Citat:
Ursprungligen postat av
Benefit
Men existerar någonting om det inte finns medvetande som kan betrakta det?
Kan man sträcka sig så långt att det måste finnas ett medvetande som är medvetet om sig självt (som människans) för att någonting ska finnas?
Allt annat känns bara som ett meningslöst studsande med molekyler som kanske inte ens existerar. Kanske ligger det som latent information som väntar på att värmas upp av medvetandets låga.
Jag syftar kanske nog mer på värde, att ett dött universum är lika lite värt som ingenting. Fast ändå lockas jag av tanken att Någontinget är beroende av medvetande.
Men nu svamlar jag. Det är nog mitt ego som talar. Isåfall är ju allt som hänt innan medvetandet föddes en efterkonstruktion och det känns ju orimligt. Fast medvetandet kanske är lika evigt som universums alla cykler? Medvetandet verkar ju trots allt uppkomma ur samma materia som jag beskriver som död. Medvetandet kanske ligger latent i allting, och behöver därmed bara låsas upp med rätt kod av molekyler. Men varför är det så?
Hahahaha, existensen känns så jävla orimlig. Skrattar åt det ibland

Läs mitt inlägg i denna tråd:
(FB) Svart o ingenting när man dör? En tankenöt. Inlägg #69
Ja det är nog något som leker med oss. Jag tror tyvärr att vi är tvungna att följa spelets regler.