Tio frågor

Jag har faktiskt fått en del beröm för det uttrycket

"När det inte behövs längre" är förstås en godtycklig position, men det är sådan verkligheten är här. Hade alla barn blivit mogna eller "vuxna" vid ett visst datum i deras liv, då skulle det vara enkelt. Men så är det ju inte. Somliga sexåringar är väldigt ansvarskännande medan andra uppnår samma mognad först i tonåren. Det är bara delvis en politisk fråga. Delvis är det också en socialpsykologisk fråga om fostran och föräldraskap, ett ämne jag försökt närma mig bland annat här: http://www.equil.net/?p=236

Politiskt sett måste det naturligtvis finnas någon form av myndighetsålder, inte för när barnet kan köpa tobak och alkohol, men när det kan straffas för brott och skriva under kontrakt, etc. Vilken ålder detta skall vara, det har jag ingen direkt åsikt om. Men den måste naturligtvis sättas halvt om halvt godtyckligt, förslagsvis baserat på uppgifter om en medelålder där folk börjar klara av sådana saker som krävs av en myndig.

(I och för sig kanske lite onödigt att göra det här till ännu en tråd om barns rättigheter.)

Inflation innebär i grund och botten att mer pengar sätts i omlopp, vilket i grund och botten sker därför att staten trycker upp dem ännu lite frikostigare än tidigare.

De nya pengarna måste ut i systemet någonstans, och de som först får tag i pengarna kommer märka att de har ökad köpkraft. De har mer pengar, men priserna är oförändrade. Vad gör de då? Jo, de springer ner till affärerna och konsumerar överskottet. Snart anpassar affärerna sina priser efter den ökade effektiva efterfrågan, och saker och ting blir dyrare. De flesta av oss får aldrig se de här nya pengarna innan priserna stiger. Vi märker bara att saker och ting blir dyrare, eller snarare att våra pengar har förlorat köpkraft. Vi får inte lika mycket för en hundring som vi fick tidigare, dess värde har inflaterat. Och så upplever vi en lågkonjunktur på grund av denna inflation.

Det här brukar kallas för "boom" och "bust". Först uppstår en "boom" i och med att folk får mer pengar trots att priserna är desamma. De känner sig rikare, och köpkraften vittnar om denna rikedom. Men en "boom" är bara symptom på vad som komma skall. Snart anpassar sig priserna, och alla våra pengar tappar värde. Det uppstår en "bust". Vi går från högkonjunktur till lågkonjunktur. (T.ex. ekonomen Keynes menar att det här är alldeles förträffligt, och att vi skall slösa oss ur krisen snarare än producera oss ur den: "På lång sikt är vi alla döda.")

Nå, det finns folk på forumet som är mer insatta i ekonomiska frågor än jag själv, och som säkert kan uttrycka det hela bättre också. Vi får invänta Realizt helt enkelt

Så om vi inte hade haft dagens fiatvaluta system och istället någon form av myntfot så hade dessa konjektursvängningar inte existerat? stämmer det?

Japp, allas er smurf tänker annorlunda här. När någon är suicidal så är det rätt att tvångsvårda den personen eller att någon är farlig för andra. Sen ska tvångsvården prövas i domstol och den tvångsvårdade ska ha rätt till juridiskt biträde, tja ungefär som det fungerar idag.

Om en människa står på en bro och ska hoppa och man hindrar den personen rent fysiskt (man håller i personen, brottar ner personen, släpar bort personen därifrån) så gör man inget som strider mot liberala ideér. Man kan få för sig att man förnekar den personens rättighet till att avsluta sitt liv men om man underlåter sig att handla så förnekar man den personens rättighet till liv.

Skulle man inte tvångsvårda djupt deprimerade människor så skulle dem nog i högre utsträckning ta livet av sig. I alla händelser skulle dem ta livet av sig när dem är mycket yngre.

Jag har själv "förnekat" en person att ta sitt liv. Det var för cirka 10 år sen och vad jag förstår så har den personen haft ett bra liv efter den "kränkningen" av hennes "rättighet" att ta sitt liv.

Att strunta i människoliv är inte liberalt, det är den rödes väg; att slakta människor för ideér och utopier. Att vara liberal är att vara människovän, att vara röding är att vara människofientlig och vän av utopier. Det röda på deras flaggor osv måste stå för blodet som utgjuts där dem drar fram.

