Är Mount Everest-hjälten Fredrik Sträng en bluff? [sammanfogad /mod]

I en annan dokumentär jag såg på TV om just klättringen på K2, så nämndes inte ens Fredrik Sträng av vad jag kan minnas. Hans insats kan således betraktas med en nypa salt?

Jag har sett The Summit nu, bra film som rekommenderas.

>Ja, Fredrik Strängs insats går väl tyvärr att diskutera... men samtidigt tycker jag kritiken mot honom varit överdriven och missriktad. Kritiken mot Sträng tog felaktigt fokus från den verkliga källan till katastrofen. Att inte fler klättrare avbröt toppförsöket trots kraftiga tidsförseningar (pga allt strulande med repet till Bottleneck). Inte ens att Serben rasade ner från berget kunde få dem att avbryta toppförsöket (då de redan var mycket försenade). Det något syniska komentaren från Cecilie Skog i "The Summit" var ungefär "Det dör ju folk i trafiken också, men inte slutar vi köra bil för det."

Först gjorde Sträng och hans amerikanska team den ovanligt nyktra bedömningen att bryta toppförsöket pga tidsförseningen ("trafik stockningen" vid bottleneck). Plus situationen med Serben som dramatiskt rasade ut för berget vid bottleneck (han hade kopplat loss repet för att fixa med sin syrgasutrustning och de andra klättrarna bakom fick börja gå runt honom).

Själva beslutet att avbryta var helt korrekt av amerikanerna och Sträng, att först bestiga K2 och sedan försöka gå tillbaka under mörker är nämligen ingen hit.

Det som Sträng i huvudsak fått kritik för är väl följande två punkter:

1. Den så kallade "räddningsinsatsen" som Sträng var involverad i. En Serb hade ju glidit ner från Bottleneck och man visste inte om han levde eller ej.

Helt rätt först av Sträng att bege sig till platsen innan man visste om klättraren var död eller inte, för att hjälpa till och försöka rädda personen i fråga.

Men sedan... Sträng var inte först på plats utan tre andra klättrare hade redan konstaterat att Serben var död. I detta läge kan man verkligen fråga sig varför denna grupp av klättrare tog beslut att börja släpa runt på den döda kroppen på dessa extrema höjder och riskera hela gruppen? Syftet var som jag förstår det att ge Serben en värdig begravning. Den så erfarne Sträng borde i detta läge blåst av räddningen, man släpar inte runt på döda kroppar högt uppe på K2, man begraver dem där de hittas.

Om jag förstår det rätt så tog till slut Sträng istället ledningen under denna insats vilket indirekt ledde till Pakistanierns död (Jehan Baig).

Dvs, ett tveksamt syfte med räddningsinsatsen vilket också ledde till yttligare en klättrares död.

Måste kännas rätt meningslöst, man försöka släpa runt på en död kropp på fucking K2 till följd att en till klättrare dör? Katastrof.

2. Sedan medverkade Sträng till diverse spekulationer i pressen när det fortfarande var massvis med klättrare kvar kämpande för livet uppe på K2. Han sade väl både det ena och andra vilket han fått enormt kraftig kritik för. Visst hade Sträng rätt i att de besteg toppen för sent samt lulddigt att några klättrare var för oerfarna men det är ytterst känsligt att i ett sådant krisläge hålla på att anklaga människor i nöd eller spela besserwisser, många tålde inte detta. Merparten av de som var med under toppförsöket var skickligare klättrare än Sträng själv.

Personligen kan jag tycka att kritiken mot Sträng varit klart överdriven och lite löjlig.

De som istället borde fått mest kritik är den stora grupp av klättrare som envist började bestiga K2 för sent, detta var rysk roulette på hög nivå. Sedan blev nedstigningen om möjligt ännu mera farlig eftersom repen försvunnit på grund av en lavin/iskred.

>Det som gör K2 så dödlig och svår att bestiga är framförallt alla laviner/snöskred/iskred som jag förstår det. Samt att det är väldigt sällan erbjuds tillräckligt bra väderförhållanden för att ens försöka bestiga K2. K2 är absolut inte det klättringstekniskt det svåraste berget.

