2008-08-29, 22:48
#1
Kön: Man
Längd: 178 cm
Vikt: ca 70 kg
Dosering: ca 240 mg
Tidigare drogruserfarenheter: Alkohol, nikotin, cannabis, MDMA, amfetamin, bensodiazepiner, LSD, psilocybinsvampar samt ett par RC:s.
Förberedelserna
I kombination av att det hittills inte f funnits någon renodlad kodeinrapport på flashback, att jag tycker om att skriva och berätta om mina drogupplevelser, samt att jag inom en snar framtid kommer att få mitt första rus från en tyngre opioid och därigenom troligtvis tappa intresset successivt för lättare opioider - har jag valt att sammanfatta min senaste kodeinsession och tankarna kring den och drogen i sig, i form av en liten text.
Tidigare har jag inte hyst speciellt stor respekt för droger och det har också fått sina konsekvenser, men när jag bestämde mig för att testa på opioider kände jag för att placera intagen efter ett regelbundet schema, med den ökända beroendepotentialen i beaktning. Jag var fullt beredd på att jag med största sannolikhet skulle vilja ta denna typ av droger igen, så jag valde att döpa om söndag till opioiddag, för att följa i min ärkefiende nummer etts spår.
Nåväl, efter en hård arbetsvecka och den första vita fredag-lördan på cirka ett halvår, undantaget cigaretter, så var det på söndagen dags att besöka kodeinvärlden för fjärde veckan i på följd. Jag plockade således fram en tekopp, en sked, ett ark hushållspapper, en kanna saft, samt min magiska lilla låda, som jag ända sedan jag började knarka har försökt att alltid ha någonting kul i. Lådan har ett svänglock ovanpå och därunder ett par fack, men det går även att lyfta i träbiten som avskiljer de två facken och dess botten, för att finna ett hemligt förvaringsuttrymme längst ner i lådan. Jag visste väl att högstadieslöjden skulle komma till användning till sist...
Hur som helst; jag plockade fram en karta perduretas codeina och pressade sedan ut och ner sex stycken femtio milligrams-piller i muggen Därefter påbörjade jag grovjobbet med att krossa pillren till någorlunda pulveriserad form. I brist på mortel så tager man ju som bekant vad man haver, dock ledde det denna gång till att jag spillde några milligram och därför fyllde på med femtio till. När jag var klar med mosandet rev jag fram åtta pappersbitar och hällde ut kodeinpulvret i jämna högar på bitarna, vartefter jag rullade ihop paketen till bomber.
Väl här var jag vid det jag framme vid den fas som jag hatar med både tjack, MDMA och kodein - att svälja de äckliga bomberna. Det går visserligen lättare med rizzla, så det är någonting att komma ihåg vid besöken hos tobakshandlaren, trots att jag inte röker cannabis längre. Jag brukar hälla i mig en klunk saft och placera bomben långt fram på tungan, för att få en mer eller mindre automatisk, psykisk sväljeffekt när man svingar huvudet bakåt. Man ska emellertid inte klaga alltför mycket; utan droger krävs det bra mycket mer prestation för en skön känsla än att tvinga ner ett gäng papperbitar i magsäcken!
Ruset
Efter ett par cigg och en halvtimmes slösurfande slår ruset på ganska plötsligt faktiskt. Jag känner hur mina ögonlock blir tunga och en mycket speciell typ av värme sprider sig från topp till tå. En lättnad och befrielse infinner sig likaså i kroppen, men framför allt i sinnet. Själva värmen är inte helt olik den jag brukar uppleva av alkohol, men till skillnad från den känsla jag får av spriten och alla andra mind altering-droger jag testat tidigare, känns denna inte som en förgiftning, utan äkta och framför allt ren, som jag endast kan relatera till den jag får av mättnad, orgasm och efter ett träningspass. Istället för smutsig, så känner jag mig frisk och fri, så man kan uttrycka det som att detta är min första rena drogupplevelse.
För ett par år sedan sökte jag mig aldrig till drogers effekter för verklighetsflykt, utan på grund av en längtan till. Det senaste året har jag emellertid genomlidit en ganska svår depression med bland annat ett självmordsförsök och en antidepressiv behandling inblandad. Även mitt val och mitt behov av droger har parallellt förändrats, och numera handlar inte dessa söndagssessioner enbart om en saknad av, utan även längtan bort från den kalla vardagen, även om livet har sina goda stunder även i nyktert tillstånd. Kodeinpåverkan för mig är som att ledas in i en värld som är mycket vänligare än den ordinära, nyktra verkligheten, för en stund.
