Citat:
Ursprungligen postat av RoomMush
[indent]
FRÅGOR – FUNDERINGAR
1. Jag är intresserad av att läsa mer Ekonomi och uppskattar all tips ni har på böcker inom ämnet. Har läst en bok vid namn ”Nationalekonomi för noviser!” och fann den ganska bra och intressant men vill gärna läsa någon mer ingående…
Ett generellt tips är att titta på vad universitetskurser har för literaturlistor. Du kan nog fråga i en välsorterad Akademibokhandeln-butik också, eller skumma igenom deras hyllor för det ämne som intresserar dig.
Mer lättillgängligt, och gratis, är det att gå in på
www.mises.org och leta efter deras resurser. T.ex. kan du klicka på "Media" för att hitta talböcker. Här finns, i lite olika delar huller om buller som sökresultat, Rothbardsbok
"What has government done to our money?" som talbok.
http://mises.org/media.aspx?action=s...%20our%20money
Den finns förstås gratis som text också.
mises.org publicerar även dagliga artiklar med kommentarer till den pågående finanskrisen m.m.
Citat:
2. Kan någon förklara hur Låg- och hög- konjunktur fungerar på ett simpelt sätt? Har läst något om att det har att göra med att staten inflaterar valutan för att hålla nere ränta och därmed felplaceras en massa pengar, stämmer detta eller är jag helt ute och reser?
Detta har hänt:
Staten (alla stater) har stulit alla pengar i hela världen!
Stölden fullständigades 1971 när USA övergav den s.k. Bretton-Woods-överenskommelsen från 1944. Mot slutet av andra världskriget så knöt alla västländer sina valutor till dollarn, som knöt sin valuta till guld. En europeisk centralbank höll dollar som reserv för sin egen valuta, och kunde lösa in sina dollar mot en viss mängd guld från USA:s centralbank. USA lovade ha täckning för att klara av sådana guldleveranser när de så önskades. Men rymdkapplöpningen och vietnamkriget föranledde Nixon att fuska med systemet och trycka upp fler dollar än han kunde ha täckning för i guld (han ville ju inte höja skatten eftersom det vore impopulärt att avslöja för folk hur dyrt hans krig var). Frankrikes president de Gaull synade bluffen 1971 och när han begärde att få det guld som Bretton-Woods hade garanterat honom (det högre utbudet av dollar hade ju sänkt värdet per dollar, och det var en bra affär att växla in dem mot guld enligt den garanterade kursen), så avskaffade USA helt sonika systemet.
Övriga västländer införde inga egna guldstandarder, utan alla valutor blev plötsligt "fiatvalutor" (latin för "kommandovaluta, som i kommandoekonomi/planekonomi). D.v.s. valutorna saknar sedan dess koppling till någon fysisk vara överhuvudtaget. Valutan har ett värde uteslutande därför att staten kommenderar att den måste ha ett värde. Du måste t.ex. betala skatten i din stats kommandovaluta, annars får du ju inlåst i en liten cell. Och om någon blir skyldig dig ett skadestånd, så kan staten tvinga dig att acceptera detta skadestånd betalat i statens kommandovaluta. Staten förhindrar också konkurrens mot sin kommandovaluta genom sina extremt omfattande detaljregleringar av all bankverksamhet.
Tidigare så var pengar en fordran med täckning i guld. Pengar var tillgångar. När staten stal guldet, så återstod bara fordran utan täckning. Det är därför penningmängden numera definieras som mängden skulder som är utstälda i den aktuella valutan. Egentligen så kan förstås inte skulder vara pengar (ingen skulle frivilligt att använda skudler utan täckning att spara i eller handla för), men straten tvingar oss använda skulde rutan täckning som om de vore pengar.
Eftersom en kommandovaluta bara är ett kommando, ett politiskt beslut, så finns det ingen gräns för hur mycket, eller hur snabbt, som dess kvantitet kan öka. Gränsen sätts bara av hur snabbt en statsbyråkrat kan knappa in siffror på ett tangetbord. Och det är ju en fenomenalt attraktiv position, att som stat kunna skapa nya pengar ur tomma intet! Skapandet av nya pengar skapar ju inget realt värde överhuvudtaget. Det blir bara en omfördelning av värden från alla som har, eller planerar få, pengar i valutan, till den som skapar nya pengar i samma valuta ur tomma intet. Alla pengars värde förblir ungefär konstant över tiden. Så när staten med ett pennstreck fördubblar penningmängden så förblir värdet av alla pengar fortfarande 100%. Men 50% av det värdet har nu överförts till staten (och dess reglerade banksystem). Dina pengar tappar samtidigt 50% av sin köpkraft.
