• 1
  • 2
2008-08-09, 09:00
  #1
Medlem
Blodigels avatar
Min kattunge är väldigt nyligen införskaffad. Hon är en vanlig huskatt och 9v gammal. I efterhand har jag läst att de ska tas från familjen vid 12v, men hon är ju redan här så det är för sent. Hon är tillbakadragen och vill inte vara nära någon. Kommer man någon decimeter för nära så spottar och fräser hon så det står härliga till. Hon skriker nätterna i ända och är tyst någon gång på dagen. Inga vanliga mjau här inte, riktiga illtjut. Jag förstår att hon antagligen ropar efter mamma eller systrarna, men borde hon inte ge oss en chans att bli vänner? Hon äter inte ens, inte mer än några bitar av maten.

Någon som har tips på hur man ska komma henne närmre? Jag vill ju ge henne ett bra hem och komma överrenns med henne. Någon som kanske varit med om samma sak?
Citera
2008-08-09, 09:10
  #2
Medlem
-=Damian=-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blodigel
Min kattunge är väldigt nyligen införskaffad. Hon är en vanlig huskatt och 9v gammal. I efterhand har jag läst att de ska tas från familjen vid 12v, men hon är ju redan här så det är för sent. Hon är tillbakadragen och vill inte vara nära någon. Kommer man någon decimeter för nära så spottar och fräser hon så det står härliga till. Hon skriker nätterna i ända och är tyst någon gång på dagen. Inga vanliga mjau här inte, riktiga illtjut. Jag förstår att hon antagligen ropar efter mamma eller systrarna, men borde hon inte ge oss en chans att bli vänner? Hon äter inte ens, inte mer än några bitar av maten.

Någon som har tips på hur man ska komma henne närmre? Jag vill ju ge henne ett bra hem och komma överrenns med henne. Någon som kanske varit med om samma sak?

uppenbarligen saknar hon självklart sin mamma och syskon, det är inget ovanligt, sen att det är en helt ny miljö och människa som är runt henne är också något som gör henne osäker, det du kan göra är att närma dig inte katten själv utan prata med henne med lugn röst när du går in i rummet hon befinner sig i, skaffa någon leksak som du bara lägger ut i hennes närhet.
sen låt henne själv komma till dig, du kan aldrig tvinga dig på henne, hon kommer tidsnog när hon känner sig trygg vid din sida!


lycka till!
Citera
2008-08-09, 09:22
  #3
Medlem
Det är så enkelt som att klappa den, ge den mat och framförallt låt tiden ha sin gång så är den snart lika tillgiven som andra katter.

Vägen till vänskap går ofta via magen på djur så köp leverpastej eller något annat smaskens som den kan mumsa på från ditt finger.
Citera
2008-08-09, 09:42
  #4
Medlem
Precis, få den att trivas.
Det borde inte ta allt för lång tid, bara den förstår att den kan lita på dig.
Citera
2008-08-09, 10:58
  #5
Medlem
Snurrens avatar
Stackars lilla kisse, så liten och tas från sin mamma och sina syskon. Köp en Feliway feromonavgivare hos en större veterinärklinik. Den avger såna doftämnen som en kattmamma och det har en lugnande inverkan på både kattungar och vuxna katter. Helst bör man ha den varianten som man pluggar in i en väggkontakt, men man kan komplettera den med spray som man t ex sprayar på sina egna händer och på en filt som man tror att kattungen kommer vilja ligga på. Sen gäller det ju att vara lugn själv och röra sig långsamt så att kattungen inte känner sig hotad, och vänta med att ta fram dammsugaren...

Som liten otrygg kattunge kan kattungemjölk påminna om mamman. Det är alltså modersmjölkersättning för kattungar som köps på apotek eller i zooaffär. Det är lite dyrt, men vanlig bebisvälling kan också funka.