Jag har läst att opioiders effekter upplevs och uppfattas väldigt olika från person till person; en del blir aktiva och sociala medan andra blir passiva och inåtvända. Jag kan omöjligt säga om skillnaderna existerar i praktiken, eftersom jag inte känner någon annan som tar opioider, samt eftersom jag själv bara ser ena sidan. Mitt självförtroende ökar, så till den grad att jag utan problem skulle kunna spela piano, sjunga eller hålla tal inför en världspublik utan nervösa skavanker, samtidigt som det inte är av den minsta prioritet. När jag är kodad brukar jag tappa intresset för det mesta, utom att luta mig bakåt alternativt lägga mig under täcket, drömma, nodda och lyssna på musik. Det mest aktiva jag gör är att se på musikvideor. Så även denna eftermiddag.
I nyktert och under påverkan av alkohol eller centralstimulantia föredrar jag att lyssna till elektronisk musik, men en söndag som denna är det andra genrer som spelas i högtalarna. I playlisten ligger mer allvarliga och melankoliska artister, så som Keane, Coldplay, Kent och naturligtvis världens bästa band genom tiderna, alla kategorier; Pink Floyd. Jag kommer att tänka på deras filmatisering av The Wall, tankar hem den och drömmer mig in i såväl musik och handling under en dryg timme. Kanske är jag dum, eller så är filmens och albumets budskap i sin helhet för djupt för att någon ska kunna koppla det. Det var längesen jag såg rullen och filosoferade över dess mening, men jag antar att de i det stora hela vill skillra dåtidens och till stor del även nutidens bittra världsordning. Faktum kvarstår dock att de många gånger visar två sidor av olika saker. Till exempel hur naturens skönhet förstörs av krig, barns kreativa sidor blir hånade av auktoritet och utbildning. Det senare förhåller sig nog bättre i dåtiden, medan det förstnämnda går till större överdrift än någonsin numera. Kampen mellan öst och väst går vidare, till ingen nytta. Nu flummade jag iväg lite, men det är lite så här tankarna kan flyta iväg för mig under kodeinets påverkan...
De negativa effekterna av kodein är minimala i min mening, så länger jag använder det på den här nivån. Det enda jag kan säga som kan vara störande är att matlusten försvinner totalt i början av ruset, så middagen får jag skjuta på, samt att sexlusten är som bortblåst, även om man vill kunna tillfredställa sig sexuellt. Cigg blir dock väldigt goda att röka och det blir många denna söndag. Cigg är för övrigt ganska likt ett opioidrus, med den skillnaden att det senare håller i sig i timmar för sekunder; det är helt enkelt en längre paus från livets bekymmer.
Avtändning
Jag har svårt att säga när ruset avtar. Jag tycker att det bara blir starkare och starkare och att man flyter djupare och djupare in i drömvärlden. När jag går och lägger mig, sex-sju timmar efter intag, är jag fortfarande påverkad. Dagen-efter-effekter existerar inte över huvud taget. Den påtagliga tomhet man känner efter till exempel MDMA, som också är som en slags paus för mig, även om de euforiska effekterna är den största anledningen till att jag tar det - gör sig inte påminda på samma sätt. Visst är det trist när det goda tar slut och måndagen kallar, men det är bara psykiskt och inte fysiskt, samtidigt som man vet att hur länge man håller på med det här så kommer ruset vara detsamma, söndag efter söndag, bara man håller sig till uppehållen.
Sammanfattning
Om jag ska summera ruset så är det helt enkelt en passage till en trevligare värld, en paus och en mycket ren drogupplevelse, som gör att jag ganska snabbt finner avsmak för de flesta andra droger. Att baksidorna knappt existerar och att man kan ta det varje vecka utan att förstöra ruset dessutom, gör att jag har en ny nummer två på listan över favorit-mind altering-drugs. Framtiden får utvisa om tyngre varianter av opioider erbjuder starkare eufori än MDMA, eller om den molekylen förblir ohotad etta...
