Citat:
Ursprungligen postat av Äminäm
Lånar tråden lite då det har att göra med SMS
SMS:ade lite med killen jag träffar sedan en tid tillbaka, långdistans dock. Vet inte riktigt "vad" vi är för tillfället men vi beter oss som ett par när vi väl träffas.
Efter lite skämtande frågar jag om jag kan få några bilder (på honom alltså)... vet att han har massor på sin mobil. Han frågar vilka typer av bilder jag vill ha samt om han kan få några på mig. Jag svarar något i stil med "Jaha vad kul man får välja, då vill jag ha spännarbilder =P...spelar ingen större roll, du är alltid fin." Sedan skrev jag att jag nog kunde gräva fram några bilder till honom.
Men sedan blev det tyst, han svarade aldrig. Nu har det gått nästan 2 veckor. Vad fan hände, sa jag något fel eller? Har nämligen märkt att vi tänker ganska olika ibland.
Efter 4,5 dagar funderade jag på att MMS:a en bil på mig med någon rolig text. Ångrade mig i sista stund. Jag känner att det är hans tur att ta kontakt med mig, men det verkar inte hända...och jag vill ju ha dom där bilderna haha. Är det dumt att SMS:a "Var är mina bilder?" vad ska jag säga? Blir tokig på honom ibland.
Personligen hade jag nog blivit lite sned på en tjej som hade en ytlig framtoning som du sa där "Då vill jag ha spännarbilder", men sen tog du tillbaka det men underliggande ville du ju klart ha sexiga spännarbilder och det fatta han. Vilket fick han att börja tänka lite vad du vill, vad du tycker, om han inte var tränad, vad hade du tyckt då. Många tjejer tror bara killar köper allt dösnack om ens kropp och längd osv. Men är man av den lite känsligare och smartare kalibern så ligger man steget före att rätt vad det är så fylls din mobil med nån ny snygging som spänner sig. För tjejer som är ytliga, upphör inte att vara det för att dom träffar en, hans yta kommer säkerligen rinna av med tiden, han kanske känner att han inte orkar med en tjej som sätter press på hans utsida.
Detta är min tolkning för så hade jag kunnat tolka det och blivit trött, många hade tagit det som en komplimang. Men jag hade ifrågasatt, "vad är en komplimang?". Hur länge gäller den, hade hon fortfarande velat ha bilder på mig om jag väde 140 kg, om jag inte hade musklerna jag har osv. Alltså som sagt, ju mindre naiv man är och ju smartare ju längre tänker man och blir inte så smickrad av dessa ytliga komplimanger.
Jag har personligen riktigt svårt för komplimanger, även om dom på ett sätt gynnar mig. Men jag kan inte relatera till något som är så föränderligt som komplimanger om ens yttre. Inte ens komplimanger om egenskaper och färdigheter gäller mer än för stunden. Hur ska man relatera till att man är en duktig musiker t.ex, efter 5 år borta från pianot/gitarren så kan du knappt spela längre. Detta är en anledning varför människor blir så deppiga när dom blir gamla, den gamla boxaren försöker fortfarande skuggboxas i luften så fort nån ser honom för det är den bild han givits av sin omgivning, men är det hela sanningen? Jag tycker inte det, allt förändras och det värsta man kan göra är att låta någon forma en efter det dom tycker. Det blir ens bur och man får en bojja fäst vid sina fötter. Gamla sportare osv som haft så mycket press på sig att ha varit dom största, ta Muhammad Ali som exempel, han hade fått stryk idag av en 12 åring. Ändå är han den största och jag lovar att han har ett helvete att relatera till sig själv idag när han ser sitt livsverke är borta.
Det gäller att inse att man kan vara allt, och förlora allt, men det spelar ingen roll, för du är alltid du. Du kan alltid plocka fram allting, men det är viktigt att inte identifiera sig med yttre saker, och färdigheter man lärt sig för allt försvinner en vacker dag. Du har bara din personliget och ditt hjärta, så se till att ha det på rätt plats och forma det vackert.
Så mitt råd till dig är att tänka på varför du säger saker som du säger, varför ger du komplimanger. Fråga även dig själv om dom hade gällt personen om allting förändrades. Jag är själv många ggr ledsen att jag inte kan suga upp komplimanger, men det går fan inte, för jag kan hamna i vilken skit som helst, vem kan jag då lita på? Förmodligen inte en jävel, man har bara sig själv för människor är egoistiska svin, nåt sånt.
Pessimistisk och negativt, visst, men det är min syn på det och jag jobbar på det men jag kommer ingen vart.