Det finns inget som talar varken för Christines oskuld eller skuld i det här fallet. Det mest anmärkningsvärda är att det finns inga påtagliga bevis för hennes skuld och att beviskraven i tingsrätt och hovrätt har varit för låga i det här fallet då det har varit ett rent indiciemål.
Jag hade rätt i vad som skulle anföras i en överklagan till HD enligt Experessen i dag. Den överklagan inlämnades i dag till Högsta domstolen.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1497284/
"Per-Ingvar Ekblad menar också att domen i hovrätten håller öppet för alternativa gärningsmän."
Jag vill påskina att alla som är tvärsäkra på Christines skuld som oskuld till dådet är vanskligt ute och lutar sig mot osäkra teser som inte fysiskt kan bevisa någonting förutom att det är för osäkert att uttala sig säkert. Vad folk tror är en sak vad som är riktigt är en helt annan sak.
Hade jag suttit i rätten så hade jag friat i brist på bevis som skulle kunna knyta Christine till brottet. Rätten till frihet är så grundläggande att den är okränkbar och jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete att en oskyldig sitter i fängelse. Hellre att 99 skyldiga går fria än att en oskyldig sitter frihetsberövad.
Jag anser att vi behöver en lagstftning som tar stöd i den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna som skulle kunna ga straffansvar för felaktiga frihetsberövanden. Denna som är min åsikt aktualiserades nu av det frihetsberövade som skedde med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Åklagare har för mycket makt och för lite ansvar för felaktigt myndighetsutövande. Dessutom är skadestånden för frihetsberövandena alldeles för låga i förhållande till den skada som uppstår för den drabbade.
Med hjälp av DNA har många fall på sistone uppmärksammats där folk som har suttit mer än 10 år i fängelse ha friats från ansvar för brott. Dessa människor kan aldrig få tiden åter. Aldrig i något fall har den domstol som dömt eller den åklagare som ingett åtalet till domstolen dömts för det felaktiga frihetsberövande som har skett för att man inte har rubricerat det som olaga frihetsberövande.
Möjligheten att hitta bevis som kan ge mer säker slutledningen i det här målet har nu omöjliggjorts med tanke på förfluten tid, avskärmad sökning efter alternativ till gärningsperson vid tiden strax efter morden och att man inte har använt de bevis som finns.
Jag hade rätt i vad som skulle anföras i en överklagan till HD enligt Experessen i dag. Den överklagan inlämnades i dag till Högsta domstolen.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1497284/
"Per-Ingvar Ekblad menar också att domen i hovrätten håller öppet för alternativa gärningsmän."
Jag vill påskina att alla som är tvärsäkra på Christines skuld som oskuld till dådet är vanskligt ute och lutar sig mot osäkra teser som inte fysiskt kan bevisa någonting förutom att det är för osäkert att uttala sig säkert. Vad folk tror är en sak vad som är riktigt är en helt annan sak.
Hade jag suttit i rätten så hade jag friat i brist på bevis som skulle kunna knyta Christine till brottet. Rätten till frihet är så grundläggande att den är okränkbar och jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete att en oskyldig sitter i fängelse. Hellre att 99 skyldiga går fria än att en oskyldig sitter frihetsberövad.
Jag anser att vi behöver en lagstftning som tar stöd i den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna som skulle kunna ga straffansvar för felaktiga frihetsberövanden. Denna som är min åsikt aktualiserades nu av det frihetsberövade som skedde med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Åklagare har för mycket makt och för lite ansvar för felaktigt myndighetsutövande. Dessutom är skadestånden för frihetsberövandena alldeles för låga i förhållande till den skada som uppstår för den drabbade.
Med hjälp av DNA har många fall på sistone uppmärksammats där folk som har suttit mer än 10 år i fängelse ha friats från ansvar för brott. Dessa människor kan aldrig få tiden åter. Aldrig i något fall har den domstol som dömt eller den åklagare som ingett åtalet till domstolen dömts för det felaktiga frihetsberövande som har skett för att man inte har rubricerat det som olaga frihetsberövande.
Möjligheten att hitta bevis som kan ge mer säker slutledningen i det här målet har nu omöjliggjorts med tanke på förfluten tid, avskärmad sökning efter alternativ till gärningsperson vid tiden strax efter morden och att man inte har använt de bevis som finns.