Längd: 178 cm
Vikt: ca 70 kg
Dosering: ca 240 mg
Tidigare drogruserfarenheter: Alkohol, nikotin, cannabis, MDMA, amfetamin, bensodiazepiner, LSD, psilocybinsvampar samt ett par RC:s.
Förberedelserna
I kombination av att det hittills inte f funnits någon renodlad kodeinrapport på flashback, att jag tycker om att skriva och berätta om mina drogupplevelser, samt att jag inom en snar framtid kommer att få mitt första rus från en tyngre opioid och därigenom troligtvis tappa intresset successivt för lättare opioider - har jag valt att sammanfatta min senaste kodeinsession och tankarna kring den och drogen i sig, i form av en liten text.
Tidigare har jag inte hyst speciellt stor respekt för droger och det har också fått sina konsekvenser, men när jag bestämde mig för att testa på opioider kände jag för att placera intagen efter ett regelbundet schema, med den ökända beroendepotentialen i beaktning. Jag var fullt beredd på att jag med största sannolikhet skulle vilja ta denna typ av droger igen, så jag valde att döpa om söndag till opioiddag, för att följa i min ärkefiende nummer etts spår.
Nåväl, efter en hård arbetsvecka och den första vita fredag-lördan på cirka ett halvår, undantaget cigaretter, så var det på söndagen dags att besöka kodeinvärlden för fjärde veckan i på följd. Jag plockade således fram en tekopp, en sked, ett ark hushållspapper, en kanna saft, samt min magiska lilla låda, som jag ända sedan jag började knarka har försökt att alltid ha någonting kul i. Lådan har ett svänglock ovanpå och därunder ett par fack, men det går även att lyfta i träbiten som avskiljer de två facken och dess botten, för att finna ett hemligt förvaringsuttrymme längst ner i lådan. Jag visste väl att högstadieslöjden skulle komma till användning till sist...
Hur som helst; jag plockade fram en karta perduretas codeina och pressade sedan ut och ner sex stycken femtio milligrams-piller i muggen Därefter påbörjade jag grovjobbet med att krossa pillren till någorlunda pulveriserad form. I brist på mortel så tager man ju som bekant vad man haver, dock ledde det denna gång till att jag spillde några milligram och därför fyllde på med femtio till. När jag var klar med mosandet rev jag fram åtta pappersbitar och hällde ut kodeinpulvret i jämna högar på bitarna, vartefter jag rullade ihop paketen till bomber.
Väl här var jag vid det jag framme vid den fas som jag hatar med både tjack, MDMA och kodein - att svälja de äckliga bomberna. Det går visserligen lättare med rizzla, så det är någonting att komma ihåg vid besöken hos tobakshandlaren, trots att jag inte röker cannabis längre. Jag brukar hälla i mig en klunk saft och placera bomben långt fram på tungan, för att få en mer eller mindre automatisk, psykisk sväljeffekt när man svingar huvudet bakåt. Man ska emellertid inte klaga alltför mycket; utan droger krävs det bra mycket mer prestation för en skön känsla än att tvinga ner ett gäng papperbitar i magsäcken!
Ruset
Efter ett par cigg och en halvtimmes slösurfande slår ruset på ganska plötsligt faktiskt. Jag känner hur mina ögonlock blir tunga och en mycket speciell typ av värme sprider sig från topp till tå. En lättnad och befrielse infinner sig likaså i kroppen, men framför allt i sinnet. Själva värmen är inte helt olik den jag brukar uppleva av alkohol, men till skillnad från den känsla jag får av spriten och alla andra mind altering-droger jag testat tidigare, känns denna inte som en förgiftning, utan äkta och framför allt ren, som jag endast kan relatera till den jag får av mättnad, orgasm och efter ett träningspass. Istället för smutsig, så känner jag mig frisk och fri, så man kan uttrycka det som att detta är min första rena drogupplevelse.
För ett par år sedan sökte jag mig aldrig till drogers effekter för verklighetsflykt, utan på grund av en längtan till. Det senaste året har jag emellertid genomlidit en ganska svår depression med bland annat ett självmordsförsök och en antidepressiv behandling inblandad. Även mitt val och mitt behov av droger har parallellt förändrats, och numera handlar inte dessa söndagssessioner enbart om en saknad av, utan även längtan bort från den kalla vardagen, även om livet har sina goda stunder även i nyktert tillstånd. Kodeinpåverkan för mig är som att ledas in i en värld som är mycket vänligare än den ordinära, nyktra verkligheten, för en stund.