Vid en suicidal process så oscillerar man mellan tankarna "jag tar livet av mig" och "jag kämpar på ett tag till", det finns fallbeskrivningar från folk som hoppat från Empire State building och Golden gate-bron och överlevt, alla dessa (tre st vad jag vet) säger att precis ögonblicket efter dem hade hoppat så tänkte de alla "helvete, det här vill jag inte, jag vill inte dö!"

När man är farlig för andra (ofta vid paranoia) så är det inga konstigheter där heller. Om grannen vill mörda dig för att han är sjuk så vill du ju inte att han ska få gå lös. Men det är ju inte särskilt humant att slänga in en sån människa i fängelse för t ex stämpling för mord. En sån person kan ju inte rå för att han är felkopplad i skallen (personen är inte tillräknelig) och när den personen får adekvat vård så kommer tanken på att mörda dig försvinna.

Många liberaler har konstiga ideér angående psykiatrisk tvångsvård. Vet inte varför, det kan vara att dem är influerade av Szasz.

Szasz är en tomte som man ska ignorera.

Rödingarna har ett helt avslappnat förhållande till tvångsvård; tvångsvårda alla som inte tycker som vi, blir dem inte "friska" så tar vid fram slaktbänken.

Framförallt så är det ju inte bara pengar som felplaceras utan även riktiga resurser. Staten dikterar genom centralbanken priset på pengar. Generellt sett så sätts priset alldeles för lågt och därför kan företag och personer som egentligen inte borde få kapital få det. Detta innebär att dessa företag kommer konkurrera med andra om de resurser som finns. När det sen visar sig att dessa företag inte har någon långsiktig hållbarhet så kommer de gå i konkurs med en lågkonjunktur till följd.

Ett exempel som är aktuellt idag är ju bostadsmarknaden i USA. I och med penningpolitiken så har ju priset på belåningsbara tillgångar och bostäder skjutit i höjden. Detta har ju så klart lockat till sig entreprenörer, och mäklarna och byggnadsarbetarna har under ett tag tjänat väldigt bra på detta. Nu när det visar sig att bostadspriserna var falska så kommer dessa personer få ordentligt med problem. Det är viktigt att inse att det är högkonjunkturen som är problemet. Problemet är ju inte att dessa personer förlorar sina jobb. Problemet är att de kunde bli anställda av företag som aldrig skulle existerat. Eftersom det har blivit en felplacering av arbetskraft så måste detta rättas till. Det kan inte ske utan arbetslöshet och en lågkonjunktur.

Vi skulle dock fortfarande ha en konjunkturcykel även utan centralbank. Detta beror på att penningmängden fortfarande skulle kunna variera på grund av fractional reserve banking. Dock så skulle det inte alls vara lika illa som idag. Om du vill läsa mer så är det bara att söka på austrian business cycle theory. Kolla upp det på www.mises.org.

Men om det finns risker som patienten är medveten om och har accepterat så kan väl knappast läkaren stå till svars för det som sker? Jag tänker till exempel på operationer som kan leda till döden/förlamning eller liknande.

Åldersgränser och dylikt tål att diskuteras men det ska inte finnas några förbjudna droger (eller receptbelagda för den delen heller). Många av de problem vi ser med droger idag beror ju faktiskt på förbudet snarare än drogerna i sig. Om det skulle vara lagligt så skulle pengarna gå till andra än kriminella ligor och kvalitén på drogerna skulle förbättras vilket minskar risken för överdoser. En annan konsekvens av förbudet är priset. Det mångdubblas i och med brist på konkurrens och att säljarna måste försäkra sig mot att åka fast. Med ett lägre pris så kommer den sociala utslagningen av ett bruk/missbruk sjunka drastiskt. Man behöver inte längre råna folk på gatan för att ha råd med sin dos.

Om någon ljuger om innehållet så har han ju begått bedrägeri och han är ansvarig för de skador som uppstår i och med detta.

I stand corrected
Man får väl ändå medge att tre personer inte har någon som helst statistisk bärkraft. Samt att vi inte skall hindras att agera som vi agerar, bara för att vi kanske kan ångra oss. Jag håller med om ditt resonemang, så länge det hålls strikt vetenskapligt. Vilket bland annat innebär att man inte kan säga "alla paranoida får tvångsvårdas", utan att en individuell bedömning måste till. Inte alla paranoida är farliga för sig själva eller andra. Sedan är det förstås inte heller så enkelt att avgöra vem som är farlig alla gånger.

