Att bli en Övermänniska

Vet inte riktigt om den här tråden hör hemma här, men värt ett försök.

1. Hur blir man en Övermänniska?
2. Hur blir Övermänniskan perfekt?
2.5. Kan Övermänniskan nå perfektion?

(En högre stående människa än massmänniskan d.v.s.)

Självklart behövs det en insikt som inte massmänniskan besitter,
som inte alla kan få tag på hur mycket de än söker efter svar i livets frågor.
Sedan spelar också fysisk och mental träning
och lång tids härdande på båda fronters roll tycker jag.
Man borde kunna vara bra på att analysera saker man skådar
på en mer djupgående nivå också;
att kunna analysera konst, kultur och skrift.
Spirituell kunskap och inre disciplin är ett absolut måste tycker jag,
till den grad att man inte faller för massmänniskans grupptryck
och kan neka alla dekadenta begär som vanligen finns hos massmänniskor.

Hög utbildning, är det ett måste trots insikten?
Borde Övermänniskan vara vacker till det yttre?
Borde en Övermänniska kunna läsa och tala mer än ett språk?

För att Övermänniskan skall bli perfekt,
måste allt som vanligtvis finns hos den vanliga människan
tränas upp till perfektion?

Övermänniskan tror ju att den är bättre än alla andra.
Det blir ett evigt tillstånd.
Så fort övermänniskan finns, så har den alltid
och kommer alltid att vara, det den är.

Det är det yttersta egocentriska tillståndet,
med så mycket solipsism att det skulle skrämma
en relativist

Jag kan vara vaken i flera dygn i sträck utan div hjälpmedel el preparat...har jag en släng av övermänsklighet i mig då?

Jag o en vän har pratat om detta o kommit fram till att det nästan är som min superkraft så om jag tex hade varit med i en film, typ X-men så hade jag lätt överrumplat mina fiender när dom sover o därmed vunnit kampen...

Min akilleshäl? Har ingen!

http://en.wikipedia.org/wiki/Polymath

Du är komplett och fullkomligt ärlig mot dig själv. Du inser att du har brister, att du antagligen lurar dig själv flera gånger per dag. Du inser att du förlorat lång tid av ditt liv som inte kan återhämtas, du accepterar detta. Du inser att vissa egenskaper endast kan påverkas när man är barn och därför är dina möjligheter att bli allt du vill hämmats permanent, du accepterar detta. Du inser att du har känslomässiga knutar som får dig reagera instinktivt och att dessa är dåliga. Du inser att du inte kan vara säker på någonting och därför alltid kritiskt granskar dina åsikter, även dina mest privata och mest känsloladdade. Du tar inte åt dig av andras åsikter utan analyserar dem sakligt. Du agerar inte efter känslor som självbekräftelse, illvilja, sadism eller andra sätt att hävda dig själv som är ett uttryck för dåligt självförtroende. Du inser att du inte är speciell, är inget underbarn och är ingen latent begåvning. Du inser att det enda sätt att uppnå storhet är att anstränga sig och att du inte får något gratis i livet. Du inser att du kanske måste byta vänner för de hindrar dig, direkt eller indirekt. Du inser att det inte är något fel att byta vänner, att du är ägare av ditt egna liv. Du inser att perfektion är den enda anledning för att leva och att perfektion eftersträvas genom kärlek till livet, inget annat.

Du inser att du är värd det bästa av alla liv, inom alla områden, socialt, kärleksmässigt, yrkesmässigt och ekonomiskt. Du inser att du inte är den du föddes till och att du inte är den andra har fått dig att bli. Du inser att du själv bestämmer över vem du är, hur du reagerar, hur du mår, hur du beter dig. Du inser att du kan förbättra dig själv inom alla områden och du inser att du VILL förbättra dig. Du inser att det är bara att börja precis nu, för det finns ingen annan tid än nuet. Lycka till.