Man läser lite då och då här på Flashback att folk har köpt alldeles för unga kattungar. Det finns goda skäl till att man inom kattvärlden insisterar på att dom ska vara minst 12 veckor. Då har dom blivit tillräckligt mogna för att klara sig utan mamman. Naturligtvis finns det nödsituationer, men om man köper en kattunge från en privatperson så kolla upp födelsedatum på kissen. Betala gärna handpenning, men be om att kattungen får vara kvar hos mamman tills den är 12 veckor.
Citera
2008-08-09, 16:47
  #6
Medlem
Aisha Svenssons avatar
Det låter ju som att den är sjuk eller galen. Jag har tagit många 8-veckors kattungar och aldrig varit med om någonting sådant som du beskriver. Personligen skulle jag avliva en sådan katt och istället ta en annan kattunge, du har fått ett dåligt äpple.

Det där med att de ska vara 12 veckor är ett relativt nytt påfund, som började bland raskatterna. Men det är bra, en 12-veckors är mycket robustare än en 8-veckors. Allra minst 10 veckor ska den vara innan man tar hem den.
Citera
2008-08-09, 19:28
  #7
Medlem
AnnaMs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Aisha Svensson
Det låter ju som att den är sjuk eller galen. Jag har tagit många 8-veckors kattungar och aldrig varit med om någonting sådant som du beskriver. Personligen skulle jag avliva en sådan katt och istället ta en annan kattunge, du har fått ett dåligt äpple.

Det där med att de ska vara 12 veckor är ett relativt nytt påfund, som började bland raskatterna. Men det är bra, en 12-veckors är mycket robustare än en 8-veckors. Allra minst 10 veckor ska den vara innan man tar hem den.
På vilket sätt menar du att katten skulle vara sjuk eller galen?
Citera
2008-08-09, 20:04
  #8
Medlem
Exceeds avatar
Vi fick våra första katter när de var 8veckor, och de var likadana, men så småningom blev de mer trygg och kom fram.

Ställ maten och kattlådan nära där den gömmer sig.
Citera
2008-08-09, 20:05
  #9
Medlem
Snurrens avatar
Ja jag måste erkänna efter decenniers erfarenhet av katter, så låter det här inte bra. Jag önskar att folk som köper/får kattungar kollar upp dom innan dom tar hem dom, ska skriva en tråd om det när jag orkar...

Vad tänker ni som tar hem en katt som är livrädd för folk och bits och rivs. Det krävs enormt mycket arbete och kärlek för att få en sådan katt på rätt spår. Vill man ha en katt så ska man se sig om efter en harmonisk katt med en god uppväxt. Varför i hela fridens namn tar ni er an en katt som är helt "psykad". Vill ni göra en god gärning så gör gärna det men det krävs MASSOR av tid och kärlek. Det är SÅ synd att katter har så låg status. Tänk efter före.

Vill ni ta er an en katt med psykiska problem så måste ni ha massor med tid och tålamod, har ni det så kan det bli hur bra som helst, men vill ni gå en genväg så skaffa en katt med bra psyke som är minst 12 veckor gammal. Ni ska kunna hålla den i famnen, gärna på rygg och få bra ögonkontakt med den. Jag blir så trött när jag hör om folk som har fått hem bindgalna kattungar och som inte fattar någonting... när ni köper/får en kattunge så är det ett livslångt ansvar, en katt kan bli 15-18 år. Om ni utan att tänka er för tar er an en "psykad" katt så bidrar ni till att alltför många kattungar föds.

Folk verkar ta det så lättvindigt att skaffa en kattunge är väl ingenting ( ) men det är det. Jag blir så satans trött på alla klagomål på galna katter. Själv har jag alltid valt jättefina kattungar och jag har inga som helst problem med dom, förutom att dom kanske väcker oss på natten för att vi ska släppa ut dom på balkongen eller sätta på badrumskranen (jo visst, en himla dålig ovana att dricka från kranen) men annars Nada problemas. Total kärleksfullhet från morgon till kväll. Alla ni som väljer klädmärken med jättestor omsorg, köper ni katt-gör det med samma omsorg? Nu är jag på krigsstigen! Det är synd om alla kattungar som bli över, men ska man ta sig an en som är emotionellt skadad så krävs det att man själv ger järnet.
Citera
2008-08-09, 21:43
  #10
Medlem
Eliza CTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blodigel
Min kattunge är väldigt nyligen införskaffad. Hon är en vanlig huskatt och 9v gammal. I efterhand har jag läst att de ska tas från familjen vid 12v, men hon är ju redan här så det är för sent. Hon är tillbakadragen och vill inte vara nära någon. Kommer man någon decimeter för nära så spottar och fräser hon så det står härliga till. Hon skriker nätterna i ända och är tyst någon gång på dagen. Inga vanliga mjau här inte, riktiga illtjut. Jag förstår att hon antagligen ropar efter mamma eller systrarna, men borde hon inte ge oss en chans att bli vänner? Hon äter inte ens, inte mer än några bitar av maten.

