Berikare berikade barn.

Blev pornografin så bra som Leif Silbersky ville?

1968 | Den sexuella revolutionen


Få kommer ihåg det idag, men advokat Leif Silbersky var en tongivande kraft i den sexuella revolutionen. Under åren kring 1968 var Silbersky försvarare i ett trettiotal ganska godtyckliga åtal mot pornografiska tidskrifter. Och i Såra tukt och sedlighet: en debattbok om pornografin (Prisma/RFSU, 1969) kämpade Silbersky och medförfattaren Carlösten Nordmark för porrens frihet.

”På samma sätt som det är varje medborgares rätt att fritt berusa sig, om han bara har pengar till sprit, måste det vara hans och hennes rätt att fritt upphetsa sig med pornografi om han har pengar till inköp. Det är friheten det gäller. Släpp därför pornografin fri!”

Boken var ganska långtgående i sina förslag (”Inför bordeller”, ”Starta pornografisk teater med samlag på scenen”) men i grunden fick författarna som de ville. Porren släpptes fri och den blev bättre. Men blev människor lyckligare? Blev det som Silbersky tänkte sig?

För inte så länge sedan förnekades barnens sexualitet totalt. Det var händerna på täcket och usch och fy och skam. Men i efterdyningarna av den sexuella frigörelsen på 60-talet, på 70- och början av 80-talet, ansågs även barn kunna ha en sexualitet som skulle få uttryckas. Man ordnade separata kuddrum på dagis där barnen kunde få vara ifred och upptäcka varandra, och det kom till och med ut en bok som lärde föräldrar och dagispersonal hur man lär barn att onanera.

Många föräldrar vill inte begränsa sina barns sexualitet, men är kanske rädda för att vara för gränslösa.

Var går gränsen? Är det okej att bada med sitt barn? Sova naken med sitt barn? Låta det känna på ens könsorgan?

– Ja, säger tveklöst Katerina Janouch. Det finns egentligen bara en gräns och det är den vuxnes gräns. Om den vuxne känner sexuell lust eller tillfredsställelse av situationen är man farligt ute. Då bör man söka hjälp.

Hennes ambition är att både förskolepersonal och föräldrar bejakar barnens sexualitet för att barnen ska vara rustade för framtiden.

– Jag tror verkligen det. Tänk tvärtom. Tänk en tjej som vuxit upp i ett hem där onani och sexualitet varit tabu och skambelagt. Så blir tjejen femton, skäms för sin sexualitet och vet ingenting om den. Då är hon inte speciellt rustad för framtiden.

Inget förlag har till exempel velat ge ut hennes barnbok Snippor och Snoppar som trycktes upp i 270 exemplar i början av året med pengar från en fond inom RFSU. Berättelsen handlar om en förskola där det är helt okej att pilla på sin snopp och där barnen upptäcker att de ser olika ut när de ritar av varandra nakna. Bland annat är en pojke omskuren.

Radikalernas besvikelse härrör nog mest från att man med det nya samhället inte lyckades skapa någon ny människa med tycke för statssanktionerad och kravmärkt sex. För det var nämligen del av planen. Wilhelm Reich beskrev det elegant med ett flödesschema i Den sexuella revolutionen (Pan/ Norstedts, 1971; på tyska Die Sexualität im Kulturkampf, redan 1930). Han menade att mänsklighetens utveckling började i vegetativt liv, klassamhälle och sexuell förnekelse, för att gå mot fulländning i ”sexuell bejakelse som kärna i en livsbejakande kulturpolitik grundad på socialistisk planhushållning”. Man förstår besvikelsen. Men det var nog värre för dem som också köpte Reichs teori om orgonerna – det kosmiska energifält som han antog genererade orgasmer, men som han också tänkte att man kunde driva exempelvis rymdfarkoster med i det nya bättre samhället.

Reich, of Jewish descent and a communist, was living in Germany when Adolf Hitler came to power. He fled to Scandinavia in 1933 and subsequently to the United States in 1939

Reich agreed with Freud that sexual development was the origin of mental illness. They both believed that most psychological states were dictated by unconscious processes; that infant sexuality develops early but is repressed, and that this has important consequences for mental health. At that time a Marxist (see article Freudo-Marxism), Reich argued that the source of sexual repression was bourgeois morality and the socio-economic structures that produced it. As sexual repression was the cause of the neuroses, the best cure would be to have an active, guilt-free sex life.

He was also a controversial figure, who came to be viewed by the psychoanalytic establishment as having gone astray or as having succumbed to mental illness. His work on the link between human sexuality and neuroses emphasized “orgastic potency” as the foremost criterion for psycho-physical health. He said he had discovered a form of energy, which he called “orgone,” that permeated the atmosphere and all living matter, and he built “orgone accumulators,” which his patients sat inside to harness the energy for its reputed health benefits. It was this work, in particular, that cemented the rift between Reich and the psychoanalytic establishment

Under en heldag kommer Anna Kosztovics och Linda Leveau att lotsa oss genom frågor som har att göra med barns sexualitet. Syftet är att medvetandegöra egna förhållningssätt och värderingar till barns sexuella uttryck samt att öka kunskapen om barns sexualitet.

Vi kan tillsammans göra mycket för att barnen ska få en sund inställning till sitt eget kön, sin lust och sitt samspel med andra. Genom att bemöta barnen utan skuld, skam och gamla vanföreställningar hjälper vi dem i deras utveckling till hela individer där sexualiteten är en del.

Om vuxna förfasas och blir upprörda lär sig barnet att det här är något skamligt.
Allt är egentligen ganska logiskt men även den mest frigjorda förälder kan bli ställd när sexåringen kommer hem och frågar "När får man börja knulla?".

Enligt de intervjuer Anna Kosztovics har gjort anser 80 procent av personalen inom förskolan att det är okej med sexlekar mellan barnen. Men bara 30 procent tillåter det.
Att börja prata sex och samlevnad med barn är på ett sätt lättare än att göra det med tonåringar.
- Barn är lätta att prata med, de har inte hunnit bli hämmade och de har ett öppet förhållningssätt, det gäller bara att våga börja prata så upptäcker man hur roligt och enkelt det faktiskt är. Man får jättemycket förtroende om man vågar prata med barnen om det här, jag lovar!