Citat:
Ursprungligen postat av StuG
Intressant och välformulerad trådstart katarsis! De springande punkten är sammablandningen av "lika värda" och "likadana". En del av förklaringen till feministernas kritik att kvinnor väljer "fel" är vårt samhälles Offerkultur. Offrigast vinner. Kvinnor är per definition offer och därför blir traditionellt kvinnligt Offrigt och fel. Och egna val är det ju som bekant inte vara - utan det är sociala konstruktioner som gör att de väljer x. Då kan man fråga sig hur feministen, som rimligen vistas i samma samhälle och utsätts för samma konstruktioner kan vara upplyst och se igenom dimman som en sorts genusideologisk übermensch? Är det bara feminister som kan göra egna val?
Jag är helt enig med dig.
Samtidigt verkar det finnas ett enormt motstånd emot att erkänna såna simpla och lättkontrollerade fakta som att det är män som dominerat politiskt, kulturellt, ekonomiskt, juridiskt osv.
Av flera anledningar.
Män har väl tyckt att det har varit viktigare att utbilda sig och arbeta med sina upptäckter än att ta hand om barnen, medan kvinnor av både tradition och vilja tagit hand om de små.
I alla tider har kvinnor som verkligen varit intresserade kunnat slå sig fram. Eller slå och slå... de har haft fäder och makar och bröder som älskat dom och stöttat dom.
Fler män än kvinnor är genier, men den andelen av befolkningen är så pass liten att den knappast spelar roll när man ser på helheten.
Kvinnor har inte haft samma möjligheter som män vad gäller utbildning och yrke, men jag tvivlar även starkt på att de gjort samma prioriteringar som män - vi är olika.
De olikheterna drar män gärna fram i debatter med kvinnor; alla stora uppfinnare/politiker osv har varit män (vilket nu inte heller är sant) med undermeningen att män är bättre än kvinnor. Smartare, liksom.
Att vissa män hyser ett kvinnoförakt är ingen nyhet, men jag har svårt att förstå kvinnornas försvar.
Om någon anser att jag är korkad för att jag valde att vara hemma med mina barn när dom var små, så tycker jag att det är den som säger det som är korkad, som inte fattat vad livet går ut på och inte har någon som helst aning om instinkter, naturlighet och biologiska kön - de är offer för feministernas argumentation och inser det inte ens själva (inlägget före mitt här, är ett lysande exempel på en man som anammat rabiatfeministernas kvinnosyn).
Som kvinna kan jag anse att min roll som mamma är den viktigaste - och bli fel i feminsternas och kvinnoföraktarnas ögon.
Eller så kan jag viga mitt liv åt karriären - och bli fel i hela samhällets ögon, för vilken mor sätter sitt arbete före barnen?