Någon som har tips på hur man ska komma henne närmre? Jag vill ju ge henne ett bra hem och komma överrenns med henne. Någon som kanske varit med om samma sak?

Ja, du har ju skaffat en kattunge redan. Så nu får du ju göra det bäst för den. Har du tålamod så kan du lyckas med det mesta. Börja se till att kattungen har en egen vrå där den är skyddad - en vanlig papperskartong med något mjukt i duger. Fyll handvarmt vatten + några grader i en pet-flaska och lägg under något liggunderlag - motsvarande en varm mamma. Ställ toalåden nära liksom matfat.
Ta sen gott om tid och lär känna den lilla. Börja rimligen med att sätta dej så lungt golvet och ha något snöre med en papperstuss i änden..dra och väck intresse. Dra snöret närmare och närmare så den kommer i kroppskontakt med dej. Utan att du griper tag i den och fångar den. Låt det få ta sin tid. Personligen har jag haft dom alltför unga kattungarna i sängen från första början men gäller ju att man kan ta i dom lugnt för det ska gå bra.
Din kattunge har tydligen inte blivit van vid människor och händer. Vet du något om mamman eller är det en övergiven förvildad mamma den har?
Kattungar som är vana människan brukar inte spotta och fräsa, dom brukar sakna mamma och syskon och vara oroligare dom första dygnen - sen bör man fått tillräckligt med kontakt med dom.
Eftersom hon skriker nattetid så bör du försöka få närkontakt så fort som möjligt. Och ge henne trygghet och närhet hos dej - kroppskontakt.

Ja du. Det kan gå bra - går inte att säga hur - men du har tagit på dej ett jättestort ansvar och kommer att ha fullt upp med jobb.
Finns ingen möjlighet att hon kan få komma tillbaka till Mamman några veckor?
Jag gissar närmaste på att mamman inte heller är speciellt tam..eller?
Berätta hur det går
Mvh
PS: är det en unge till en frövildad mamma så släng för guds skull inte ut den - inte säkert mamman tar den tillbaka. Eliza
Citera
2008-08-09, 21:48
  #11
Medlem
AnnaMs avatar
Du kanske skulle skaffa en till så den har en kompis. Det kan också skapa trygghet.
Citera
2008-08-09, 21:53
  #12
Medlem
Eliza CTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av AnnaM
På vilket sätt menar du att katten skulle vara sjuk eller galen?

Efter alla förvildade resp. tama kattungar jag träffat så verkar detta närmast vara en unge till en i stort sett förvildad. Alltså helt "friskt" beteende för kattungen.
Givetvis går man inte och köper en kattunge som reagerar så här.
Ingen uppfödare som är seriös säljer ungar i detta tillstånd.
Men - varje år finns människor som vill rädda de stackare som har det dåligt eller är hemlösa.
Då kommer det här problemet som TS har.
Det tar lång tid och mycket tålamod. Men det går att få en FRISK katt ändå - fysiskt o. psykiskt.
Som tidigare ägare och arbete med just såna här så vet jag det kan bli friska katter.
Jag tycker inte vi ska gå så hårt åt dom som vill försöka. Katthemmen tar numera hand om så många förvildade dom kan. Och dom friska placeras efter hand.

till TS. Vill du får du skicka PM till mej.
Eliza
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in