Jag är osäker på om ett universalgeni är samma term för Nietzsches övermänniska, kan dock se var N kan ha fått inspiration och tanken om övermänniskan från. N var ju i synnerhet intresserad av antiken, studerade latin och grekiska, även undervisade i ämnena. Dessa stora universalgenier så som Alberti, Da vinci och Michelangelo, Shakespeare, m.fl. kom alla före honom och kan mycket väl ha varit orsaken till Nietzsches vilja att vara stor och överlägsen. Han var även god vän med Wagner som var en framstående kompositör, N såg väldigt mycket upp till honom och försökte sig själv på musiken. Jag tror att övermänniskan uppfanns någonstans i N's liv då han kom till insikt om det här med att vara överlägsen, musikaliskt, skriftligt. Att bara allmänt vara högre upp än andra tror jag intresserade N. Jag tror att Nietzsche väldigt gärna ville vara bra på olika saker, vilket ledde till idéen om övermänniskan, denna själsliga överlägsenhet, som frigör en och tar en till skyarna. Det är en väldigt fin tanke, personligen vet jag inte om någon kan vara en 'övermänniska', är det överhuvudtaget möjligt för människan att vara mer överlägsna än andra? eller är allt bara illusioner, är dessa skyar och djup av insikt, kunskap och galenskap bara illusioner?

Jag kan inte svara på det, jag kan inte svara på vad en övermänniska är eller hur man blir en övermänniska, jag kan säga att om det nu gick att bli en s.k. övermänniska skulle denne vara väldigt olycklig. Att vara överlägsen och egen innebär också att man är oerhört ensam och missförstådd, precis som Nietzsche och många av dem s.k. universalgenierna var : )

Ni missförstår konceptet med övermänniska. Övermänniskan är inte någonting annat än den varelse som övervinner människan. Vidare definitioner av Nietzsche innefattar att "Övermänniskan ska vara jordens mening." och jorden trogna. Det ni beskriver med era idéer om människan påminner mest om en elit, savant, geni eller upplyst. Övermänniskan beskrivs inte någonstans i Nietzsches texter, så vitt jag vet, som något av detta. I Så talade zarathustra skriver han faktiskt "Men den som är den visaste bland er, även han är endast en konflikt och en hybrid av växt och spöke. Men uppmanar jag er att bli till växter eller spöken? [Nej] Se, jag förkunnar för er övermänniskan!" Nietzsches övermänniska är odefinierad som nåt annat än just jordens varelse som överkommer människan. Nietzsche visste inte mer än oss om vad denna övermänniska är. Bara att den är bättre och har ersatt Gud med jorden och därmed oss själva.

Om jag lämnar Nietzsche åt sidan och övergår till min egen bild av vad övermänniskan är så ser jag den som det nästa steget i mänsklig eller jordlig evolution. En sådan varelse hoppas jag har nått ett nytt steg av medvetande där Jaget och Miget inte är lika begränsade i sin konflikt. Framför allt en varelse som förstår att den är mer än sitt Jag, sitt medvetande. Utan jaget kvarstår en organism, ett fysiskt system som utan självmedvetande blott är en del av det stora systemet (Jorden, Universum, what have you). Ett medvetande som kan acceptera detta, att vi är mer än jaget, på ett sätt vi människor inte kan idag är min vision eller hopp om övermänniskan. Och nej jag pratar inte om socialism, altruism, kosmopolitanism, vegetarianism eller nån annan ism.

Jag tror man bäst kan förstå Nietzsches övermänniskoideal som en som gör slag i saken av "the transvaluation of all values".

D.v.s. själv tar kontroll över sin egen moral och mening. Därav att man skall filosofera med hammaren och krossa alla onödiga apriori-värden som man blivit matad med.

Inte omöjligt, men det kräver mycket tid och mod.

