Hur kan någonting existera alls?

Jag satt och funderade på en grej! Hur kommer det sig att det finns någonting alls? Om vi säger innan the big bang, så var allt en klump, om man skall gå efter den teorin! men innan smällen, alltså under klumptiden, ja just det hur kom den till, har den alltid funnits? Hur kan den alltid ha funnits, vad är alltid? Finns det något som kan defineras som alltid eller är det bara ett meningslöst ord? Och om den klumpen alltid har funnits, hur kommer det sig?
Det är ju konstigt att det finns en klump över huvudtaget? Ingen ting borde finnas, eftersom ingenting kan ju inte bli någonting, och för att det skall finnas någonting så borde ju någonting ha gjort något, men vad var det då som gjorde något innan något fanns?

Jag tror att svaret på dessa frågor finns! Men tyvärr inte tillgängliga för oss, det är förbannat störande!

Du tänker därför existera allt?

Man kan inte prata om alltid eller innan big bang då tid och rum som vi förstår det har sitt ursprung i singulariteten som existerade då. Men man ska nog vara försiktig att spekulera allt för mycket då vi inte vet riktigt hur det gick till. LHC börjar testköras om några dagar, så vi får väll se vad dom har att säga om saken när dom kommer igång på riktigt.

Du förtjänar flummighetspris för det där.. vafan snackar du om?


OnT: Väldigt mystiskt Bra filosofimaterial för några timmar i hängmattan

Jag har också funderat på det där.. om det nu bara fanns en liten klump, vad fanns utanför? ingenting? ingenting är ju per definition universum, alltså måste universum alltid ha varit oändligt, men det expanderar ändå (!)..

Min tankegång går till att det kanske inte var en klump materia, utan bara en massa energi som genom nån flaw slet isär ingenting till materia och antimateria [...] men energi kräver ju materia? [...]

Vi kommer nog aldrig att komma närmare sanningen

LHC skall väl söka efter Higs partikel? Jag hoppas verkligen inte de skapar ett nytt big bang genom att klyva den där mojängen

Ja men håller du med om att ingenting inte kan bli någonting?
Eller är du inne på en annan linje?

Tanken är att man ska splittra partiklar för att återskapa förhållanden som existerade någon nanosekund efter big bang. Det kommer då att trilla ut en massa partiklar som vi inte kan observera på annat vis och som upphör att existera lika kvickt. Dom kommer inte att skapa ett nytt big bang.

Okej, men det gäller bara inom ramarna för vårt universum. Naturlagarna kan inte tas för givna om inte universum existerar.

Filosofen Descartes' "Jag tänker alltså finns jag"
känns bra mer on-topic eftersom det här är filosofi-forumet

Jag har också hört om den frasen! Men jag håller inte med honom helt!
Jag menar allt som inte tänker då, finns inte det?
Och hur kan man veta att verkligheten inte är en dröm och att drömmen inte är verkligheten

Vi vet inte Störande, eller hur?

Men något som i alla fall har lite med ämnet att göra är en grej Stephen Hawking sade (har för mig att det var han). Om en sånhär klump med "allting" skapas en gång är detta mycket märkligt. Men om det händer flera gånger, så är det genast inte alls så märkligt. Därför menar han att det skulle finnas fler universum, även om det inte finns något som helst sätt att bevisa det eftersom de skulle befinna sig i en egen rumtid som inte är anknuten till våran.

Frågan var energin kommer ifrån ligger ju dock fortfarande kvar. Vissa ser väl detta lite som "Gud". Själv vet jag inte vad jag ska tro. Eftersom tid inte existerade innan big bang blir det svårt att tala om något som alltid funnits eftersom det förutsätter att tid existerar.

Men enligt kvantfysiken så skapas ju partikel/antipartikel-par ur intet i princip hela tiden. Om vi kunde ta reda på vart den energin kommer ifrån så kanske vi kommer närmare lösningen.

Håller definitivt med om det! Men allra minst märkligt tycker jag det hade varit om en sån klump hade skapats 0 gånger.