Psykopatex skrämmer mig

Min ex fortsätter trots medlingssantal, familjerättssamtal och domstolsbeslut att försöka påverka barnen till att göra som han vill med boendet. Egentligen är både jag och barnen (de mindre som domen gäller och som inte fått tala för sig själva) nöjda med hur det är. De bor hos mig. Ex har umgänge varannan helg samt en kväll varannan vecka. Nu har jag fått veta att ex försöker få de minsta att vilja bo där varannan vecka. Han har talat om att det kommer att bli så och hur han försöker få dem åtminstone halva tiden boende hos sig.

Mina stora har tagit totalt avstånd. De har insett hur sjuk han är, men vet ocjså att många tror han är den perfekta pappan/partnern osv. Det är den fasad han målar upp, men bakom skenet lurar en barn- och kvinnomisshandlare, lögnare och psykopat.

Jag vill trots allt att barnen ska få det bästa av sin pappa. Vid minsta tecken att han kröker ett hår på de små så kommer ex att få det svårt. De stora har blivit stora nog att ge tillbaks om det behövs. De beskyddar sina småsyskon likväl som jag gör och alltid gjort/försökt göra med alla mina barn.

Det är så svårt att få någon ansvarig att förstå hur hemsk han kan vara, hur elak han är när lusten faller på för det. Jag kan inte neka umgänge, så jag försöker vara tillmötesgående. Fast hur i hela f.n har någon tänkt att jag ska klara av att skicka mina små till en mäsnniska som jag vet kan bryta ner dem utan att fundera på vad han gjort. Allt skulle vara deras fel.

Visst finns det pappor som vill vara med sina barn, som vill att de ska må bra och ser mamman som en naturlig del av barnets liv. Sen så finns sådana som min ex som inte drar sig för att prata illa om mig eller storasyskonen, inte drar sig för att ljuga och gärna anmäler till soc 5 ggr/vecka för oro... Så när vi är hemma och bakar äppelpaj känner ex oro och ringer sosjouren som rycker ut och finner oss bakandes. Usch, jag måste vara en hemsk mamma som bakar med mina barn.

Vad jag vill med inlägget är nog bara att vissa med skygglappar ska öppna ögonen och inse att alla kvinnor/mammor inte ljuger. Det finns kvinnor som verkligen blir skrämda/hotade av sina ex och att det kan påverka boendefrågor/vårdnadstvister osv.

Du gjorde ett bra val där i psykopaten..

Huvudet på spiken där, ingen annan kan se eller hitta något fel hos honom (för det är oftast en man) medan de som känner honom vet mer än väl vilket kungens svin det egentligen är fråga om.

Om han aldrig genomgått sinnesundersökning, och är ostraffad (relativt ovanligt när det handlar om psykopater) så ska det mycket till för att ta barnen ifrån honom. Och även om de "tas ifrån honom", så kommer han självklart att flåsa i trappuppgångar, flytta så nära som möjligt, knacka på dörrar osv.

Vad är det för ålder på barnen? Det bästa är när de är tillräckligt stora för att juridiskt kunna välja var de helst vill vara. Pappan till barnen har då rätt att träffa dem självklart, men då på barnens villkor och med deras samtycke.

Han kommer inte att släppa barnen, de är ett ypperligt verktyg i den kamp han för mot alla de som har handlat orätt emot honom, dvs du.

Min erfarenhet är att det finns lika många kassa kvinnor som män, i största allmänhet och när det gäller att inte vara kapabel till att uppfostra sina barn. Konstigt nog är det inte 50/50 mellan parterna när det gäller vårdnadstvister.

Dock finns det inte lika många kvinnliga psykopater

Är du säker på det? Tror det är mycket lättare för en kvinnlig psykopat att härja då de inte upptäcks lika lätt.

Ont. Jag tror inte psykopater är så vanliga i kvinnomisshandelsfall som många verkar tro. Andelen psykopater i samhället ligger på 1-2%. Och jag tror kvinnliga psykopater blir misshandlade själva till slut.

Nej jag är inte säker på det, men det finns enormt många fler diagnosticerade manliga psykopater än vad det finns kvinnliga. Pga faktorer som miljö och kultur m.m. kan de kvinnliga, som du skriver, vara svårare att upptäcka.

Det tvistas just nu en del om just fördelningen mellan könen, men de flesta "experter" tycks fortfarande vilja göra gällande att det trots allt finns fler manliga psykopater.