Det jag ser som en övermänniska, efter att ha tolkat vad Nietzsche har skrivit, är någon som övervinner sitt öde och sliter sig loss från mänsklighetens bojor. Det låter mycket diffust, men jag tolkat det som så här att ödet är att födas i den moderna inrutade världen, bojorna är civilisationen. Gemene man idag är född fri men lever i bojor, lever i ett komfortens fängelse där faktisk frihet är knapp. Det jag ser som vägen till att bli övermänniska, är först och främst att inse huruvida principer och ideal är större än materiellt värde, därefter ska man rasera vanföreställningar om universella värden och människors lika värde. Slutligen ska man bege sig ut i naturen, den otämjda vildmarken utan någonting med sig och övervinna den. Inte tämja, ty naturen låter sig aldrig tämjas, men bli ett med den. Och när man andas vindens bris, hjärtat slår av vågornas slag, huden besitter jordens mull och i blicken lyser flammans ljus; då är man redo, att passera över gapet som kallas mänskligheten. Gapet som skiljer djur från övermänniska. Bara de djärva och uthålliga har makt att göra detta och när man väl är över, skådar man ut mot horisonten. Och där, i orosmolnen; mänskligheten, faller det tunga stora droppar i ett massivt regn; ett regn av undermänniskor. Plötsligt, skälver himlen med ett öronbedövande Tordön som får marken att skaka. En massiv åskvigg slår ut och klyver molnen, med ett så intensivt ljus att det lyser över landskapet och syns från mils avstånd; Övermänniskan. Väl över bron, känner man undermänsklighetens droppar mot sin hud, känner mänsklighetens börda på sin rygg medan övermänniskans flamma lyser i ögonen, då klättrar man. Klättrar uppför den massiva klippan; ödets klippa. Dina blöta händer har svårt att greppa de fuktiga stenarna och vid ett flertal gånger är du nära att falla ned i avgrundens hybris. Men med flamman i blick leds dö. Ännu ett Tordön hörs och marken skälver. Blixten träffar nu toppen av berget, som fullständigt exploderar. Man klättrar vidare, och på toppen är där nu en grund krater. I kratern ställer man sig, och ser ut över mänsklighetens andliga ödemark. Naken står du nu på klippan, blickar upp i luften och skriker ett avgrundsvrål som hörs ut i alla de nio världarna. Ett vrål så mäktigt att molnen skingras och vågorna klyvs. Och med massiv kraft slår du din näve av stål rakt in i urberget och blir ett med det med. Nu har du besegrat ödet, du har besegrat självaste urberget, på det du föddes, på det du har levt, och på det var du dömd att dö. Men nu, har ödet tagit en ny vändning och ur berget plockar du en ädelsten, ödets sten. Det är nu ditt och du kan göra vad du vill med det. Du är fri. Mänskligheten påverkar inte dig längre. Du är nu en av de högre. Och snart träffar du den store gamle. Med ett massivt hopp upp i luften, känner du hur tyngdlagen släpper dig och du svävar nu fritt av egen kraft och egen tanke. Nu är du fri, och upp till Valhalls portar ska du stiga. Nu börjar kampen mot den oövervinnerliga fienden; tiden.

Läste Nietzche under universitets-tiden i USA och konceptet handlar om att göra sig fri från slavmentalitet som uppkommer av bl.a. religion och andra sociala makt-och-förtryckarmedel. Nietzche frågar sig bl.a. varför man egentligen skall ha empati? Det är något båda parter förlorar på, menar han, då det leder till slavmentalitet och svaghet.

Vidare menar han att det inte finns någon moralisk objektivitet utan att det är upp till människan att uppfinna sig själv, därav konceptet om "Ubermensch".

Zarathustra (modellen för övermänniskan) är inte mer än Nietzsches moralfilosofiska praktexempel och inget annat än en utopisk saga där han diskuterar hurvida man bör handla och tänka för att föra sin ras uppåt.
Angående frågan över hur blir man övermänniska så är det så att en man inte kan bli övermänniskan, utan det är(enligt Så talade Zarathustra) vårt gemensamma mål som människoart att röra oss genom evolutionens väg, som vi en gång gjorde från apan till människa ska vi gå från människa till övermänniska. Den enda skillnaden är att naturen inte kan göra mer och därför är det upp till våran egna handlingsmedvetenhet att styra oss i rätt riktning.

Det är detta moralfilosofi handlar om rent generellt om du tex läser staten(av platon) där han även tar upp handlingsmedvetenhet för att föra civilisationen till det bättre. Sen Aristoteles bok Nikomachiska etiken handlar också just om att bli så bra som människa som möjligt genom att medvetet agera korrekt. För vidare direktion i hurvida du ska betee dig där får du läsa till dig själv, då det är många punkter att ta till vara på.

Men detta är fortfarande bara utopiska tankar om hur man fulländar människan och övermänniskan och Zarathustra är bara exempel för att få fram sitt budskap lättare. En riktigt bra moralbok av Nietzsche är Till moralens genealogi där han ytterligare förklarar sina tankar om människan och moral osv.

Intressant och tänkvärt.