Ensam vs Tillsammans

Problematiken uppstår alltså när allt fokus hamnar på förhållandet för tidigt i relationen. Det blir som en ond cirkel där ens liv svänger i symbios med att förhållandet svänger. Går det dåligt i förhållandet har man inget annat att fokusera på, och där av blir man olycklig även som person. På så sätt försvinner man bort som en egen person och blir ett med förhållandet. Hemligheten är att ha ett eget liv hur tight man än är med sin flickvän. Ha egna mål osv. För många är det svårt, och oftast är det killar som har svårast för det. Kanske för att många killar stimuleras som mest av att vara fri. Den bästa boosten för ens självförtroende får man när man är fri och jagar flickor. Man mår bäst av bra sex, något som sorgligt nog är rätt ovanligt efter ett par år med samma flicka. Killen är den som blir mest lidande. Tjejen prioriterar annat och har lättare för att leva i ett förhållande eftersom söta tjejer alltid får uppmärksamhet och kan boosta sin självkänsla.

Jag förstår inte alls vad ni menar.
Det känns ju som att just de förhållanden ni har haft har varit dåliga, inte att förhållanden i sig är kass.

Jag känner inte igen något av det ni beskriver från mitt förhållande som varade i nästan 8 år. Jag lät inte det hindra eller hämma mig i något. Vare sig i studier eller yrkesliv. Jag jobbade till och med utomlands i ett år (visst, var hemma varje helg och typ var tredje vecka, men ändå).
Det gäller väl att se till att utvecklas som individer också. Visst, hade tjejen inte velat att jag jobbade utomlands så hade jag inte gjort det, men hon var så pass vettig att hon insåg att jag hittat mitt drömjobb och att det var en jättechans för mig. Allt handlar ju om att man ska vara ihop med någon man verkligen trivs med. Nu sket sig iofs det förhållandet, men det var av andra anledningar för utrymme hade vi båda gott om.

Jag tror att det är oerhört viktigt att inte växa ihop alltför mycket. Att bara vara beroende av varandras kärlek - inte av pengar eller något annat.

"Vidare så har sexlivet stor betydelse. Bra sex gör att man mår bra, dålig sex gör att man springer runt och saknar något hela tiden"
Detta skriver jag dock under på helhjärtat. Inget eller dåligt sexliv = inget förhållande. Det betyder mycket mer än man tror i början av ett förhållande. Det ger samhörighet, en djupare koppling till varandra, bekräftelse osv.
Jag håller inte med om att sexlivet automatiskt blir dåligt, man kan utveckla och variera i princip i oändlighet, men när lusten till sex tar slut hos den ena så tar också förhållandet oftast slut. Tråkigt men sant.

Fördel med att vara ensam är att man lättare kan hitta sig själv och slappna av mer. Man kan göra det man vill och man kan ha hur mycket kul som helst utan att någon gnäller på en.

Och på vilket sätt skulle allt detta inte kunna göras samtidigt som man har ett förhållande? Du jämför med dåliga förhållanden, inte med de bra.

Fördel med att vara ensam är att man lättare kan hitta sig själv och slappna av mer. Man kan göra det man vill och man kan ha hur mycket kul som helst utan att någon gnäller på en.

Det kan jag med, fast vi varit ihop i 10 år!
Man kan få både tryggheten, spänningen och den frihet man behöver om man bara anstränger sig lite.

Så vad skulle du göra om din partner en dag kom hem och sa att det var slut och känslorna är borta!?

1-Lägga dig på kakelgolvet i dushen och gråta?
2-Rycka på axeln och fundera på vad du skall laga till middag nu när du är själv?
3-Bli vansinnig, skrika och bli våldsam?

En person som är trygg i sig själv gör nog nummer två... Eller?

Så vad skulle du göra om din partner en dag kom hem och sa att det var slut och känslorna är borta!?

1-Lägga dig på kakelgolvet i dushen och gråta?
2-Rycka på axeln och fundera på vad du skall laga till middag nu när du är själv?
3-Bli vansinnig, skrika och bli våldsam?

En person som är trygg i sig själv gör nog nummer två... Eller?