Hög tid att acceptera 'ingenting'

Merparten av de teorier som har lagts fram om universums uppkomst och multiuniversa, oändligheten, och så vidare har förutsatt att det finns någonting ännu mer avancerat och avlägset som vi inte har upptäckt ännu, och använt det som grund för att basera vårt universum på.
Ofta leder sådana resonemang till att det blir fler frågor än svar.
Borde vi inte nöja oss med antagandet att det helt enkelt inte fanns någonting innan universums skapelse, och att själva skapelsen var helt spontan?

Resonemanget jag bygger detta på lyder som följer;
Det är svårt att acceptera ord och fraser som ingenting och grundlös konsekvens eftersom vi aldrig observerat dem (ingen har kunnat berätta om dem) i en värld där våra fysiska lagar förbjuder dem. Innan skapelsen existerade dock inte dessa fysiska lagar, och det fanns inga hinder för förhållandena.

Och vad är ingenting? Är det ett tomt rum ägd av riksbyggen? Stod tiden stilla och vart allt mörkt? Då var det ju något?


/ Pinnen

Du kan uppenbarligen inte heller föreställa dig ingenting, vilket är precis vad jag talade om i min post. Så jag förstår inte vad du vill belysa med inlägget?

Inget svårt att acceptera ingenting, det är ingenting helt enkelt.

Bara för att "hindren" (vilka är dessa hinder mer exakt egentligen?)
inte fanns före skapelsen
betyder det inte att ingenting fanns då.
Jag slår ju inte huvudet i väggen bara för att jag kan.
Engelskans "Might is right" är inte menat som ett argument,
mer som ett motargument.

Tillägg:
Och vad spelar det för roll om man kan föreställa sig det eller inte,
finns det inte om man inte kan föreställa sig det?
Då finns det ju, eftersom vi använder det som en ontologisk entitet
i den här diskussionen...

En void i hjärnan där man man kan analysera saker (upphov tankar)

Ja, jättelätt att säga att ingenting är ingenting. Men vad är ingenting, är det mörkt och tyst. Mörker är ju avsaknad av ljus men finns mörkret ens. Det förekommer inga ljud, med avsaknad av ljud så är det helt tyst, existerar tyst? Med mera, och jag har svårt att föreställa mig det där.

Du får gärna förklara om du kan?

Icke-varande?
http://www.the-philosopher.co.uk/alice.htm
http://blog.lib.umn.edu/coxxx063/deception/024581.html

Förstår överhuvudtaget inte relevansen i första delen av ditt inlägg, vill du att jag ska svara på det får du omformulera dig.

Ska nu försöka att ge dig svar på andra delen, som var mer lättolkad.
Du misstolkar vad jag skrev. Bara för att man inte kan föreställa sig något betyder det inte att det inte finns. Däremot är det ett faktum att man inte kan föreställa sig någonting ingen någonsin har observerat (det finns ju ingenting att se). Den sista meningen i ditt inlägg var väldigt dum och inkonsekvent, exempel:
Ateist - Gud funns inte
Troende - Jo, eftersom han är med i den här diskussionen finns han visst!

Människor kan inte föreställa sig ingenting, alla våra tankar riktas alltid mot något. För oss gäller intet är inte men redan vid är har vi pådyvlat intet existens.

Du ger inget bra svar på något av det jag sa. Vad spelar det för roll huruvida någon inte kan föreställa sig ingenting, vad har det med saken att göra överhuvudtaget? Sen kan man visst föreställa sig saker som man inte observerat, så det är inget argument alls. Jag har flera gånger haft totalt abstrakta drömmar, där inga intryck alls kan sättas ihop till något jag någonsin upplevt i verkligheten. Och du kan ju föreställa dig bristen på något, till exempel om någon stjäl en sak ifrån ditt hus och då går in dit och ser att det fattas därifrån. Du "ser" att det inte är där, någonting är inte där. Ingenting existerar definitivt som en ontologisk entitet, det är inget dumt med det alls. Vi kan tänka på ingenting, därför finns det som ontologiskt objekt. Precis som framtiden, den kan man inte ta på eller observera på något sätt, ändå finns den, och vi kan definitivt tänka på den. För precis som Nicanor skriver här, man kan inte tänka på något utan att ha något att tänka på, därför är ingenting något, eftersom man kan tänka på ingenting.

ingenting är ingenting.