Intressant resonemang som ligger nagonstans i ett for mig alldeles nytt limbo mellan obemedlad bajsnodig medelklass (se
https://www.flashback.org/t338562 for en forklaring pa exakt hur underhallande skryt om att ha besokt det belgiska kloster dar olen bryggs ar
), fattig knapadel och old money. Det leder dock val in i den tes jag vill fora att det finns flera satt att "se rik ut" pa:
- Nyrik ryss: ofta illasittande kostym, mycket dyr klocka, extremt dyr, bling-bling-iced out modellflickvan, dyr champagne pa suspekt klubb
- Young sheik: ofta nedkladd alternativt ikladd de dar paltorna som saljs av Arif of Mayfair, butiken under Park Lane Hilton och Flavio Briatores Billionaire Couture (ju sallsyntare ormskinn / krokodil / odleskinn, desto fler eurotrashpoang), crowd franska "flickvanner", golddiggertrail av magnum Cristal med bengaliska eldar som lyser upp vagen till deras bord. Kor Bentley Continental GT
- European jet set: har det je ne sais quoi och savoir vivre som bast beskrivas genom att presentera Arpad "Arkie" Busson. Utstralningen och attityden slar igenom kameralinsen och varje golddigger inom en mils avstand kanner den omisskannliga doften av money and sophisticated fun
- Rik hip-hop afroamerikan: sarskiljs fran den vanliga varianten framst genom att han omges en posse riktigt bitiga livvakter och hangarounds. Lagg till baggy klader av eget marke och garna en iced out klocka fran Jacob & Co
- Texasmiljonar: tank JR Ewing (ja, fortfarande till stor del) men med den dar riktiga sydstatsdialekten som giveaway. They don't make them gentlemen anywhere else in the world like they do in the South, ma'am.
- Stenrik kines: svarare att se men ofta kostym, vit skjorta och slips i diskret farg med en tunn Patek Philippe Grand Complication pa armen
- Brittisk gentleman: En bild sager mer an tusen ord - har ar en blablodig variant god for nagra hundra miljoner pund: http://img508.imageshack.us/img508/2134/dsc00128i.jpg
Vara svenska varianter ar mindre sjalvklara och ibland dundrar tomma tunnor mest. Jamfor valfri brat pa Stureplan eller bryggseglare i Marsstrand med t.ex. Marcus Wallenberg eller Carl-Johan Bonnier. A andra sidan ar landet sapass litet att de som raknas generellt vet vilka som raknas.
Finns det da en rod trad mellan rikedom och utseende / appearance? I de kulturkretsar som ligger narmare var egen skulle jag vilja saga en speciell sorts sjalvfortroende, sense of entitlement i positiv mening, atminstone i andra generationen eller senare (F. Scott Fitzgerald var fascinerad av formogna manniskor och en stor del av hans forfattarskap gick en ut pa att skildra detta, alternativt forsok att emulera det -
The Great Gatsby har bra exempel pa bada delar).
Du satter implicit fingret pa en viktig fraga: varfor forsoka vara former an vad man egentligen ar nar det kommer att komma fram till slut? Jag har inget bra svar pa den fragan utan haller med dig om att lite self deprecation och odmjukhet oavsett de egentliga omstandigheterna blir till ett mjukt, viskande sjalvfortroende i mottagarens oron och funkar battre pa allt an mycket kort sikt.
(For ovrigt ar kritstrecksrandigt perfekt for business; champagne dricks med fordel pa restaurang eller stadad nattklubb modell Annabel's; sjalvklart
kan man ta ur, fla, hangmora, stycka och tillaga sitt vilt sjalv, bara det att man oftast later nagon annan gora det; parfymen kops med fordel hos Penhaligon's eller Dr. Harris & Co.; och nar Ryanair ar ensamma om att flyga direkt till weekenddestinationen vore det ju dumt att offra dyrbara timmar pa att byta i Munchen om man anda reser med latt packning)