Självmordstankar har jag upplevt, men det har inte varit något fluktuerande mellan att dö eller leva vidare ett tag till. Bara en kall logisk process: "Om jag inte tycker livet är värt att levas så bör jag ju inte leva det." Rakt på sak med andra ord, utan något velande. Dock har jag ju aldrig gått så långt som att faktiskt försöka ta livet av mig. (Jag skulle inte "försöka", jag skulle för tusan göra det.)
Ignorera, eller ännu hellre aktivt motarbeta. Att Timbro talar väl om Szasz är en skandal och inget mindre. Att någon talar väl om honom är en skandal.

Naturligtvis inte. Det är ju risker som patienten accepterat, och som inte kan kringgås. Ifall läkaren däremot har gjort något fel så skall han givetvis ställas inför domstol. Yrket som kirurg är väldigt påfrestande på det sättet. De flesta av oss kan begå misstag i våra jobb och det är okej. Kirurgen får inte göra några misstag.

Ett generellt tips är att titta på vad universitetskurser har för literaturlistor. Du kan nog fråga i en välsorterad Akademibokhandeln-butik också, eller skumma igenom deras hyllor för det ämne som intresserar dig.

Mer lättillgängligt, och gratis, är det att gå in på www.mises.org och leta efter deras resurser. T.ex. kan du klicka på "Media" för att hitta talböcker. Här finns, i lite olika delar huller om buller som sökresultat, Rothbardsbok "What has government done to our money?" som talbok.
http://mises.org/media.aspx?action=s...%20our%20money

Den finns förstås gratis som text också.

mises.org publicerar även dagliga artiklar med kommentarer till den pågående finanskrisen m.m.
Detta har hänt:

Staten (alla stater) har stulit alla pengar i hela världen!

Stölden fullständigades 1971 när USA övergav den s.k. Bretton-Woods-överenskommelsen från 1944. Mot slutet av andra världskriget så knöt alla västländer sina valutor till dollarn, som knöt sin valuta till guld. En europeisk centralbank höll dollar som reserv för sin egen valuta, och kunde lösa in sina dollar mot en viss mängd guld från USA:s centralbank. USA lovade ha täckning för att klara av sådana guldleveranser när de så önskades. Men rymdkapplöpningen och vietnamkriget föranledde Nixon att fuska med systemet och trycka upp fler dollar än han kunde ha täckning för i guld (han ville ju inte höja skatten eftersom det vore impopulärt att avslöja för folk hur dyrt hans krig var). Frankrikes president de Gaull synade bluffen 1971 och när han begärde att få det guld som Bretton-Woods hade garanterat honom (det högre utbudet av dollar hade ju sänkt värdet per dollar, och det var en bra affär att växla in dem mot guld enligt den garanterade kursen), så avskaffade USA helt sonika systemet.

Övriga västländer införde inga egna guldstandarder, utan alla valutor blev plötsligt "fiatvalutor" (latin för "kommandovaluta, som i kommandoekonomi/planekonomi). D.v.s. valutorna saknar sedan dess koppling till någon fysisk vara överhuvudtaget. Valutan har ett värde uteslutande därför att staten kommenderar att den måste ha ett värde. Du måste t.ex. betala skatten i din stats kommandovaluta, annars får du ju inlåst i en liten cell. Och om någon blir skyldig dig ett skadestånd, så kan staten tvinga dig att acceptera detta skadestånd betalat i statens kommandovaluta. Staten förhindrar också konkurrens mot sin kommandovaluta genom sina extremt omfattande detaljregleringar av all bankverksamhet.

Tidigare så var pengar en fordran med täckning i guld. Pengar var tillgångar. När staten stal guldet, så återstod bara fordran utan täckning. Det är därför penningmängden numera definieras som mängden skulder som är utstälda i den aktuella valutan. Egentligen så kan förstås inte skulder vara pengar (ingen skulle frivilligt att använda skudler utan täckning att spara i eller handla för), men straten tvingar oss använda skulde rutan täckning som om de vore pengar.