Sedan har det blivit omdebaterat med användandet av för mycket rep vid klättring (i förväg fastsatta rep). K2 expeditionen 2008 har fått kritik för att förlita sig på rep för mycket. Problemet är att med hjälp av rep som satts upp i förväg blir det betydligt enklare för noviser att bestiga 8000 meters berg. Men när det väl uppkommer situationer så blir det lätt kalabalik bland dessa oerfarna klättrare.

Ett annat problem vid 8000 m klättringar på tex Mount Everest och K2 är att det blir så populärt att flera olika expeditioner får trängas samtidigt. Dvs, man kan inte bara tänka på sig själv och sin egen grupp. Oftast tvingas man till helt vansinniga och livsfarliga räddningsaktioner av andra klättrare istället. Det hela blir alltså lätt kaotiskt med lite otur i väder etc.

Har läst hans bok om hans Seven Summits-rekord och tycker mig få intryck av en sympatisk typ.

Vad gäller räddningsaktioner; helt ärligt vet man faktiskt om riskerna när man är där uppe. Man kan inte förvänta sig att folk ska rädda en.
Det går inte att jämföra med att råka ut för en olycka på gatan; är man i "The Death Zone" så är man medveten om riskerna; då får man ta konsekvenserna.

Jag har träffat honom ganska mycket. Han är en mycket sympatisk typ. Som oftast glad, hyperaktiv och tokpositiv. Möjligtvis ADHD. Han hade verkligen inte mycket ont i sig. Snäll. Han är heller inte någon cynisk mytoman eller opportunist som det hävdas.

Tyvärr är han, enligt min bedömning, numera ganska traumatiserad av att ha varit ett offer för lynchmobben på internet och i den sadistiska klättervärlden. Han var säkerligen naiv men samtidigt så är en hel del av det han anklagades för inte hans fel eller var rena felaktigheter. Många av svensk klättrings ökända psykopater retade ihjäl sig på honom och kampanjade intensivt mot honom på diverse forum. Precis som dom alltid gjort mot dem som sticker ut och populariserar ´sporten´.

Känslig som han är tog han det mycket hårt. Jag hoppas verkligen han hittar tillbaka till den personen han en gång var. Det är han värd.

Det är väldigt erkänt att han ljugit och bluffat.
Men jag förstår honom. Han vill ju ha sponsorer och kunna sälja sina böcker och göra sig ett namn. Tyvärr tog han i lite för mycket och till slut blir man oftast påkommen då.

Nu skall han tillbaks till K2 tydligen. Avresa från Sverige den 12 Juni.
Har jag fattat det rätt så har bara tre svenskar varit uppe på K2:s topp.
Daniel Bidner (som omkom på nedvägen), Rafael Jensen och Göran Kropp. Skall Fredrik bli den fjärde svensken.

Gick väl som förväntat....

Ja, tydligen så har det varit riktigt kasst väder uppe på K2 i år så det blev ingen toppbestignig.

På väg upp på K2 igen!
https://sv-se.facebook.com/fredrik.strang/

Han flännar över att svensk media inte bryr sig om hans förehavanden och att de istället skriver om skandaler och silikontuttar.
Som en person kommenterade så beror det på att media har lite viktigare saker att rapportera om för tillfället. Bergsbestigare är inga hjältar det är dock alla de män som släcker bränder, och det verkar irritera Sträng.

Vad är det som driver människor som Sträng? Varför kan de inte hålla sig hemma och arbeta som vanliga människor? Att vara vardagshjälte är i mitt tycke bättre än att flänga runt på ett berg i sin egoism. Varför ska han dit igen? Har han planerat att begå självmord däruppe i sin sorg och bitterhet? Mår man inte psykiskt bra ska man inte upp på något berg anser jag.

Nu för tiden är det väl ett sorts jobb att vara föredragshållare o.dyl, folk betalar för det i varje fall. Sen är inte alla skapta för att ligga i hängmattan och sippa på drinkar hela sommaren.

Jag gillar honom inte, för jävla spänd, men förstår driven.