Ekvivalens

Visste ni att ingenting existerar om man inte kan bevisa dess motsats?

Så enda sättet att bevisa någontings existens är att bevisa dess motsats?
Vad är motsatsen till "snus"?

Vad är ingenting?

Skolexempel på en självmotsägelse.

You tell me...

Vad är snus överhuvudtaget?

Nej, en självmotsägelse vore t ex "man ska aldrig säga aldrig". Du är välkommen att förklara huruvida ingenting skulle vara någonting och därmed vara en självmotsägelse.

Menar du att säga att det som inte har bevisats finnas, inte finns? Eller att *ingenting* som ett fenomen existerar tills man bevisar motsatsen?


Är det en självmotsägelse för att det är skenheligt? :P

Btw, ingenting kan inte finnas såsom folk vill definiera det, eftersom vad du än definierar det som bristen på, HAR det egenskapen av att INTE ha det, och alltså är det något

Med andra ord: I vardagligt tal definieras termen 'ingenting' som bristen på vissa attribut, men i verkligheten finns inte ingenting. Det KAN inte ens finnas.

Oh well, återgå till eran diskussion... kram

Du blandar inte ihop det hela med den klassiska filosofiska tesen att någonting inte kan vara sant om det inte kan falsifieras?

DVS, du har en definition av Gud som innebär att det är omöjligt att motbevisa(på något som helst sätt) hans existens- t.ex genom att han inte finns i vår dimension eller tid, eller att han är ständigt gömd och inte vill ses eller märkas. I vilket fall som helst så lämnas ingen möjlighet till att falsifiera denna guds existens och därför bör vi följdaktligen inte anse att dess existens är reell.

"Motsatsen" blir ju då såklart att hävda att Peter Pan finns och att han bor på en speciell adress i london, när vi besöker adresen så visar det sig att Peter Pan inte(!) bor där och ingen annan stans heller. Visserligen "bevisade" vi att Peter Pan inte finns under de givna premisserna men frågan i sig var möjlig att undersöka, och avfärda, och det är vad som gör frågan värd att undersöka.

Det är även detta som gör att det är logiskt helt ointresant att granska förekomsten av en gud- eftersom det inte är möjligt att motbevisa frågan på alla plan så är den ointresant. Begreppet gud är flytande och är olika saker för olika människor- dessutom förändrar sig innebörden av ordet över tid. Rent logiskt så är gudar trams, även en gud, av den enkla anledningen att själva påståendet inte KAN falsifieras. Gud flyttar bara från ur sin skog, ut ur sin grotta, från sitt berg, till sitt moln, ut i rymden, in i andra dimensioner, allt i takt med att hans existens motbevisas.

Jag tog bara Gud som exempel.

Ditt påstående är dock bara rolig retorik och innehåller ingen sanning av vikt.

...och är dessutom felaktigt, eftersom det är stor skillnad mellan att kunna bevisa att något inte stämmer, och att detta något är falsifierbart. Jag kan t.ex. inte bevisa att Jorden är ett perfekt klot (eftersom den inte är det), men däremot är teorin om att Jorden inte är ett perfekt klot falsifierbar - vem som helst som har de rätta instrumenten kan genomföra de experiment som krävs för att ta reda på hur det här med jordens klotform ligger till, och antingen styrka eller motsäga tidigare resultat.

Det är ju tripla negationer,
"ingenting", "inte" och "motsats"...
Det gör hela meningen meningslös.


En omformulering som gör det hela mer analytiskt logiskt;
Motsatsen till Ingenting är Allting.
Så, det står egentligen:
"Om allting inte är bevisat så finns ingenting".
Dubbla negationer,
mycket bättre, då finns det någon slags mening.

Men argumentet är inte sunt.
Jag behöver inte bevisa bordets existens
för att kunna bevisa lampans existens.
Eller?
Tänker man strukturalistiskt eller existentialistiskt
så är lampan och bordet en del av något större,
och då hör dom ihop förstås.
Men det är skillnad på existens och vara.

Ingenting är inte bevisat bara för att allting förblir obevisat.


Bevisbördan ligger hos den som gör påståendet/hypotesen,
inte den som kritiserar den.

absolut, visst är det så.

jag skall försöka fatta mig kort....
(men jag fullkomligt älskar dessa diskussioner )

för det första: allting upplevs, betraktas, och bearbetas av betraktaren som tolkar "det" efter sina erfarenheter.
för det andra: Om det överhuvud taget finns ngt att komma i besittning av
den verkligheten som vi upplever i absolut mening och vinna en någorlunda relativ kunskap om den att försätta sig in i den, istället för att betrakta den under vissa synpunkter....att uppfatta den intuitivt, istället för att särdela den, med ett ord, att gripa verkligheten bortom varje uttryck, översättning, eller föreställning av symbolisk art, då är faktiskt metafysiken ett sätt.
Att undvara sinnes bilder.
det finns alltså en verklighet som vi alla kan förstå inifrån, genom intuition, och inte genom vad vi uppfattar som analyser. det är vår egen personlighet så som den rinner genom tiden.
ett medvetande som kan uppvisa två identiska moment är ett medvetande utan minne.
men hur kan vi föreställa oss våran omedvetenhet på ngt annat sätt än just så?
att filosofera består i att omkasta den invanda riktningen för tankens arbete.
= integral erfarenhet.

pust! nu är det dax att gå till sängs.