2008-09-02, 14:50
#25
Jag tror att den enda vägen att gå för att förklara fenomenet "snygg" är via fenomenologin. Genom att bara beskriva det sinnestillstånd som den vackra formen försätter oss i, kan vi kanske komma närmare att också förklara vari det består. Ett klassiskt Husserlianskt sätt att närma sig ämnet, som Yidaki så mästerligt redan varit inne på!'
Det finns dock ett par problem med att försöka beskriva den här känslan... nämligen just att det är en känsla! Det är något oförnuftigt. Man kan till och med säga att det är något förnuftsstridigt, som tävlar med förnuftet om kontrollen över vår inre värld. Om orden är förnuftets viktigaste redskap för att fungera, så måste frågan bli om det finns några ord som direkt kan överlappa, in i emotionernas fält och beskriva dem på ett sätt som vårt förnuft kan förstå.
När förmedlar orden en förståelse som överskrider klyftan mellan det förnuftiga och det oförnuftiga? Hur ser syntesen däremellan ut? Jag vågar påstå, att det enda sättet som vi kan begripliggöra kvinnans utsökta skönhet, är genom poesi.
I poesin avbildar nämligen inte ordet just vad det betyder i dagligt språk, utan hela språket blir lekfullt, metaforiskt och talar till oss i bilder istället för i meningar. Det är först i dessa bilder som vi kan "se", eller "åskåda" den totalitet som är kärleken, eller lusten. Därför kan ingen facklitteratur om känslolivet någonsin ge oss samma förståelse för ämnet kärlek som vi kan få genom att läsa Shakespeare.
Det finns dock ett par problem med att försöka beskriva den här känslan... nämligen just att det är en känsla! Det är något oförnuftigt. Man kan till och med säga att det är något förnuftsstridigt, som tävlar med förnuftet om kontrollen över vår inre värld. Om orden är förnuftets viktigaste redskap för att fungera, så måste frågan bli om det finns några ord som direkt kan överlappa, in i emotionernas fält och beskriva dem på ett sätt som vårt förnuft kan förstå.
När förmedlar orden en förståelse som överskrider klyftan mellan det förnuftiga och det oförnuftiga? Hur ser syntesen däremellan ut? Jag vågar påstå, att det enda sättet som vi kan begripliggöra kvinnans utsökta skönhet, är genom poesi.
I poesin avbildar nämligen inte ordet just vad det betyder i dagligt språk, utan hela språket blir lekfullt, metaforiskt och talar till oss i bilder istället för i meningar. Det är först i dessa bilder som vi kan "se", eller "åskåda" den totalitet som är kärleken, eller lusten. Därför kan ingen facklitteratur om känslolivet någonsin ge oss samma förståelse för ämnet kärlek som vi kan få genom att läsa Shakespeare.