Inflation är alltså något som staten skapade 1971 och det är en form av beskattning. Som en direkt följd av kommandovalutans införande, så avslutades efterkrigsboomen och hela västvärlden råkade in i en mycket lång och djup recession, den sk. stagflationen som varade ända inpå 1980-talet. Sedemera har omregleringar i banksystemet, som gjort det lättare för privatpersoner att låna pengar, lett till att vi fått prisbubblor och en boom-bust-cykel (1987, 1991, 2000, 2008) där priser på varaktiga tillgångar (som aktier och fastigheter) stiger och sen kraschar.
Hur ökar då staten penningmängden?
I bl.a. Zimbabwe så trycker man helt enkelt upp sedlar på papper. När containrarna med nya miljardsedlar kommer från de utländska sedeltryckerierna, så tar statstjänstemän hand om dem och går ut för att köpa saker med dem, och betala löner. Mängden pengar ökar, men inget av värde skapas, så varje enhet peng minskar i värde.
Det går till på samma sätt hos oss, fast det är lite mer elektroniskt p.g.a. att vår infrastruktur tillåter det. När en statligt reglerad bank "lånar ut" pengar, så är det inte alls så att banken lånar ut pengar som andra har satt in. Banken lånar faktiskt inte alls ut några existerande pengar, utan den skapar nya pengar (skulder, krediter) ur tomma intet och ger till låntagaren! Så när någon köper en villa med ett banklån, så ökar pennginmängden vilket betyder att köpkraften i varje krona minskar en aning. Närmast just därför att priset på villan ökar! Men sedemera så kommer en del av det villa"värdet" att sippra vidare i ekonomin i form av villaägarens konsumtion av ditt och datt, och inflationen sprider sig på motsvarande sätt.
Eftersom det nu är skulder som är pengar, och eftersom det skapas mer nya skulder när räntan är låg än när räntan är hög, så använder staten huvudsakligen sitt räntediktat gentemot de reglerade "affärs"bankerna för att styra takten i ökningen av penningmängden. Lägre ränta -> Fler skulder=pengar -> Högre inflation.
Räntan på en marknad avspeglar utbud och efterfrågan på pengar över tiden. Var och en har sin tidspreferens, alltså hur mycket pengar man är beredd att avstå från idag, mot att få en lite större summa pengar vid en viss tidpunkt i framtiden. På en fri marknad så gör alla människors miljoner handlingar i form av konsumtion och sparande m.m. att vi når en jämvikt mellan utbudet och efterfrågan på pengar över tiden. Vi får en marknadsränta.
Allt detta har dock sopats bort av staten nu! Räntan är det som några byråkrater dikterar att den måste vara. Eftersom dessa diktat omöjligen kan avpegla den verkliga ränta som dolk själva skulle åstadkomma på ömsesidigt frivillig väg, så får vi felprissättningar. Eftersom stater sätter sina räntor för låga av kortsiktiga opportunistiska skäl (och för att somliga särintressen inom bankvärlden kan tjäna så groteskt mycket pengar på att skapa nya pengar) så skapas för mycket skulder och för lite sparande. Med tiden så blir överskuldsättningen och bristen på sparande påtaglig i reala termer. Då ökar efterfrågan på sparade pengar väsentligt och eftersom sparande måste tas från konsumtion, så går vi över från skuldsatt överkonsumtion, till lite panikartad amortering och angeläget sparande. Det är övergången från hög- till lågkonjunktur.
Eftersom det krävs säkerheter för att låna pengar i en statsreglerad bank, och bostäder är en bra säkerhet, så är det lätt att låna till att köpa bostad. När staten sänker räntan så blir det lättare att låna till husköp och huspriserna rusar uppåt. Medelbostaden i Stockholm har väl stigit fyrafaldigt sedan början av 1990-talet. Det är en direkt följd av statens felprissättning av räntan. När räntan till slut stiger (kanske från 3% till 10%), så stiger folks boendekostnad rätt så påtagligt, och de minskar på sin konsumtion. Bostadskrisen är en räntekris.