ska göra med pluggandet och även hur schemat ser ut, om det blir mycket studietid hemma m.m
Skaffar ju ingen hund innan det är klart.

och såklart jag inte ska sätta en liten valp på hunddagis! Utan jag planerar att vara med den under den första tiden. och det hunddagiset som ligger närmast mig (har kollat upp deras hemsida) har inga problem med amstaff...

Sett på deras hemsida att de har en pitbulltik där, har även mailat dom och frågat

Hur kommer det sig att du tycker det?
Hur är dom som ras?

Man ska väl egentligen lyssna på nära och kära men i hundköp tycker jag då att du ska strunta i andras åsiktar, iaf sånna åsikter som egentligen bara bottnar sig i att dom råkar ogilla just den rasen av någon anledning.
Du ska bara fokusera på vilken hund som skulle passa dig och vilken du "klarar av". Sen om dom inte gillar hunden kan dom iaf hålla god min, är man nära vän eller släkt med någon så gör man detta för dennes skull!

Hade en liten golvmopp själv förut, känner igen det där med dominant och lite halvt aggresiv, mer vresighet i hennes fall. Som om dom försöker väga upp sin litenhet med att iaf agera stor och tuff. Men om det nu är din mamma och mormor som har hand om den dagliga vårdnaden och du bara är där på besök ibland är det ju även dom som har hand om regler och uppfostran. Uppfostran är ju egentligen något man uppehåller varje dag, för resten av hundens liv.
Är ju egentligen bara du som vet om du klarar av att uppfostra den. Men lite grundläggande är väl att aldrig släppa på regler helt enkelt. Börja på en linje och sen håll dig på den. Börjar man säga en sak och kräva en annan mitt i allt blir det oftast en väldigt dålig hund. Som enligt min erfarenhet oftast gäller med dom små golvmopparna. Man tycker att bara för dom är så små och lätta att hålla i när dom drar tex lr bara plocka upp och gå iväg med när dom inte uppför sig så tror man inte deras dåliga uppförande är lika dåligt som när en större hund gör det. Allt handlar om din självdiciplin kanske man kan säga.

Min är sjukt överlycklig för det mesta! Lätt och glad att ha att göra med, han är inte det minsta dominant heller utan slänger sig ner för allt och alla. Men det är väl förmodligen för jag hela tiden har visat att både jag och alla andra är över honom. Aldrig låtit honom försöka kaxa mot varken hund eller andra djur. Däremot var han ganska trög att lära saker. Enda som gick som på räls att lära var väl stanna, varsegod och ensamhetsträning. Då var dom extremt lätta istället.
Och energi till tusen. Från dag1. När han var 4 månader fick jag ta en långsväng på runt 1½ timme där han fick springa av sig det värsta i skogen + några kortare promenader. Annars hade jag en vildbase hemma som rev hela lägenheten i sin iver att leka. Nu efter 1 års ålder är det 2 timmar fritt och några halvtimmessvängar som gäller för att hålla honom tillfredsställd. Men det är ju hans egna personlighet. Men i överlag verkar det som det som går igenom rasen är gladhet, människokärlek, energi och en enorm mängd tillgivenhet. Lätt för att råka bli en riktig enmanshund.

Jag gick hemma när jag skaffade honom, men dom ggr i början när jag var tvungen att åka iväg på något hade jag turen att min kompis hade hans kullsyster så han fick vara där och härja. Eller hos hennes granne där det bodde en stafftik som han avgudade. Började smått ensamträna efter bara någon vecka (gå ut i trappuppgången och sitta med brevinkastet öppet och tjuvlyssna). Men han va ju väldigt lätt på det hela och va faktiskt ensam 3 timmar ibland strax efter 4 månader. Inget att rekommendera men det funkade för honom när det var ett nödfall.
Men kan du inte plugga på distans? Är ju trots allt ganska många som gör det numera. Med bara någon speciell grejj man måste komma in för någon gång ibland.


Men i slutändan så är ju allt egentligen beroende på hur din hunds personlighet är utformad. Själv lyssnade jag inte så mycket på andra utan gick på det som funkade för honom. Fick tex väldigt mycket skit för att han fick va ensam ibland. Men han mådde inte dåligt av det och brydde sig inte direkt nämnvärt när jag kom hem igen förrän jag tog fram kopplet så ingen fara skedd där.

Dock kan det ju vara bra att du ser om du har iaf en eller två personer som kan ställa upp första tiden och ha han kortare stundar om det blir något. Se bara till så det blir samma hela tiden. För mycke nytt folk och nya ställen är bara onödigt för valpen.

Om hunddagis är bra för hunden eller inte beror ju mycket på vad för slags standard dagiset håller... precis som för barn.
Annars finns ju också dagmatte, men då får man vara noga med valet av person... En hund ska egentligen bara vara ensam högst fem timmar per dag, alltså på hela dagen... Inte fem timmar, komma hem o gå ut med och sen lämna i fem timmar till, utan fem timmar totalt.
Hundar är flockdjur.

Varför har du halkat in på amstaff? Tycker själv att det är fina hundar, men du bör ju kolla runt bland måånga raser först innan du bestämmer dig, du ska ju leva med hunden ett bra tag.
Google is your friend!

www.alltomhundar.com är också bra för hundägare och valpsjuka !

Jag vill inte låta som en negativ surtant här, men vad händer när du pluggat klart? Du lär plugga i kanske tre år och hunden lever i minst tio. Har du en klar plan efter studierna så du vet vad du ska jobba med, att du inte får för långa arbetsdagar eller måste resa i jobbet osv?

Jag har ingen erfarenhet av att äga en staffe, men majoriteten av dem jag träffat har varit trevliga och stabila vovvar. Däremot behöver de rätt mycket stimulans för att trivas och det ska man nog tänka på innan man skaffar en.