Har människor i Sverige varit lyckliga?

Men det är inte konstigt, Brasilien är ju på väg in i modern tid. Dom går från semi-periferi till core, om man ska använda världssystemsanalytiska termer.

Fabrikerna i Sverige flyttar utomlands, människorna belånar sig i banker som går i konkurs. Konsekvensen av vilket blir att folk blir våldsamma, man skyller på grannen.

Brasilien däremot, där växer fabrikerna, där är bolåneräntorna helt ok. Det är inte konstigt att dom ser på framtiden positivt, den är ju positiv.

Jag tycker mest skribenterna här är exempel på en svensk depression för att vara lite elak. Jag vet inte i vilka kretsar ni umgås, men i min är de flesta nöjda med livet.

Visst går det upp och ned för alla, men när det väl kommer till kritan så så är vi rätt lyckliga. Internationella undersökningar bekräftar vidare detta.

Visst, vi gillar att gnälla, men vilka människor gör inte det? Det är fan en allmänmänsklig hobby. Dock lite mer frekvent i Stockholmtrakten

Nej, det är inte möjligt. Kan dock rekommendera dig att se dig själv som svensk först eftersom människan är ett oerhört flockdjur och innefattar en väldig flockmentalitet inom den egna kulturen/gruppen o.s.v.

Ja, jag läste det du skrev. Det var väldigt trevlig läsning.

Smart vinkling där andra spalten.

Ja, precis. "Massan" köper sig kultur för pengar, och inte fan kommer de att söka efter sina egna rötter och sitt eget blod när massan inte tycker om det.

Nej, kulturen försinar bara genom pengar, speciellt de kulturer som har pengar.

Massan gör bara det den blir tillsagd att göra och följer bara med det som massan gör. Vill massan ha pengar och inte kultur är det det som gör. Människor i massan existerar inte som individer, ändå så är de så jävla tvungna att säga "jag har då allt en egen åsikt". STÅ FÖR DET NI GÖR ERA JÄVLA ÄCKLEN.

Jopp, lite så är det tyvärr.. Men klart man kollar till om någon går med feta smajlet på stockholms gator. Men inte fan tycker man väl att det är sjukdom.. Klart man påpekar något som är ovanligt liksom. Men finns det något mer Svenskt än å säga "Vafan e du så jävla gla för?" HAHA

Säger det, ge svenska folket tillbaka dess kultur.

Hmm.... undrar om den allmänna "depressionen" kan ha något o göra med den s k fria viljan och det fria livet? Tänk er följande....De sämst ställda länderna i Afrika. Du ser en en grupp glada och skrattande människor. Det syns verkligen att de är glada när de väl skrattar. Inget s k kompisskratt där inte. Vad hände med Afrika för ett par hundra år sedan. Jo det koloniserades...friheten som de levt med så länge försvann! Idag är de visserligen fria länder men såren från koloniseringen sitter fortfarande kvar. "västvärlden" tog inte sitt ansvar utan lämnade problemet att lösas till lokala krigsherrar. Alltså...fortfarande ingen frihet utan förtryck. En afrikan i de dåligt ställda länderna vet inte om han kommer leva eller dö imorgon? De har alltså accepterat att de inte har något frihet. Kan det betyda att man släpper alla krav som ett modernt västsamhälle sätter på sina medborgare? Har man inte krav så kommer man närmare naturen, dvs där vi en gång började vår människobana. Med andra ord....kommer man närmare skrattet och den naturliga glädjen även om man lever hand i hand med döden. Vilket land har mycket frihet och låter sina medborgare välja fritt? I alla fall tro att de har många fria val? Jo Sverige! Alltså, motsatsen till afrikas situation. Men friheten är egentligen bara en illusion eftersom västsamhället har byggt upp ett internt krav av vad lycka är. Stabilt jobb, familj, sommartorpet, familjebil, hund osv osv osv... Det finns ingen som kan mäta lycka i ett värde. Alltså blir det upp till var och en att bestämma sin egen lycka. Eftersom människan alltid är i en konkurrenssituation så antar man att man släpar efter på lyckofronten så fort man ser grannen skratta högt. Det skapar press att uppnå egen lycka på sikt. Om du däremot ger upp, så släpper pressen på att nå upp till en viss standard. Tillbaka till Afrika, antar att du verkligen inser att du kanske är död imorgon. Släpper det då pressen att uppnå en fejkad lycka = olycka? Och istället blir man mer avslappnad och äkta lycka skapas de gånger man känner att det är befogat med känslor?

Jag får inte riktigt till mitt resonemang som jag vill, det är svårt att sätta ord på det. Bara en känsla jag har. Lyssnade på en av sommarpratarna som berättade om en cancersjuk patient. När denna person fick beskedet att han hade ca 1 år kvar att leva så sa han. "Äntligen kan jag göra det jag vill". Det är ändå en tankeställare. Något är fel. Kanske det är som någon ovan skrev att det är vi som grubblar för mycket som sitter med foten i hinken själva?

Jag har vetat om många svenskar som jag genom åren tyckt tillytan sett ut o vara lyckliga. Men när man sedan får höra att de har tagit sitt eget liv så undrar man hur de lyckades dölja all den livstveksamhet? När jag såg dem var det så mycket livsglädje i deras sätt att bete sig. Folk som ser ut att vara lyckliga behöver inte vara det inombords.


Ni får gärna övertyga mig om att jag har fel i mitt resonemang ovan, det var bara en tanke jag hade. Accepterar nya slutsatser så länge jag förstår att dem är bättre än mina egna =)