Citat:
Ursprungligen postat av Mayito
Men nu tänker du lite...märkligt.
Familjen där modern ingår känner Andrea - väl.
Och sedan vill jag se dig sköta en sådan här situation snyggare. Vi kan snacka mer efter det.
Jag tror att de flesta hade "skött den här situationen snyggare". Och eftersom du innan kommenterat att ingen vet hur det är förrän man är där så har jag som sagt erfarenhet ur As roll. Jag har familj och vänner som vart i papas sits och alla de har skött det mycket "snyggare". Inte fan har de hittat mig blodig i trappan efter att jag dängt saker i skallen, de har haft kollen på jag varit när jag varit dålig. Jag har aldrig blivit lämnad för att hitta hem själv när jag är dålig på stan...oavsett om jag skulle snavat eller bli puttad. Ingen jag har hört talas om har hamnat i paret Wahlgrens sits...så i mina ögon löser de flesta detta mycket snyggare. Och nej, jag tror inte bara det är för att Papa är kändis...en sån här grej hade hamnat i tidningen oavsett så allvarlig som den var.
Om du tycker att Papa Dees stil är okej, han låter tjejen ta allt ansvar för en sån här situation och tycker bara hon är jobbig och låter henne själv ta hand om allt inför en ridå...ja då hoppas jag att du aldrig kommer i närheten av någon som är sjuk! Det finns ingen mall, det vet jag, man kan bli reagera på många olika sätt, det vet jag med (kanske bättre än dig?) men inget av detta skulle ha hänt. Det är inte lite "olyckligt" att det blivit såhär, det är rent för jävligt!!
Det handlar inte om några mirakelkurer, det handlar om vanligt sunt förnuft. En panikångestattack är jävligt obehagligt, både för den i den och de utanför, det spelar ingen roll om det är första eller tusende gången, man kan inte lära sig, man kan inte göra likadant var gång, man vänjer sig inte även om man kanske kan lära sig symtomen när de är på gång eller något.
Sunt förnuft säger att du super dig inte full när din tjej mår dåligt och du tvingat med dig henne på en fest. Du låter inte en tjej som är psykiskt ostabil supa sig full. Du lämnar henne inte ensam. Du överger henne inte på gatan. Du låter inte henne dänga saker i huvudet. Du låter henne inte kunna komma ut i trappan. Du drar henne inte i håret. Eller tvärtom om det handlar om en man...tycker inte det är det minsta konstigt. Det gäller även med en frisk människa!!
Tycker att dina inlägg talar för en sorglig syn på dina medmänniskor. Jag kan bara gå till de runt mig och vilket stöd de är. Ingen av de är utbildade, ingen av de har erfarenhet av sånt här, men de följer vanligt sunt förnuft och en stor portion medkänsla och kärlek.
Tror dock att du är ute efter reaktionerna...