Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Varför gör du det så svårt för dig? I TP sid 283 står vilka de 13 är. Jag har en god ide om vilken nr. 14 är.

Hämnd, helt klart. Betänk adoptionsmailet till T; det är inte skrivet på ett sätt som önskas ngn tillbaka(snarare skrivet som ett avslut), utan för att djävlas med ngn= hämnas på ngn. För vore det skrivet för att få tbx T så hur skulle då CS förklara det hela som om T i det läget valt CS?
Det ligger också i CS: s natur att hämnas(se min sign. som jag f. ö fortf. hävdar är det CS lider utav).
Svartsjuk OCKSÅ CS, åtminstone till en början. Men i detta läget så har det utmynnat i ren och skär hämndlystnad("i detta läget"= när E och T flyttat samman i huset).

Men djupt kränkt har hon blivit av T: s avståndstagande(fr. då första början)+ val att välja andra än henne och därmed måste CS hämnas. Det ligger som sagt i hennes(ondskefulla) natur...

Ja, precis -tre helt olika paralleller som dyker upp helt opåverkat i Es sinne. Varför börja prata om någon som hon satt barnvakt hos 10 år tidigare? Varför prata om någon som hon inte träffat på flera år (Lorena)? Och i flera fall påstod hon att dessa personer hade barn med T??

För mig är det tydligt att E på sitt förvirrade sätt (inte så konstigt med hennes skador) associerar till CS redan från början.

Det kan väl kvitta om man kallar motivet svartsjuka eller hämndlystnad eller kränkthet, det är samma grundkänsla det rör sig om. En som alla människor känner igen.

Jag har skrivit detta förut, men det handlar om ett beteende som den elaka drottningen i Snövit, hon som blir så svartsjuk/hämndlysten/kränkt när Snövit visar sig vara vackrare än drottningen. Drottningen beställer Snövits död och när den planen misslyckas agerar hon själv mördare. Det varierar i olika verisoner av sagan, ibland gör hon tre aktioner, bl a en med en förgiftad schal, men den vanligaste versionen tar bara med det förgiftade äpplet. När Snövit förmodas vara död triumferar drottningen.

Det är märkligt hur redan så små barn som treåringar genast förstår hur rasande drottningen känner sig och fattar varför hon vill utplåna Snövit. Det är väl någon slags arkaiska känslor som finns hos oss människor, men i normalfallet socialiseras vi till att låta bli att uttrycka dem.

Vad jag vill säga är att namnet vi ger känslan inte är så viktigt.

Ja det står vilka det är, vilka det är som har lämnat ifrån sig skoavtryck för jämförelse.
Så nej det är ingen som gör det svårt för sig, jag är bara övertydlig med att ni har fel i ert räknande av personer och antal skor.

s.86
Går att läsa i CS CV (orkade inte skriva de olika skolornas namn)
1995-1997 Veterinärmedicin (huvudämne)
1997-2004 på universitet i Tyskland med huvudämen Historia, Tyska och skandinaviska språken. Hon har magisterexamen

Modersmål engelska och tyska.
Grundläggande kunskaper i spanska, franska, grekiska och ryska

I senare förhör med E om Ts tidigare tjejer så kommer inte CS som number 1.

Nej, precis! Detta är inget hon säger i förhör, i en situation när hon avkrävs svar utan detta är någon som hon bara ger uttryck för a la "det som först dyker upp i hjärnan". Det är ju det som är så slående! Sedan när hon avkrävs svar i förhör och försöker tänka efter så måste hon fundera och då kommer andra saker upp men detta är det hon själv spontant ger uttryck för. Är inte det talande?

Min tolkning är att E pratar om sin barndom och de människor som fanns runt henne. Lasse och Tina satt hon barnvakt åt och det är sen i Ts minnesanteckningar som han själv gör koppling till Tine.

Ja, det gör han. Då sitter hon som bekant häktad sen ett tag...så det är ju inte alldeles tokigt, eller hur?

Jag har sidan 86 i FUP uppe nu men hittar inte hennes CV.
Frågar: gäller sidonumret adobes numrering, FUP´s numrering eller "handskriftsnumrering"?

Jag har tidigare påstått att själva huvudskadan bestämmer minnesfunktionen hos den skadade. Därmed ifrågasätter jag själva skadorna på E när vi diskuterar hennes minnesfunktioner.
Jag kan tillägga att det finns fall av medvetslösa personer där det inte gick att få kontakt med patienten men då patienten vid tillfrisknandet berättat att de hört allt vad som sades. Jag diskuterade detta med en överläkare i neurologi vid ett tillfälle långt bak i tiden och denne berättade då för mig att man vet inte hur mycket information den medvetslöse kan ta in. Denne kan kanske höra våra röster och minnas förloppet utan att se eller vara vid medvetande.
Endast graden på huvudskadan sätter gränser, menar jag.