Eftersom en kommandovaluta bara är ett kommando, ett politiskt beslut, så finns det ingen gräns för hur mycket, eller hur snabbt, som dess kvantitet kan öka. Gränsen sätts bara av hur snabbt en statsbyråkrat kan knappa in siffror på ett tangetbord. Och det är ju en fenomenalt attraktiv position, att som stat kunna skapa nya pengar ur tomma intet! Skapandet av nya pengar skapar ju inget realt värde överhuvudtaget. Det blir bara en omfördelning av värden från alla som har, eller planerar få, pengar i valutan, till den som skapar nya pengar i samma valuta ur tomma intet. Alla pengars värde förblir ungefär konstant över tiden. Så när staten med ett pennstreck fördubblar penningmängden så förblir värdet av alla pengar fortfarande 100%. Men 50% av det värdet har nu överförts till staten (och dess reglerade banksystem). Dina pengar tappar samtidigt 50% av sin köpkraft.

Inflation är alltså något som staten skapade 1971 och det är en form av beskattning. Som en direkt följd av kommandovalutans införande, så avslutades efterkrigsboomen och hela västvärlden råkade in i en mycket lång och djup recession, den sk. stagflationen som varade ända inpå 1980-talet. Sedemera har omregleringar i banksystemet, som gjort det lättare för privatpersoner att låna pengar, lett till att vi fått prisbubblor och en boom-bust-cykel (1987, 1991, 2000, 2008) där priser på varaktiga tillgångar (som aktier och fastigheter) stiger och sen kraschar.

Hur ökar då staten penningmängden?

I bl.a. Zimbabwe så trycker man helt enkelt upp sedlar på papper. När containrarna med nya miljardsedlar kommer från de utländska sedeltryckerierna, så tar statstjänstemän hand om dem och går ut för att köpa saker med dem, och betala löner. Mängden pengar ökar, men inget av värde skapas, så varje enhet peng minskar i värde.

Det går till på samma sätt hos oss, fast det är lite mer elektroniskt p.g.a. att vår infrastruktur tillåter det. När en statligt reglerad bank "lånar ut" pengar, så är det inte alls så att banken lånar ut pengar som andra har satt in. Banken lånar faktiskt inte alls ut några existerande pengar, utan den skapar nya pengar (skulder, krediter) ur tomma intet och ger till låntagaren! Så när någon köper en villa med ett banklån, så ökar pennginmängden vilket betyder att köpkraften i varje krona minskar en aning. Närmast just därför att priset på villan ökar! Men sedemera så kommer en del av det villa"värdet" att sippra vidare i ekonomin i form av villaägarens konsumtion av ditt och datt, och inflationen sprider sig på motsvarande sätt.

Eftersom det nu är skulder som är pengar, och eftersom det skapas mer nya skulder när räntan är låg än när räntan är hög, så använder staten huvudsakligen sitt räntediktat gentemot de reglerade "affärs"bankerna för att styra takten i ökningen av penningmängden. Lägre ränta -> Fler skulder=pengar -> Högre inflation.

Räntan på en marknad avspeglar utbud och efterfrågan på pengar över tiden. Var och en har sin tidspreferens, alltså hur mycket pengar man är beredd att avstå från idag, mot att få en lite större summa pengar vid en viss tidpunkt i framtiden. På en fri marknad så gör alla människors miljoner handlingar i form av konsumtion och sparande m.m. att vi når en jämvikt mellan utbudet och efterfrågan på pengar över tiden. Vi får en marknadsränta.

Allt detta har dock sopats bort av staten nu! Räntan är det som några byråkrater dikterar att den måste vara. Eftersom dessa diktat omöjligen kan avpegla den verkliga ränta som dolk själva skulle åstadkomma på ömsesidigt frivillig väg, så får vi felprissättningar. Eftersom stater sätter sina räntor för låga av kortsiktiga opportunistiska skäl (och för att somliga särintressen inom bankvärlden kan tjäna så groteskt mycket pengar på att skapa nya pengar) så skapas för mycket skulder och för lite sparande. Med tiden så blir överskuldsättningen och bristen på sparande påtaglig i reala termer. Då ökar efterfrågan på sparade pengar väsentligt och eftersom sparande måste tas från konsumtion, så går vi över från skuldsatt överkonsumtion, till lite panikartad amortering och angeläget sparande. Det är övergången från hög- till lågkonjunktur.

