Hur har filosofin påverkat ditt liv?

Som rubriken lyder, hur har filosofin påverkat ditt liv?

Personligen har jag märkt att det påverkar lite negativt mitt sociala liv, då jag oftast grubblar och funderar rätt så mycket i sociala situationer och därmed inte riktigt är med på samma "villkor" som andra.

Det mest positiva är nog att jag har väldigt svårt att bli arg på någon eller något då jag tror på att allting sker utav en orsak som vi egentligen inte kan påverka, en slags form av determinism kanske. På grund av filosofin är jag även väldigt lugn, stressar inte, "tar det som det kommer", och har nog ett mer harmoniskt liv än vad jag skulle ha annars.


Skulle du kanske ha fått ett bättre liv utan filosofin?
Kan du hitta några fördelar/nackdelar?
Skulle du må bättre/ha ett bättre liv utan den insikten/vetskapen filosofin har gett dig?

Att männskligheten inte skulle vara där vi är idag utan filosofin har jag ingen tvekan om, men vad är bäst för individen? Filosofi, eller ingen filosofi..

En hel del. Alla behöver vi kunna svara på frågor som "Var är vi?" (metafysik), "Hur vet vi det?" (kunskapsteori) och "Vad bör vi göra?" (etik). Våra svar på dessa frågor är grundläggande. På en basal nivå kan vi inte överleva länge utan att - implicit eller explicit - svara på dem.

en hel del? spännande... Men hur? Anser du att det har gjort dig lyckligare? är den vetskap du besitter (efter att ha hängt här ett tag så vet jag att du är rätt så inne i ämnet) till din fördel eller nackdel?

På frågor som "var är vi", "varför är vi här" osv har vissa valt att söka svar i religionen och därmed få enkla svar "direkt" utan någon vidare fundering kring det, därför kan de leva deras liv utan att söka dessa svar som vi filosofer gör.

Personligen tror jag att om jag var kristen så skulle jag nog vara lyckligare, allt skulle ha ett svar.

När man väl börjat i dessa tankebanor som filosofi innebär anser jag att man är "fast" på något vis, man är i en evig cirkel av att söka svar. Bra, eller dåligt? Får man egentligen ett rikare liv?

Khepera, ponera att du aldrigt ägnat en tanke åt ämnet filosofi och allt som det innebär, skulle du vara en lyckligare man?

Alltså, människan är ju unik eftesom vi är en tänkande varelse. Det är det som skiljer oss från djur och gör oss speciella. Vår rationalitet och inneboende försök att hitta lösningar och förklaringar till saker gör oss alla till filosofer, och alla har vi svar på frågorna vad vi är och så vidare. Vad som gör en filosof är att man går vidare därifrån, verkligen staplar upp resonemangen. Vad är vi? Varför tycker jag det? Vad har det här för konsekvenser i andra resonemang? och så vidare.

Jag tror att man är lyckligare om man inte tänker, det bästa vore att vara helt blank och tokdum.

jag tror att man är lyckligare om man inte tänker, det bästa vore att vara helt blank och tokdum.[/bananjuice (blev nå fel me quote saken)

intressant, så om du fick välja skulle du ha valt att vara tokdum då?

Jag hade en period då allting kändes meningslöst. Jag ifrågasatte alldeles för mycket, grundläggande saker som varför blir jag blöt om det regnar även fast jag intuitivt visste att jag blev blöt därför att regn är vatten och vatten blir man blöt av. Förmodligen var jag för påverkad av de relativistiska ideerna vilket har lett till att jag ogillar relativismen idag. Nu vill jag ta reda på sanningen och älskar att argumentera med de som har fel, eller upptäcka att jag själv hade fel (väldigt viktigt att kunna göra). Kanske ett utlopp för min aggression?

Sen håller jag helt med Khepera i hans post

Tack vare filosofi har jag (i mitt tycke) blivit mycket mognare och klokare. Jag har gått igenom dom flesta filosofiska frågor som har varit intressanta för mig (mestadels metafysik), funnit olika svar, bearbetat och integrerat dom idéer som känns bäst i mitt sätt att tänka och vara. Det har ibland varit en jobbig resa med meningslöshetskänslor, förvirring m.m. Nu har jag hamnat på en plats där jag är nöjd med min filosofiska grund, det finns ingen förvirring eller rädsla längre. Det känns som jag vänt nästan varenda sten och jag kan lägga det hela åt sidan ett tag.

Jag tror inte på det där att man är lyckligare om man inte tänker. Filosofi har inte gett upphov till tänkandet, utan är en följd av detsamma. Tänkandet finns där oavsett. Det man däremot kan lära sig genom att studera filosofi är att tänka ordentligt. Det är förvånansvärt få som kan det.

Jag tror heller inte på att man egentligen blir lyckligare av filosofi, liksom man inte blir lyckligare av statsvetenskap, sociologi eller matematik. Det är en intellektuell verksamhet, inte någon livsräddande religion.

Ja, självklart. Jag hade hellre varit en ko än en människa eftersom man som ett djur inte har någon aning om någonting. Allra helst hade jag varit en sten - där har man inte någon aning om vad varken lycka eller olycka är, inte heller glädje eller sorg.