En läsvärd bok i sammanhanget är "Lär känna psykopaten" av Görel Kristina Näslund. Det finns bitar i den som behandlar de manliga och de kvinnliga psykopaterna.

Halvt OnT så tror jag heller inte att psykopater är särskilt vanligt förekommande i kvinnomisshandelsfall. De allra flesta kvinnomisshandlarna är inte psykopater, men många psykopater är kvinnomisshandlare.

Men när man väl fått med dem att göra, så brukar det bli ett rejält helvete under flera år innan det hela lugnar ner sig på ett eller annat sätt..

Man kan säga att sjukdomen bleknar med åren, vetenskapen vet inte riktigt varför, men psykopater brukar helt enkelt lugna ner sig, de är fortfarande störda, men lever inte ut det ens i närheten av hur de gjorde förr.

Jag tror en psykopat är väldigt beroende av sin ungdom. En kvinnlig psykopat spelar ofta på sin sexualitet. Och en manlig på våld. Våld och sexualitet är ju väldigt beroende av ungdomlig kraft och utstrålning.

Vad jag upplevt så är det oftast de kvinnor som uppmålar männen som psykopater, idioter och galningar som behöver mest hjälp. Det låter som att mannen vill ha dem hos sig så mycket som möjligt och du vill att de inte alls ska fara till honom, så ni strävar ju efter samma saker. I grund och botten borde du säga till dina barn "Jag och pappa älskar er och ni måste få göra precis hur ni vill, för det är ert liv det handlar om, inte mitt och pappas". Jag har varit i exakt samma situation själv och jag är det fortfarande. Jag spenderade majoriteten av min tid hos mamma samtidigt som hon tutade i mig att pappa var en galning som bara hatade henne osv. osv. Men nu har jag börjat inse att så inte alls var fallet och att det faktiskt var min mamma som betedde sig riktigt riktigt dåligt.

Bland annat håller hon på och säger att jag är en helt annan person när jag varit hos pappa (det säger du säkert åt dina barn också) hon kör med "åh jag ska vara tyst och sucka jättemycket så du ska må skitdåligt"-stilen, något som verkar vara någon form av generell kvinnomentalitet att de inte ska säga hur det känner. Jag och pappa har en mycket bättre relation nu och jag kan förstå att hur det kan ha varit för honom för att mamma kan aldrig få nog av att försöka få mig att må dåligt över saker som jag sagt som jag inte alls tänkt på och som hon uppfattar som skithemskt. Förvisso har detta gjort mig till den person jag är idag, men självfallet hade jag hellre sett att både mamma och pappa kört med öppna kort. Så mitt råd till dig, som barn i en relation som denna, är att du är ärlig, aldrig någonsin snackar skit om farsan, aldrig spelar "ledsen"-kortet mot dina barn och att du berättar för dem att det är upp till dem hur de vill ha dig och att du även där kör med öppna kort. Gör du det kommer de garanterat att till sist välja vad de tycker känns bäst, och de kommer må bra mycket bättre än vad jag gjorde då min mamma och pappa höll på som ni gör nu.


Du verkar inte heller dra dig för att tala illa om mannen i fråga, så detta är skrämmande likt hur relationen var för mig. Ännu en gång så säger jag; Låt barnen bestämma helt själva utan att försöka måla upp pappan som fan, är han så illa som du påstår så kommer de att inse det själv. Tvingar du den att "inse" det mot deras vilja kommer de en vacker dag, precis som jag, förstå att du bara ljugit lika mycket som honom för att du ska få må bättre för stunden.

TLDR; Var inte så jävla egocentrisk och "åh det är synd om mig".

Har ni gemensam vårdnad eller är det du som har den och han betalar underhåll?

Det var väl ändå en ganska grov generalisering? Tänk om det faktiskt är som hon säger?

Är det som hon säger så kommer barnen att inse det utan hennes hjälp, jag kanske är färgad över att TS använder samma uttryck som min mamma gjorde trots att det var hon som ljög. Men är det som hon säger, så kommer som sagt barnen själva att förstå, men är det som hon inte säger och barnen bestämmer sig för att bo kvar med mamma för att det är så synd om henne, så kanske de kommer att genomleva samma helvete som jag gjort.

Påminner om en av mina personnliga favoriter i ämnet; "Smith&Wesson divorce"

Ursäkta om det var tramsigt, men kanske inte helt OT?