Eftersom det krävs säkerheter för att låna pengar i en statsreglerad bank, och bostäder är en bra säkerhet, så är det lätt att låna till att köpa bostad. När staten sänker räntan så blir det lättare att låna till husköp och huspriserna rusar uppåt. Medelbostaden i Stockholm har väl stigit fyrafaldigt sedan början av 1990-talet. Det är en direkt följd av statens felprissättning av räntan. När räntan till slut stiger (kanske från 3% till 10%), så stiger folks boendekostnad rätt så påtagligt, och de minskar på sin konsumtion. Bostadskrisen är en räntekris.

Det har ju diskuterats i många trådar. Jag är övertygad om att frivillig finansiering av de 2.5% av BNP som rättsväsende och försvar idag kostar, inte vore något problem. I praktiken skulle nog ett liberalt parti i Sverige behålla någon viss typ av beskattning, eller statliga tillgångar från beskattning, för att finansiera en nattväktarstat ombildad från dagens socialstat.

Det är ju inget speciellt med läkare i det här juridiska avseendet. Se i brottsbalken hur man ska behandla bedragare! Man ska få vara fri att få hjälpa sjuka människor, och att välja att bli hjälpt av andra. Dagens system med statligt monopol på vård, skadar och dödar väldigt många människor på ett fruktansvärt plågsamt sätt!

Det som förblir "kollektivt" styrt. T.ex. straffsatser, polisiära metoder, försvarets prioriteringar, eventuella försvarsallianser med andra stater, höga chefer inom rättsväsende och försvar. Det man har att rösta om kommer alltså att vara mycket fokuserat och relativt lätt att begripa. Direkta folkomröstningar är att föredra framför parlament där det sitter en massa giriga mellanhänder, "politiker" med långtgåend efullmakter, och filterar och manipulerar folkets val.

Förberedelse till brott (misshandel) bör vara brottsligt. Men sjuka människor ska inte preventivbestraffas. Eftersom många är oroliga för sjuka människor, så kommer de förstås att få hjälp på frivillig väg.

Det skulle man kunna folkomrösta om! Innan man är myndig, så är man ens föräldrars ansvar, de som skapade en.

Brottet ska inte definieras utifrån vissa kemiska formler på varor. Brottet ska definieras utifrån brottsoffret. Det kommer att förbli olagligt att sälja eller ge alkohol eller heroin till ett barn, på samma sätt som det idag är olagligt att ge ett glas med bensin till ett barn. det finns ingen uttrycklig lag mot att sälja bensin till barn, men det finns en generell lag om att det är förbjudet att framkalla fara för annan. Det räcker med den lagen. Vi behöver inte, och kan inte, upprätta en fullständig katalog över varor som ska förbjudas.

Ironiskt nog är ju det svepande förbud som är blinda för sina konsekvenser och för de konkreta situationer där de ska tillämpas, å ena sidan. Å andra sidan så blir det väldigt komplicerat och oöverskådligt med den mycket långa, och snabbt växande, listan över olika kemikalier vars hantering förbjuds (för att de klassas som narkotika). Fokus flyttas alltså från verkligheten, situationen där varan såldes och användes, till en lista och ett regelverk upprättat av och för byråkrater.

Då är det förgiftning, precis som idag om någon skulle sälja dig mat som denne lagt arsenik i, utan att tydligt förklara för sig att maten är giftig.

Frivillig så klart! Värnplikt är inget annat än slaveri.
Det finns väl 10 000-tals ungdomar som skulle vilja tjänstgöra inom försvaret frivilligt, mot den låga dagpenning som erbjuds, så några rekryteringsproblem skulle vi knappast ha.

Nu slogs jag av tanken att dessa frågor skulle lika gå bra att fråga socialister. Jag ska nog starta en tråd i det forumet om läkarlicenser , åldersgräsner och röstning.

Tack Realizt för ditt långa och till synes fullständiga svar. Jag har tyvärr inte tid att läsa det just nu, men jag ser fram emot en lektion i ekonomihistoria imorgon...



Edit: eller inte tid, skulle nog snarare ha skrivit ork... hehe...

Angående det här med att hindra folk från att ta livet av sig så såg jag ett intressant klipp på youtube (http://www.youtube.com/watch?v=-H5hM_UWLVc) med Penn Jillette där han menar att även om det inte är lagligt att exempelvis slå ner någon som håller på att skjuta sig i huvudet eller knuffa iväg någon från ett tågspår så är det moraliskt rätt och att om personen väljer att anmäla en för misshandel eller liknande så får man ta det. Vill man rädda ett liv så borde inte risken för straff komma ivägen.