Jag har läst att opioiders effekter upplevs och uppfattas väldigt olika från person till person; en del blir aktiva och sociala medan andra blir passiva och inåtvända. Jag kan omöjligt säga om skillnaderna existerar i praktiken, eftersom jag inte känner någon annan som tar opioider, samt eftersom jag själv bara ser ena sidan. Mitt självförtroende ökar, så till den grad att jag utan problem skulle kunna spela piano, sjunga eller hålla tal inför en världspublik utan nervösa skavanker, samtidigt som det inte är av den minsta prioritet. När jag är kodad brukar jag tappa intresset för det mesta, utom att luta mig bakåt alternativt lägga mig under täcket, drömma, nodda och lyssna på musik. Det mest aktiva jag gör är att se på musikvideor. Så även denna eftermiddag.
I nyktert och under påverkan av alkohol eller centralstimulantia föredrar jag att lyssna till elektronisk musik, men en söndag som denna är det andra genrer som spelas i högtalarna. I playlisten ligger mer allvarliga och melankoliska artister, så som Keane, Coldplay, Kent och naturligtvis världens bästa band genom tiderna, alla kategorier; Pink Floyd. Jag kommer att tänka på deras filmatisering av The Wall, tankar hem den och drömmer mig in i såväl musik och handling under en dryg timme. Kanske är jag dum, eller så är filmens och albumets budskap i sin helhet för djupt för att någon ska kunna koppla det. Det var längesen jag såg rullen och filosoferade över dess mening, men jag antar att de i det stora hela vill skillra dåtidens och till stor del även nutidens bittra världsordning. Faktum kvarstår dock att de många gånger visar två sidor av olika saker. Till exempel hur naturens skönhet förstörs av krig, barns kreativa sidor blir hånade av auktoritet och utbildning. Det senare förhåller sig nog bättre i dåtiden, medan det förstnämnda går till större överdrift än någonsin numera. Kampen mellan öst och väst går vidare, till ingen nytta. Nu flummade jag iväg lite, men det är lite så här tankarna kan flyta iväg för mig under kodeinets påverkan...
De negativa effekterna av kodein är minimala i min mening, så länger jag använder det på den här nivån. Det enda jag kan säga som kan vara störande är att matlusten försvinner totalt i början av ruset, så middagen får jag skjuta på, samt att sexlusten är som bortblåst, även om man vill kunna tillfredställa sig sexuellt. Cigg blir dock väldigt goda att röka och det blir många denna söndag. Cigg är för övrigt ganska likt ett opioidrus, med den skillnaden att det senare håller i sig i timmar för sekunder; det är helt enkelt en längre paus från livets bekymmer.
Avtändning
Jag har svårt att säga när ruset avtar. Jag tycker att det bara blir starkare och starkare och att man flyter djupare och djupare in i drömvärlden. När jag går och lägger mig, sex-sju timmar efter intag, är jag fortfarande påverkad. Dagen-efter-effekter existerar inte över huvud taget. Den påtagliga tomhet man känner efter till exempel MDMA, som också är som en slags paus för mig, även om de euforiska effekterna är den största anledningen till att jag tar det - gör sig inte påminda på samma sätt. Visst är det trist när det goda tar slut och måndagen kallar, men det är bara psykiskt och inte fysiskt, samtidigt som man vet att hur länge man håller på med det här så kommer ruset vara detsamma, söndag efter söndag, bara man håller sig till uppehållen.
Sammanfattning
Om jag ska summera ruset så är det helt enkelt en passage till en trevligare värld, en paus och en mycket ren drogupplevelse, som gör att jag ganska snabbt finner avsmak för de flesta andra droger. Att baksidorna knappt existerar och att man kan ta det varje vecka utan att förstöra ruset dessutom, gör att jag har en ny nummer två på listan över favorit-mind altering-drugs. Framtiden får utvisa om tyngre varianter av opioider erbjuder starkare eufori än MDMA, eller om den molekylen förblir ohotad etta...
__________________
Senast redigerad av wsb 2008-08-29 kl. 23:02.
Senast redigerad av wsb 2008-08-29 kl. 23:02.
