Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Jag tycker inte vi får glömma bort pappans känslor runt detta heller! han känner väl mera Hat vad jag förstått. Visst verkar det som om han haft en del dumheter i sitt liv, men han bestämde sig i samband när han blev pappa att han skulle skärpa till sig! VI FÅR STÖTTA N i det tycker jag så han inte går tillbaka till sitt sämre beteende igen! det blir han inte lyckligare över! Ingen av oss vet vad den killen vart med om i sin uppväxt & hur det i vuxen ålder ter sig! Försök att inte döma när vi inte vet! han är också ett av offren här som faktiskt glömts bort lite tycker jag!

Jag såg hur mycket föräldrarna Jarnestig led medans ambulanspersonalen gjorde allt för att rädda livet på dom tre offren och det var en tragisk syn. Deras rädsla och smärta höll på att bränna hål på rutorna i bilen jag satt i.

Man är inte glömd bara för att man inte omnämns på fb. Hela familjen inklusive N och hans familj är i högsta grad involverad i denna tradegi. Det är även släkt och vänner liksom grannarna. Livet blir inte som förr för någon av dem.

Tror dig, jag vet vad du pratar om.

Bättre dokumentär än jag väntade mig. De fick det först att låta som om de hade varit med E ända sedan hon låg nedsövd vilket verkade helskumt. Det visade sig att de bara träffat henne några ggr och första gången ganska långt efter morden.

Jag får hela tiden en känsla av att E försöker hålla skenet uppe utåt. Jag får för mig att hon använder media till att ge CS en rejäl käftsmäll. "Haha, du vann inte. Vi tar oss ur detta och går vidare. Tillsammans."

Visst måste hon ha dagar när hon känner hat och mår för jävligt. Om inte annat så kommer det senare.

Nu vet inte jag hur hans familje förhållanden är! Men det skadar ju inte att man visat sitt stöd för honom också här, på samma sätt som vi gör med E & hennes familj.

Emma har nog hjälp med att hantera sin sorg och smärta så att det inte blir hat. Hon har nära och kära som lever i samma katastrof. En sån sak som att veta att hon inte är ensam betyder mycket.
Jag vet hur jag fungerade i min sorg efter mitt lilla barn, omgivningen som inte förstod, hur skulle de kunna göra det?, även om de ville. Värst var det efter ca 6mån då det var mörk vinter och alla trodde att det var ok.
Sorg går i många faser och är högst personligt.
Apropå pappans "leende" Jag ser en man som försöker vara stark för sin dotter och sina barnbarn. En man som försöker få reportern att förstå vad han menar och att hans ord tar slut...
Vid flertal sekvenser har pappan inte så mycket att säga för han skulle isåfall förstöra utredningen. Så då är han tyst.

Verkligen inte. N är ju pappan till barnen och han är lika förkrossad som Emma.

Nästa Kalla fakta skulle handla om Niklas

Niklas får en kram av mig!
sänder en till E & hennes anhöriga också! Vi är många som tänker på er!

När går förresten nästa avsnitt av Kalla fakta?

Nästa söndag, samma tid.

Jag såg också dokumentären, och grät mej igenom hälften. Snutten i början med samtalet till SOS kommer att förfölja mej länge..

Jag funderade en del på att Emma trots allt lyckas hålla en sån distans till allting och att hon kan tala om barnen med så mycket glädje och positiv kraft. Jag är helt säker på att hennes stöttande omgivning är en stor bidragande orsak till det.

Sen funderade jag på hur hennes tillvaro måste ha sett ut ända sen den dagen hon kom ut från sjukhuset. Den måste ha varit fylld av att försöka ta in all information, söka pusselbitar, prata om och vrida och vända på denna fruktansvärda tragedi om och om igen och så - inte minst - hela rättegången.
Jag tror inte att hon riktigt har haft "tid" att verkligen ta in och känna efter än. Jag är väldigt rädd att allting kommer att komma över henne nu när hon äntligen fått komma iväg, bort från allting. Jag hoppas att jag har fel, och att hon får massor av tid att bara koppla av och ta det lugnt och försöka hitta tillbaka till ett nytt liv.

Jag är full av respekt för denna lilla kvinna!